Dag 382 (237) - en dag då jag fick en glimt av mitt gamla jag

Jag sov hyfsat bra i natt också. Jag känner mig glad och pigg och har inte värst med värk. Milt väder och molnigt idag med. Lilleman och svägerskan åkte med oss. Lilleman hoppade av vid skolan och svägerskan släppte vi av på järnvägsstationen eftersom hon skulle åka till Stockholm med jobbet. 

På jobbet var det full fräs. Möte på förmiddagen för att gå igenom det jag ska testa. Jag gick även upp till tjejerna på personal för att fråga om min lön. Igår fick jag mitt lönebesked och såg då att jag har fått mer än normalt. Jag såg att det är fel på semesterdagarna. Jag var ledig 2-3 januari men det står att jag var ledig 2-30 januari. Tokigt. Det blev många extra semesterdagar det! Eftersom vi numer får vår lön behandlad av "Statens lönecentrum" så går det inte att korrigera så lätt. Vår personal skickar ett mail med begäran om korrigering till dem och sen kommer det att korrigeras nästa lön. Bäst att sätta undan pengar tills dess och inte sätta sprätt på dem. 

Vid lunch gick jag och mina två arbetskompisar för att träna igen. Friskvårdstimme är bra att ha när man inte har vidare mycket flex att ta av. Idag var det cirkelgym. Jag är väldigt intresserad att se hur det fungerar med styrketräning för det är det jag helst vill göra. Gulliga Rebeckasyster A var ledare och hon peppade oss rejält. Jag tog det lite lugnt med vikterna eftersom jag vill vara försiktig och inte ta i för mycket...som läkaren sa...men som sagt, vad är "inte för mycket"? Det är ju jättesvårt att veta. A varvade maskinerna med konditionsövningar och vi avslutade det hela med burpees. Burpees som man älskar att hata och hatar att älska. Jag var jag helt slut efteråt. Sååå skönt! Som jag har saknat den här känslan. Euforin och glädjen, endorfinerna som frigörs. Härligt! Dock inte riktigt samma kropp på mig som Betty Boop :)

När jag kom hem på eftermiddagen kändes det fortfarande bra. Jag håller stenkoll på kroppen, speciellt på nacken och bakhuvudet. Ont i midjan har jag som vanligt så jag sätter mig med värmedynan i soffan - börjar bli en vana. Eller "börjar" förresten, det har väl varit så länge nu. Jag hoppas varje dag att jag ska vara pigg och värkfri när jag kommer hem på eftermiddagen, men det är sällan eller aldrig så. Ett bevis på att jag inte är redo för heltid än. Tråkigt men sant. 

Jag hade tänkt handla på väg hem men orkade inte så när Lars kom hem frågade jag vad han var sugen på. Han hade ingen aning. Det hade inte sönerna heller när jag frågade dem. Så jag åkte ner till ICA och hoppades få inspiration där. De hade bra pris på torsk och först tänkte jag torsk och äggsås. Det är ju så gott. Men sen poppade en annan tanke upp i huvudet, hollandaise! Ja varför inte? Jag har gjort det en gång tidigare och det var många, många år sedan. Hög tid att göra det igen. Sagt och gjort. När jag kom hem googlade jag på recept och hittade ett med den lockande titeln "Löjligt enkel hollandaise". Den kunde jag inte låta bli att prova. Och vet ni vad? Den var löjligt enkel att slå göra och dessutom superduper god! 

Jag var inte alls inspirerad att laga mat men när jag väl stod där och slog ihop min egna hollandaise så kände jag mig sådär lycklig som jag brukar vara när jag lagar mat. Det gäller att inte ge efter för "o-inspirationen" och ta den enkla vägen och värma färdiga köttbullar.(obs, det är såklart upp till var och en att besluta vilken sorts mat man lagar. Jag dömer ingen, men personligen tycker jag att riktig mat är mat lagad från grunden).

På kvällen tittade jag på "Sveriges Masterchef" och sen på "Till fots i Himalaya", en dokumentär om en engelsman som fotvandrar längs Himalaya från Afghanistan till Buthan. Det är väldigt intressant. Se den, den går på Kunskapskanalen.