Dag 368 (223) - kallt, blåst, snö...så mysigt...NOT!

Vi kom i säng alldeles för sent (läs Lars, för det var han som aldrig kom och lade sig och jag har så svårt att somna innan han lägger sig). Det straffar sig även om man sover gott. Nu sov jag inte så gott och då straffar det sig ännu mer. Det var lite allmänt låg stämning på morgonen. Jag tror alla sovit för lite. Inget bra sätt att starta dagen. Ute är det plusgrader och även om det är mörkt så ser man att det är molnigt. Inga stjärnor på himlen idag. På radion sa de att det var varning för snöfall i eftermiddag-natt. Det kunde snöa en till två decimeter i Västernorrland. Vi får väl se hur det blir mer det. Den här vintern är helt snurrig. (Den här bilden är roligast om man sett "Game of thrones" :)

På jobbet hände inget särskilt. En vanlig dag helt enkelt. Humöret var bättre än jag befarat med tanke på hur dagen började. Ingen värk att tala om förutom i underarmen där det svider i huden. På lunchen följde jag med två arbetskompisar till Apoteket. Jag passade på att kolla om receptet på Saroten kommit in. Och det hade det. Vilken tur. Då funkade det att ringa in receptet. Sen tog vi en sväng på stan också. Himlen var låg och det började blåsa lite. Är ovädret på väg?

När det nästan var dags för mig att gå hem började det snöa. Det snöade vertikalt. Såg inte ett dugg mysigt ut. På väg till bussen var jag väldigt glad att jag var rejält klädd för det blåste och snön var väldigt blöt. Jag tog inte bussen som stod inne för den var proppfull. Nästa kom efter bara några minuter och den blev halvfull. Det är många som åker buss. I alla fall min linje eller de tider jag åker. När jag kom hem var jag dyblöt i håret. Jag hade inte mössa på utan öronmuffar. Det ångrade jag nu. Men jag hade inte blivit kall och det var jag väldigt tacksam för. 

Jag tog en kopp chai-te och tittade på de två avsnitt av "Doctor Thorne" som jag missade när de gick på tv. Jag känner mig nöjd som klarade av att starta play på vår nya tv. Det var perfekt väder för att titta på en sånt här härligt kostymdrama som man bara vet kommer att sluta bra. Ute snöade det som tok och mörkret föll. Jag satt under min varma fleecefilt och bara myste. 

Till middag åt vi enchiladas...typ. Vi hade tortillabröd över från tacomiddagen på Lars födelsedag. Sen var det rätt mycket köttfärssås kvar. Jag blandade ner hackad gul spetspaprika och purjolök i köttfärsen. Lars bandade ner lite hackad champinjoner i en del av köttfärsen. Sen rullade jag in köttfärsen i tortillabröden och täckte dem med en blandning av creme fraiche (iMat), soja och teriyakisås. Lät dem gratinera i ugnen i 20 minuter sen åt vi dem med en grönsallad. Det blev väldigt gott trots att det inte alls var riktiga enchiladas.

På kvällen såg jag första avsnittet av nya säsongen av "Sveriges Mästerkock". Jag gillar matlagningsprogram och ser de flesta, både med amatörkockar och utbildade kockar. Jag blir ofta förbluffad över kvalitén på maten som amatörkockar lagar. Jag gillar ju själv att laga mat men det är bara helt vanlig mat, inget fancy fast oftast gott. Presentation är jag dock usel på. Jag är inte helt tillbaka till matlagningen jag gjorde innan jag blev sjuk för jag orkar inte riktigt. Men jag är på väg. 

Ute blåser det så pass att vindspelet slår i väggen. Jag hoppar till varje gång det sker. Kanske en god idé att ta ner det så det inte går sönder. Det snöar fortfarande men inte så mycket. 

Jag läste ett inlägg i en grupp på Facebook. Inlägget handlade om syringomyeli, alltså om en sådan cysta som jag har. Jag frågade en fråga och fick svar av en tjej. Hon berättade att hennes cysta växt sen senaste undersökningen. Det skrämde mig. Om operationen inte stoppar läckaget så växer ju cystan. Tänk om det är så för mig? Värk, känselbortfall och svullnad på ryggen är ju kvar. Fy, jag vill inte ens tänka tanken.