tisdag 3 januari 2017

Dag 360 (215) - Titta det snöar, titta det snöar...och Lars födelsedag


Lite kallare idag. Minus tio grader på morgonen. Ingen snö än men himlen är vit. Snön väntas komma vid 13-tiden. Jag har haft en hyfsat bra natt. Inget ont att tala om men har vaknat några gånger. Efter att Lars och sonen åkt till jobbet låg jag kvar i sängen och läste min bok. Sen råkade jag somna om ett tag och sov nog en timme ungefär. Sista lediga dagen så det är väl okej kan jag tycka. Idag är det Lars födelsedag. Jag har köpt en present som han absolut inte har väntat sig att få. Det ska bli kul att se hans reaktion när han öppnar den.

Det blev en lugn dag hemma. Jag läste min bok och bakade en fruktkaka. Fruktkaka är tung och fullproppad med frukt och nötter marinerade i rom eller liknande sprit. Jag måste erkänna att jag är helt tokig i fruktkaka och har provat flera varianter. Både vad gäller vilken sprit jag använder och vilka frukter. Den här gången gjorde jag en med glögg istället för rom och eftersom jag inte hade några valnötter hemma så det blev extra frukt istället. Spännande att se hur det blir. Jag har inte smakat den än för den blir bättre när den fått "sätta" sig. Faktiskt så blir den allt bättre eftersom dagarna går. Jag slår in den i platsfolie när den kallnat och  låter den ligga några dagar. 

Det började snöa vid 13-tiden som det var förutspått men inte var det mycket inte, bara lite flingor som yrde runt i vinden. Kanske blir det ymnigare snöfall senare. 

När det mörknade slog jag mig ner i soffan med fika och tittade på "White Christmas". Jag bara älskar de gamla musikalfilmerna. Sångerna, danserna, de vackra kläderna, det är helt underbart. Dessutom har jag ett extra gott öga till Bing Crosby för jag tycker att han påminner så mycket om min morfar. (Som för övrigt också var duktig att sjunga och sjöng i kör i stor del av sitt liv.) 



Mot eftermiddagen började det snö lite mer, men fortfarande inte så farligt. Det blåser dock så det snöar vertikalt. Enligt mig kom snön någon vecka för sent men jag har ju fortfarande julen kvar här hemma. I mitt hjärta är det fortfarande jul trots att många på Facebook glatt utbrister "Ut med julen nu är det vår!". Att titta på slutnumret i "White Christmas" medan det snöar ute och julgranen glimrar här inne gör mig väldigt lycklig. 



Jag började toksvettas så där som jag gör ibland. Det är så himla obehagligt. Det tog rätt lång tid innan det gick över den här gången. Det är ingen idé att göra annat än att torka av sig under tiden, vänta ut det och duscha eller tvätta av sig när det är över. Fy tusan. Är det så här det är att vara i klimakteriet? Jag var tvungen att goggla och tydligen är genomsnittsåldern när kvinnor i Sverige hamnar i klimakteriet 51 år. Men man kan få de första tecknen ett decennium tidigare eller senare. Jag har en hormonspiral och har inga blödningar alls så svettningarna är det enda jag kan "ta på". Ja vi får väl se helt enkelt. 

Vi åt tacos till middag. Ingen tisdagsmat direkt, men trevligt att äta på en födelsedag. Efter maten öppnade Lars presenterna. Han fick en biljett till Guns n Roses i födelsedagspresent. Gissa om han blev förvånad. Kompisen T har också en biljett. T och hans fru K satt båda och försökte köpa biljetter till T och Lars när de släpptes. Jag jobbade och kunde inte sitta i telefonkö. Till slut lyckades de få tag på två biljetter på en andrahands sajt. Då till typ det tredubbla priset, men det är det värt. Vi fruar får väl roa oss med annat under tiden männen är på konsert. Mall of Scandinavia är ju nära så...!

Svärföräldrarna, svägerskan med dotter (ingen man för han var lite "under the weather") och T och K kom och firade med oss. Vi fikade kaffe och kakor samt moussetårta som Lars köpt på Stenstans Café. Efter senaste besöket där - när jag fick gamla kakor - sa jag att jag inte skulle handla där med men okej för en tårta då. Tårtor kan väl inte vara gamla va? Det borde i så fall märkas direkt. 



När alla gått hem och vi hade plockat undan extrastolarna och satt igång diskmaskinen tittade vi på "Världarnas krig" med Tom Cruise och Dakota Fanning. Den är fortfarande bra och rätt skrämmande, trots att den har några år på nacken. Stephen Spielberg vet vad han gör han.


Det snöar mer och mer. Inte så man måste skotta än, men imorgon kommer det nog att behövas.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar