Dag 377 (332) - första träningspasset är avklarat!

Jag packade ryggsäcken med träningsgrejor. Så välbekant men ändå så främmande. Det var så länge sen och jag var nervös och lite skraj. Men någon gång måste bli den första gången och jag är redo för den nu. Det är över ett år sen jag tränade sist. Det är för sorgligt att det blivit så. Men som jag mått så är det förståeligt. På förmiddagen fick jag massage på jobbet. Det var som alltid så ont-skönt men alldeles för kort, en timme vore kanon. en halvtimme är bättre än inget allt och bra att mjuka upp musklerna i ryggen innan träningen. 

På lunchen travade jag och mina två arbetskompisar M och T iväg till träningsstället. Det visade sig att hon som har stället, alltså min Rebeckasyster A, hade varit tvungen att åka iväg och av den anledningen var det en annan tjej som höll i passet. Jag känner henne lite lätt. Hon är konsult på Bolagsverket. Så roligt, det var bara vi fyra Bolagsverket-tjejer. Jag hade ju tänkt att gå lite på gåbandet och kanske lyfta en vikt eller två, men nu när det bara var vi så hängde jag med på passet. Det blev ett boxingpass där hela kroppen fick arbeta. Oj vad jag tog det lugnt...inte! Nä jag körde järnet. Så himla skönt det var. Mot slutet började svetten göra att det kliade och kröp i huden och jag gjorde det enda vettiga, jag avbröt och de fick köra de sista minuterna utan mig. Men jag är stolt över mig själv som klarade av nästan hela passet. Hurra för mig!!! Jag duschade svalt för att inte reta upp huden mer. Plötsliga temperaturskillnader gör att det blir ännu värre. Fotot är direkt efter träningen. Slut, sliten och glad. 

På eftermiddagen värkte det vid nyckelbenet på framsidan och skulderbladet på baksidan. När jag kom hem satte jag mig med värmedynan och vilade i soffan. Sen lade jag mig ner på värmedynan för att komma åt värken jag hade på sidan och somnade såklart. Som tur är hade jag satt in en fryst laxbit i ugnen direkt när jag kom hem. Den skulle tillagas på låg värme i flera timmar så det var ett måste att den kom in i ugnen i tid. När Lars kom hem fick jag gnugga sömnen ur ögonen och ta mig upp ur soffan.  Värken var som tur var betydligt mildare. När middagen kom på bordet hade jag vaknat ordentligt och kände mig pigg. Vi pratade och skrattade och hade en väldigt trevlig middag. Stora sonen slängde dock i sig en liten portion av maten och lämnade bordet tidigare eftersom han skulle iväg på fest på kvällen och skulle äta mer där. 

Jag, Lars och Lilleman tittade på James Bondfilmen "Spectre" i biorummet. Vi har sett den förut men Lilleman ville se den igen. Mycket action, väldigt mycket action! Jag är inte så förtjust i Daniel Craig som James Bond, men filmerna är bra så jag får helt enkelt acceptera honom som Bond (men sexig är han inte!)

Jag var intill döden trött när vi tittade på filmen. Det är väldigt sällan jag somnar när jag tittar på film men den här gången var det nära. När filmen var slut störtade jag i säng (fast inte direkt jag gjorde i ordning mig för natten också). När jag lade mig i sängen spelade jag lite spel på mobilen men småsomnade hela tiden. Jag gav upp och släckte men då ville det sig inte. Nähä minsann! Jag hade jättesvårt att somna *suck*. Men det kan ju vara träningen som gör det. Min stackars kropp är väl helt "upp-i-hejsan" nu.