Dag 388 (243) - en massa test på jobbet och Paulinerna på kvällen

En härlig natts sömn gör underverk. Tack för den. Några fler minusgrader idag men det känns som varmare, troligtvis för att det inte blåser. Runt fem minusgrader och noll blåst är egentligen ett perfekt vinterväder enligt mig. Det är ljust ute och i öster färgar den uppgående solen himlen ljusorange. Det var väldigt vackert. Ett foto taget från bilen med mobilen gör inte himlen rättvisa.

Idag var det test hela dagen utan avbrott för annat än lunch. Jag skulle egentligen på ett möte men det blev inställt och inte gråter jag för det inte. Det gick bra med testandet. Jag hann dock inte allt jag velat men så blir det ibland. Det viktiga är att det blir gjort och jag hinner imorgon. Jag kände mig inte stressad idag och värken har bara lurat i bakgrunden under dagen, så som den vanligtvis gör. När det börjar närma sig hemgång blev det lite värre, men så är det i princip varje dag. Men inte alls som igår. När jag kom hem tog jag en kopp te och en macka och satte mig med värmedynan i soffan. Jag var inte trött. Men så har jag ju sovit gott under natten och värken har varit moderat under dagen. 

Ikväll ska jag gå på en vänafton hos Paulinerna. Det är en Rebeckasyster som bjudit med mig. Jag är nyfiken och förväntansfull och en aning nervös. Vilken tur att värken är på den nivån den är. Annars hade det inte varit roligt. Jag återkommer.....

...Jag vilade för länge och var tvungen att stressa lite för att hinna duscha och fixa i ordning mig. Och då kom de där otäcka svettningarna efter duschen. Jag kände mig svettig och "blossig" i ansiktet när G-B hämtade mig men det var inget att göra åt. Vi träffade två damer i hissen på väg upp till logelokalen. De var väldigt trevliga och hälsade glatt. När vi kom in var det ett gäng kvinnor där som satt eller stod och pratade med varandra. Jag kände igen flera Rebeckor. Det var skönt, kändes bra att känna någon fler. G-B bjöd mig på ett glas vin innan mötet och mat och vin efter mötet. Det var verkligen bussigt. Jag kilade in på toaletten och torkade av mig lite. Det är verkligen otrevligt att svettas så. Som tur är så luktar jag inte...tror jag i alla fall för jag har frågat. Mötet var helt annorlunda än Rebeckas logemöten. Men så är inte Paulinerna en loge heller, de är en damklubb. När damklubben startades var man tvungen att ha en man eller far med i logen W6 för att få vara med i damklubbet, men nu för tiden så behöver man inte ha det. Tur det för Lars är inte med i varken W6 eller Odd Fellows. Han är ingen loge-människa säger han (hur han nu vet det utan att ha prövat) och det måste han ju själv få bestämma. Jag hade i alla fall väldigt trevligt och innan kvällen var slut så hade jag skrivit under medlemskap i damklubben. Jag fick skjuts hem av systern som åkte med mig hem förra Rebeckamötet. Klockan var före tio. Det är skönt. Rebeckamötena är ofta längre än så. Jag hade redan räknat ut att jag troligtvis skulle få en tråkig natt. Dels för att jag svettats så kraftigt tidigare och dels för att jag druckit vin, även om det inte var mycket alls.

Dag 387 (242) - stress + kyla = ont *suck*

Skitnatt igen då. Fick så lov att ta på en långärmad t-shirt (igen då) för att hindra att lakanen skulle göra ont mot huden. Lars tror det är för att jag gick ut i garaget med återvinningen i kortärmat igår kväll. Just då frös jag inte alls men jag kan inte gärna säga emot honom, det kan definitivt ha påverkat. Jag erkänner, det var förmodligen dumt. Men när ska jag kunna leva som alla andra vanliga människor då? Less. Och ja, jag vet att det finns massor av människor som måste leva med begränsningar av olika orsaker, jag är knappast ensam. Men den vetskapen hjälper föga, jag mår lika skit ändå över mina begränsningar ändå. Jag har bara ett liv. Skrutt. Nybäddat i och fräscht var det i sängen också. Inte fick jag njuta av det heller. Men jag är inte bitter....eller jo, det är jag...litegrann...ibland....Jag hoppas och önskar så hårt att det ska vända för mig och varje gång jag tror att det gjort det så blir fallet så hårt. Kanske till och med lite hårdare för varje gång, för tiden går och jag blir räddare och räddare att jag ska ha permanenta nervskador. 

När jag kommit upp ur sängen och gjort mig i ordning för dagen så rann det dåliga humöret av mig. Jag är sällan på dåligt humör en längre tid. Jag vet inte hur det verkar här på bloggen dock. Jag kanske verkar grinig och på dåligt humör ofta, men då vill jag säga att bloggen är både min "dagbok" och mitt sätt att ventilera. Jag är en humörmänniska och mitt humör åker berg- och dalbana under dagens gång. Jag kan pendla mellan att vara glad-ledsen-arg flera gånger på en och samma dag. Sen finns de dagar då jag bara är nöjd rätt och slätt. Det jag har behov av att "få ur mig" är ju inte glädje och förnöjsamhet, nej det är ilskan, ledsamheten och bitterheten jag känner över min situation. Det brukar faktiskt kännas bättre när jag fått det på pränt. 

Två minusgrader och molnigt idag. 

På jobbet körde jag test så det rykte. Ett möte i ett annat projekt klämde jag in också. Sen var det dags för lunch. Jag mötte Lars på Ljuspunkten och vi lämnade tillbaka vardagsrumslampan och köpte istället den andra (eller första beroende på hur man ser det). Efter det gick vi till "Taste of India" och åt lunch. Det är ett populärt ställe men vi lyckades få ett bord eftersom två personer precis var färdiga. Vi åt lunchbuffén. Jag gillar inte stark mat så det blir lite begränsade val för mig, men jag hittade friterad fisk och massamang kyckling. Det var gott det. Och salladen med rödbetor och valnötter var jättegod. 

Efter lunchen var det test ända in i kaklet. Jag hann precis det jag jag velat hinna. *Puh* Men det var med nöd och näppe och med hög puls. Inte bra. Det är precis så här jag INTE ska göra. Imorgon MÅSTE jag ta det lugnare. Jag glömmer bort mig när jag är mitt uppe i det hela. Jag gick till bussen och det var sådär otäckt kyligt som det kan bli när det inte är kallt på termometern men det ändå kyler genom märg och ben. När jag kom till hållplatsen såg jag att det skulle ta nio minuter tills bussen kom. Jag borde ha precis missat en för de går var tionde minut. Men det hade jag inte gjort för jag har uppsyn över vägen när jag går mot hållplatsen. Den är väl sen igen då. Bara att vänta. 

När jag kom hem kände jag mig kall och frusen. Nån som kan gissa vad som väntar då...? Jag skyndade att göra en biffsmet och satte igång biffar i min Crock-Pot. Sen bytte jag till fleecepyjamasbyxor, luddiga sockar och fleecetröja. Kan jag "mota Olle i grind"? Nej. Såklart inte. Ont, ont, ont. Så ont så det kröp i mig av obehag. Jag satte värmedynan på högsta värme och lade mig på den. Jag somnade till och vaknade med ett ryck. Jag hade drömt att jag ramlade nerför en trapp. Jag ryckte till så jag skrämde mig själv. Hjärtat slog väldigt hårt. Jag lade mig ner igen och somnade. Vaknade när Lars kom hem. Efter att ha lindat värmedynan runt armen och suttit så ett tag kände jag mig bättre. Värken gav äntligen med sig. Jag piggnade till och gjorde mos av potatis och blomkål samt sås av skyn i Crock-Poten. Det blev en god middag. Familjen gillade verkligen biffarna. Då blev jag glad. Att laga mat åt familjen är bland det bästa jag vet. Jag blir alldeles varm i hjärtat när de tycker om min mat. Det stämmer att mat är kärlek. (Och för en gångs skull så missade jag att ta kort på maten.) 

På  kvällen såg jag en film på trean -"The big wedding" med bland annat Diane Keating. Hur har jag missat en film med en av mina favoritskådespelerskor? Och till på köpet en romantisk film som handlar om bröllop? Märkligt...

Dag 386 (241) - värken överraskar mig..igen, men trevlig eftermiddag och kväll 

Jamen det kom ju tillbaka som en smocka i ansikte det. Att jag inte hade så värst ont alltså. Jo pyttsan. Först en halvdålig natt där jag egentligen inte hade så ont men svårt att komma till ro. Jag sov lätt, vaknade flera gånger och drömde konstiga drömmar. Bland annat att jag skulle ta på mig mina svarta läderbyxor - for the record, jag har inga läderbyxor, det var bara i drömmen. Det är inget fel på läderbyxor men det är inte riktigt min grej. - men ok, jag skulle ta på mig byxorna, jag var sen till något. Jag ser till min förskräckelse att ena skinkan är helt nött. På byxan alltså :) Och jag måste ha på mig de byxorna så jag försöker lösa det genom att måla med en svart permanent marker....sen vaknade jag. Hmm. Undrar just vad det symboliserar? Men hur som helst när jag vaknade hade jag lite ont. Och under dagen blev det bara värre. Det har inte varit fruktansvärt men värre än de senaste dagarna. Svidandet i huden är tillbaka liksom värken i i nedre delen av ryggen/midjan på vänster sida. Bläää.

Ute är det två minusgrader och solen tittar fram mellan molnen, i alla fall på morgonen. När jag tittar ut mot parken ser jag att det smält ännu mer snö. Fortsätter det så här är den snart borta. 

Det blev en lugn dag med skidåkning på tv, promenad och byte av sängkläder. Vi tog en kopp kaffe och satt i vardagsrummet och funderade om vi valde rätt vardagsrumslampa. Kanske borde vi ha valt den andra, den jag först fastnade för. Vi beslöt att fundera ett litet tag till. Kanske vi åker och byter lampa under veckan, vi har ju öppet köp. Men lampan i köket älskar vi. Den känns däremot helt rätt. Jag hade rejält med ont på eftermiddagen och tog en lång varm dusch och smörjde in mig två gånger efter duschen. Det brukar kännas bättre då, och det gjorde det även den här gången. Inte riktigt bra, men betydligt bättre än innan duschen. 

På kvällen åkte vi till svägerskan och svågern för att äta middag. Det var dags för "sista söndagen i månaden middagen" med dem och familjen M. Egentligen var det familjen M:s tur att hålla middagen. Men deras sons flickvän har en hund som ofta är hos dem. Eftersom svågern är allergisk och just nu extra känslig så kunde inte han vara hemma hos dem. Då föreslog familjen M att vi skulle äta hos svågern och svägerskan istället så alla kunde vara med. Och så blev det. Vi fick pasta och en fläskfilégryta som var jättegod. Vi passade även på att gratulera familjen M:s son F som fyller år.  

Dag 385 (240) - får en uppenbarelse om Chiari och huvudvärk

Så här är det - jag har inte lika ont nu. Jag har märkt det i några dagar. Är det en tillfällighet? Är det på grund av att jag börjat träna? Eller är det helt enkelt så att det faktiskt är på gång att bli bättre?

Sovmorgon. Stora sonen var uppe och stökade tidigt för han skulle jobba övertid på jobbet. Jag vaknade såklart. Jag vaknar av minsta lilla. Det har jag gjort sen barnen var små och det verkar aldrig gå ur mig. Men det gjorde inget att jag vaknade för jag skulle ändå ta min medicin. Jag kunde ha stannat uppe då. Egentligen hade jag sovit nog länge för jag lade mig i bra tid igår. Att gå upp tidigt och sitta i lugnet och tystnaden med en kopp te. Det är en härlig tanke, men det stannade vid tanken för jag lade mig igen och somnade om. Lite onödigt för jag sov för länge. Och hur vet jag det då? Jo jag hade huvudvärk när jag vaknade. Det blir så ibland. Jag brukar säga att jag inte har den vanliga "Chiari-huvudvärken" men det är en sanning med modifikation. Som jag läst mig till är det vanligt att de med Chiari har vansinnigt hemsk huvudvärk, som migrän fast värre. Så är det inte för mig. Jag kan få värk i ett band från öra-nacke-öra. Inte så värst hemsk, mest en dov dunkande värk i bakgrunden. Irriterande, men inte så farligt. Jag tar en värktablett och då brukar den ge med sig. När jag fick diagnosen visste jag inget alls om Chiari och när läkaren frågade om jag hade huvudvärk så sa jag nej. Jag hade så otäck neuropatisk värk på andra ställen att jag inte alls tänkte på den milda huvudvärken jag ibland fick. Men det var då det. Jag får en uppenbarelse. Jag kommer plötsligt ihåg att innan jag fick diagnosen hade jag huvudvärk på morgonen mest varje helg när jag sovit längre. Och jag kommer även ihåg att jag hade hemsk värk i nacken. Så hemsk att jag grät. Så hemsk att jag trodde det var något fel på mig, något allvarligt fel. Jag bad till Gud om hjälp eftersom jag var så rädd. Vad konstigt att jag glömt bort det?  Jag tog inte en huvudvärkstablett när jag gick upp. Jag hoppades att huvudvärken skulle försvinna av sig själv. 

Sen frukost framför tv:n. Vi såg på "På spåret" som vi missade igår. Sen bytte vi lampor till de vi köpte igår. Eller, det var mest Lars som gjorde det, men jag hjälpte till. Lite trixigt var det, men det blev jättebra. Jag dammsög och satte igång en tvätt. Sen var det dags för längdskidor så vi fixade fika och bänkade oss vid tv:n igen. Sprint i Falun. Det var oerhört spännande. Jag höll för ögonen, hejade på, hurrade, hoppade i soffan *puh* Stina Nilsson vann! Så härligt. På herrsidan gick det lite sämre. Några olyckliga fall och trängningar var till nackdel för svenskarna och då blev jag förbannad, men det är ju inget att göra åt. Bättre lycka nästa tävling.  Efter tävlingarna fortsatte jag att städa och plocka. Dagen gick och plötsligt var det dags att tänka på middagen. Och vi som hade tänkt gå ut och gå i solskenet. Men ok, det får vi väl göra imorgon då. Vi åkte till Willys och handlade. Vi passade på att handla inför veckan när vi ändå var där. Lars gjorde middagen. Det blev färsk pasta med kyckling massamang curry. Gott men starkt. 

Senare på kvällen åkte stora sonen till en polare och resterande familj bänkade sig i biorummet med efterrätt - panacotta med bärsås - och tittade på film. Lilleman valde film. Det blev "Mad Max:- Fury Road". Jag har sett den två gånger förut men det gör inget för det är en bra film. Charlize Theron är grym som Furiosa i filmen. 

Jag hade fortfarande inte ont när jag gick och lade mig. En väldigt bra dag. 

Dag 384 (239) - testar så det ryker och nya lampor

Halvhyfsad natt, inte mer än så. Men den var inte en katastrof så jag är glad ändå. Det är nollgradigt ute och även idag är det ljust, ännu ljusare än igår. Det var ljust som på dagen när vi åkte till jobbet. Med tanke på att solen inte går upp på ca halvtimme så är det helt fantastiskt. 

Jobbdagen började med "PIM". Det betyder rätt och slätt "personalinformation i matsalen". Vi har det några gånger per år så alla får samma information samtidigt, eller rättare sagt på två sittningar. Bland annat pratade man om "aktivitetsbaserade ytor" som vi ska införa. Ingen kommer att ha en fast plats. Tydligen är många platser tomma stor del av dagen så det är inget problem att vi kommer att bli runt 100 till under året. Tja, vem vet, men jag är skeptisk. Det kanske passar andra arbetsgrupper än oss handläggare för vi sitter då på våra platser i princip jämt. Utom kanske vi kompetensområdesansvariga och användarstöden, men det är inte mer än två-tre personer per team.  Vi är en sån liten grupp att vi själva kan komma överens om någon behöver ha sin telefon stängd.  Vi behöver inte byta plats mellan telefonytor och lugna ytor. Det vi verkligen behöver är lugn och ro så vi kan jobba ostört. Men som sagt, vi får se hur det blir.  Sen var det test, test, test resten av förmiddagen. På lunchen följde jag med min arbetskompis H ut på stan. Vi smet in på Ljuspunkten där jag visade H de lampor jag gillade mest. När det gäller vardagsrumslampan så var det bara visningslampan kvar så jag lade undan den. Vi handlade på rean på Fanny. Jag köpte en tunika och en svart jacka jag kan ha på logen. Sen gick vi tillbaka till jobbet och åt lunch. På eftermiddagen var det test, test, test igen. Jag höll bra takt hela dagen. Jag har hittat rytmen och kommit på ett bra sätt att redovisa testerna. Dagen bara flög fram, plötsligt var det dags att gå hem. Jag hann göra det jag hade planerat, nätt och jämt, men jag hann. Det kändes skönt. Det är verkligen kul att testa. Jag känner mig inte stressad nu när vi pratat om hur vi ska göra med frågor och så. Jag vill ju vara tillgänglig för handläggarna men samtidigt funkar det inte att bli avbruten mitt i testen. Vi kom överens om att de först kollar med varandra om de kan lösa frågan och om inte så mailar de mig och jag svarar när jag tar en paus i testandet. Och på morgonen innan fikat så testar jag inte utan gör mina kompletteringar och  svarar på frågor. Det kommer säkert att funka jättebra. Det gör att jag kan koncentrera mig på en sak i taget och slipper känna mig stressad. 

Värk i sidan på eftermiddagen men uthärdligt. Lite känsla av kyla över axel och framsida nedanför nyckelbenet. Jag drog upp dragkedjan ända upp när jag gick till bussen. Jag missade precis bussen men de går så ofta att jag bara behövde vänta några minuter. När jag kom hem tog jag en kopp Chai-te och en macka. Jag messade Lars att jag lagt undan lampan och han messade tillbaka att han skulle hämta upp mig när han slutade. Jag läste Aftonbladet och gjorde en test som hette "Vad gör dig lycklig". Såna här tester är roliga att göra. Det är klart att det inte är verkligheten de visar, men det är ändå roligt att se vad man får för resultat. I det här testen blev jag "Den förnöjde". Det var så roligt att jag skrattade till där jag satt i soffan. Mitt favoritcitat är faktiskt " Om man är glad över lite, så har man mycket att glädjas över".

Sen slappade jag i soffan och tog en liten tupplur. Lars meddelade att han var på väg hem så jag tvingade upp mig ur soffan och vinglade iväg till badrummet för att kamma till mig. Vi åkte till affären och Lars tittade och tittade och funderade och funderade. Och jag som redan varit i det läget kunde bara vänta tills han var klar. Det slutade i att vi köpte den vardagsrumslampa jag lagt undan, men en annan till köket än den vi först tyckt var finast. Det blev nummer två. Men det kändes helt rätt när vi fått fundera ett tag. På väg hem köpte vi kinamat från "Blå kiosken" och ringde grabbarna som dukade. Det är ibland skönt att slippa laga mat, helst på en fredag. Veckan har varit lång och intensiv och jag är rätt slut. Glad men slut.  

Dag 383 (238) - jag känner mig "normal" idag

En väldigt bra natt. Jag sov hela natten utan att vakna förrän mot morgonsidan. Dock var jag fortfarande trött när det var dags att gå upp, men alla vet ju varför så det är onödigt att jag tjatar om att jag borde gå och lägga mig tidigare. När jag steg upp ur sängen - eller ner då eftersom jag har en hög kontinentalsäng - så kände jag hur ont jag hade. Men det var inget otrevligt ont (fast det kan man ju diskutera) utan träningsvärk. Aj aj, oj oj vilken träningsvärk i rumpa och lår. Jag kunde knappt gå. Det var nog främst de där knäböjens fel. Aldrig har väl toalettstolen varit så låg som den var idag! En arbetskompis till Lars skulle lämna in sin bil för service på Kuben och Lars hade lovat att han kunde åka med oss till jobbet. Arbetskompisen kom ett tag innan vi var färdiga att åka så han fick en kopp kaffe medan han väntade. Vi släppte även av Lilleman vid skolan på väg till jobbet. 

Plusgrader idag, tre grader nu och det kan bli upp till sex grader under dagen. Det var molnigt ute men inte mörkt. Det var ett särskilt sorts ljus ute. Solen hade inte gått upp men det var inte beckmörkt. Nu kommer ljuset med stormsteg. Idag ska solen gå upp 8:23 och ner 15:36. För en vecka sedan var det 8:47 till 15:15. Lite över en halvtimme mer dag på en vecka, och det går fortare och fortare. Snön på gräsmattan sjunker ihop allt mer och på vägarna är det bara en ishinna kvar. Så här lite snö är det kvar på baksidan. I parken är det till och med grönt under träden. 

På jobbet pratade jag med de andra tjejerna som tränat. Den ena hade lika gräslig träningsvärk som jag och den andra inget alls. Så olika det kan vara. Jag hade fått ett mail angående att det var ok att börja testa så det var ju lika bra att ta tjuren vid hornen och börja. Det är alltid lite läskigt att börja för testmiljön och e-arkivet ser likadant ut som det gör i prod. Jag var så nojjig efter första ärendet jag gjorde och var tvungen att kolla i prod så det inte gått ut ett bevis på riktigt till kund. Men det hade det inte som tur var. Egentligen var det aldrig någon fara för jag hade stängt ner prod, men ändå. Jag fick så lov att stänga telefonen och ta på hörlurarna som stänger ute ljud så jag kunde koncentrera mig ordentligt. En del av testning är att göra rätt, en annan är att försöka göra fel så man vet att alla kontroller och varningar slår till. Det är kul att testa. Jag hade glömt hur kul det var. Det är administrationen som är tråkig. Jag och min jurist A och arbetskompis M var på en demo av de nya rubriceringarna.  Jag såg den ju igår också men det var intressant att se en gång till för nu visste jag mer och kunde koncentrera mig på detaljerna. På lunchen gick jag och min arbetskompis T till Sjögatans Sushi och köpte...ja sushi klart. Jag hade egentligen matlåda med mig till jobbet men sushi säger jag aldrig nej till. Matlådan äter jag imorgon istället. På eftermiddagen var det fortsatt test ändå tills min arbetsdag var slut. Jag fick till min stora förvåning inte mitt vanliga "eftermiddags-ont" innan jag gick hem.

På väg till bussen stannade jag till på Ljuspunkten och tittade på lampor. Vi vill köpa nya lampor till vardagsrummet och köket. Det fanns många fina. Många är i koppar, den nya modemetallen. Det är jättefint och jag är egentligen mer för de mjuka varma färgerna, men jag vill ha lampor i rostfritt eller tenn för annars måste jag byta ut så mycket där hemma. Jag tog kort på de jag gillade bäst och ska visa dem för Lars. När jag kom hem var jag inte ett dugg trött. Jag började fixa vardagsrummet istället. Jag har bestämt att ha orange och vitt i vardagsrummet och köpte därför två vita prydnadskuddar igår. Så nu strök jag gardiner och hängde upp dem, städade undan grejer och fixade med prylar. Jag hade inte börjat med maten när Lars och stora sonen kom hem. Sonen sa att det var halva priset på pizza på Kalabra och det tyckte vi alla lät som en bra idé. Jag beställde en kebabpizza. När jag öppnade kartongen fick jag en chock. Mitt på pizzan låg det en enorm hög med kebabkött. Jag kunde bara äta en bråkdel så jag sparade det. Kan vara bra att ha i helgen. 

Kvällen tittade vi på senaste avsnittet av Vikings. Näst sista avsnittet för den här säsongen. Jag hoppas verkligen att det kommer en säsong fem. 

Jag har känt mig som den gamla vanliga Ingela idag och det beror på att jag bara haft "bas-värken". Det är ovanligt men välkommet. Jag har värk nere i vekryggen, men det är bara helt vanlig ryggvärk, har inget att göra med mitt "tillstånd". Jag har funderat på det där, alltså vad jag ska kalla mitt "tillstånd". Sjukdom, diagnos? Jag vet inte. Jag känner mig inte sjuk. Ont har jag, men jag skulle inte kalla mig sjuk. Jag är med i några grupper på Facebook och där är de som är mest närvarande har flera diagnoser. Det är tydligen ofta så. Om man har Chiari så har man oftast en syrinx (cysta), dvs även Syringomyeli. Flera har även andra sjukdomar som jag inte vet något om, men i det sällskapet känner jag mig väldigt frisk. Jag är tacksam över att ha så pass lite symtom som jag, om man jämför, har.  

Dag 382 (237) - en dag då jag fick en glimt av mitt gamla jag

Jag sov hyfsat bra i natt också. Jag känner mig glad och pigg och har inte värst med värk. Milt väder och molnigt idag med. Lilleman och svägerskan åkte med oss. Lilleman hoppade av vid skolan och svägerskan släppte vi av på järnvägsstationen eftersom hon skulle åka till Stockholm med jobbet. 

På jobbet var det full fräs. Möte på förmiddagen för att gå igenom det jag ska testa. Jag gick även upp till tjejerna på personal för att fråga om min lön. Igår fick jag mitt lönebesked och såg då att jag har fått mer än normalt. Jag såg att det är fel på semesterdagarna. Jag var ledig 2-3 januari men det står att jag var ledig 2-30 januari. Tokigt. Det blev många extra semesterdagar det! Eftersom vi numer får vår lön behandlad av "Statens lönecentrum" så går det inte att korrigera så lätt. Vår personal skickar ett mail med begäran om korrigering till dem och sen kommer det att korrigeras nästa lön. Bäst att sätta undan pengar tills dess och inte sätta sprätt på dem. 

Vid lunch gick jag och mina två arbetskompisar för att träna igen. Friskvårdstimme är bra att ha när man inte har vidare mycket flex att ta av. Idag var det cirkelgym. Jag är väldigt intresserad att se hur det fungerar med styrketräning för det är det jag helst vill göra. Gulliga Rebeckasyster A var ledare och hon peppade oss rejält. Jag tog det lite lugnt med vikterna eftersom jag vill vara försiktig och inte ta i för mycket...som läkaren sa...men som sagt, vad är "inte för mycket"? Det är ju jättesvårt att veta. A varvade maskinerna med konditionsövningar och vi avslutade det hela med burpees. Burpees som man älskar att hata och hatar att älska. Jag var jag helt slut efteråt. Sååå skönt! Som jag har saknat den här känslan. Euforin och glädjen, endorfinerna som frigörs. Härligt! Dock inte riktigt samma kropp på mig som Betty Boop :)

När jag kom hem på eftermiddagen kändes det fortfarande bra. Jag håller stenkoll på kroppen, speciellt på nacken och bakhuvudet. Ont i midjan har jag som vanligt så jag sätter mig med värmedynan i soffan - börjar bli en vana. Eller "börjar" förresten, det har väl varit så länge nu. Jag hoppas varje dag att jag ska vara pigg och värkfri när jag kommer hem på eftermiddagen, men det är sällan eller aldrig så. Ett bevis på att jag inte är redo för heltid än. Tråkigt men sant. 

Jag hade tänkt handla på väg hem men orkade inte så när Lars kom hem frågade jag vad han var sugen på. Han hade ingen aning. Det hade inte sönerna heller när jag frågade dem. Så jag åkte ner till ICA och hoppades få inspiration där. De hade bra pris på torsk och först tänkte jag torsk och äggsås. Det är ju så gott. Men sen poppade en annan tanke upp i huvudet, hollandaise! Ja varför inte? Jag har gjort det en gång tidigare och det var många, många år sedan. Hög tid att göra det igen. Sagt och gjort. När jag kom hem googlade jag på recept och hittade ett med den lockande titeln "Löjligt enkel hollandaise". Den kunde jag inte låta bli att prova. Och vet ni vad? Den var löjligt enkel att slå göra och dessutom superduper god! 

Jag var inte alls inspirerad att laga mat men när jag väl stod där och slog ihop min egna hollandaise så kände jag mig sådär lycklig som jag brukar vara när jag lagar mat. Det gäller att inte ge efter för "o-inspirationen" och ta den enkla vägen och värma färdiga köttbullar.(obs, det är såklart upp till var och en att besluta vilken sorts mat man lagar. Jag dömer ingen, men personligen tycker jag att riktig mat är mat lagad från grunden).

På kvällen tittade jag på "Sveriges Masterchef" och sen på "Till fots i Himalaya", en dokumentär om en engelsman som fotvandrar längs Himalaya från Afghanistan till Buthan. Det är väldigt intressant. Se den, den går på Kunskapskanalen. 

Dag 381 (236) - rätt bra dag - sov gott, jobbmöten, lugn kväll 

Åh vad härligt med en god natts sömn! Efter en så katastrofal natt som jag hade förrförra natten så är det som att vinna på lotto. Trött på morgonen, ja visst, men det beror på att jag borde sovit lite längre, inte på kvalitén på sömnen. När jag väl kom upp ur sängen och gjorde mig i ordning så kände jag mig pigg och redo för dagens vedermödor.  Det är väl ett fint ord det - vedermödor. Egentligen betyder det "stor svårighet", men det används ju inte riktigt så nu för tiden, om det nu ens används. Jag gillar de där gamla orden som är i farozonen att försvinna. 

En minusgrad och himlen helt täckt av moln. Det är en liten chans till snö idag, men den är liten. Lilleman vill att det ska komma snö så han får åka slalom. Den är väldigt hård och packad nu, dessutom glansig och hal.

Två möten direkt på morgonen. Ett i projektet om enkel e-tjänst och det andra med mina handläggare. På det senare mötet diskuterade vi den kommande omorganisationen. Vårt team är för stort och på något sätt måste det bli omflyttningar. Vi spaltade upp för och nackdelar med olika scenarion och farhågor och önskningar. Jag renskrev anteckningarna efter mötet  och sen var det dags för lunch - den goda vegetariska lasagnen från igår.

Eftermiddagen bestod av två möten inför den kommande acceptanstesten av ny registrering för gränsöverskridande fusion. Känns lite skrämmande men samtidigt pirrigt och nyfiket. Det var lääänge sedan jag acceptanstestade eftersom man flyttade den sysslan från kompetensområdesansvarige till användarstöden för flera år sedan. Nu har de ont om testare på grund av att det är så många pågående projekt och då ställer jag upp. Jag är rädd att det ska bli för stressigt. Helst efter det sista mötet där vi gick igenom tidsplanen. Det är inte många dagar för testning. Jag får göra mitt bästa i att vara metodisk och lugn.

När jag kom hem var jag frusen och hade lite ont så jag satte mig med min kära värmedyna. Idag somnade jag inte, men nära på. Äh, jag tog nog en liten tupplur när jag tänker efter. Lars kom hem och började stöka på i köket. Det var ju ingen mat förberedd och han är inte sen att hoppa in när jag inte orkat göra det. Men jag hade allt under kontroll. Vi skulle äta rester. Det fanns köttfärslimpa, biffar och kyckling. Sås och grönsaker fanns det också, och en snärt falukorv. Vi behövde bara koka pasta, steka korven och värma resten och sen hade vi en härlig restbuffé. Det räckte till och med till tre matlådor (ja jag lagar för mycket mat, jag vet).

På kvällen tittade vi på en film i biorummet. Jag var så sugen att goa ner mig under min mysiga filt i mörkret och sjunka in i filmens värld. Det är ett väldigt bra sätt att koppla av för mig.

Dag 380 (235) - katastrofal natt och mycket värk på eftermiddagen

Jag sov KATASTROFALT dåligt. Det var fel på allt. Det var för varmt och sen för kallt. Kudden var knölig och oskön, vände på den hela tiden. Täcket var inte skönt, det var för tungt, benen snärjde in sig i det. Jag kände mig klarvaken men samtidigt otroligt sömnig. Jag hade ont och fick till slut ta på mig en långärmad t-shirt. Inget jag gjorde hjälpte och det var inte förrän framåt fyratiden jag slutade titta på klockan. Det är inte fullmåne. Det var inte mer värk än normalt, till att börja med i alla fall. Men det var "natten efter pappas dödsdag". Pappa dog ju den 22:a september förra året. Det undermedvetna som spelade mig ett spratt? Min mamma sov också dåligt och även min bordsgranne på jobbet. Konstigt...

Det är plusgrader ute. Vansinnigt. Eller ja, konstigt i alla fall. 2016 var det varmaste året sen mätningarna började 1880, och det tredje året på raken som man slår värmerekordet. Det är skrämmande. Och skrämmande är även att den just tillträdde president Trump inte tror på klimatförändringar. På vita husets webbsida har fliken för klimat försvunnit och enligt nyheterna har Trump sagt att tidigare president Obamas klimatplan är "skadlig och onödig". Ja vad ska man säga? Under dagen börjar solen skina. Det är en vacker dag och man kan trots allt inte undgå att känna hur vårkänslan spirar i kroppen. När jag senare på dagen gick hem hörde jag vårfåglarna kvittra som besatta. 

Förmiddagen var vikt till möten och det blev på grund av det en sen lunch. Mina snälla kollegor väntade på mig så jag slapp äta ensam. Det är inte kul att sitta ensam och äta. Då skyfflar jag bara in maten så snabbt det går. Det är inte ett dugg roligare nu än det var när man gick i skolan. Känns som om all tittar på en och tycker synd om en för att man inte har någon kompis (ja det är kanske lite löjligt, men ändå...). Jag hann inte mer än att svara på mail och hand om mina kompletteringar på eftermiddagen. Sen var det dags att gå hem. Jag hade fått riktigt ont då. Varför får jag ondare när jag jobbar än när jag är hemma? Stress, kyla, något annat? Jag gillar mitt jobb och visst är jag stressad ibland men jag tycker att jag klarar det bättre och bättre. Fast det onda kommer ändå någon gång efter lunchen, nästan varje dag. Det är så frustrerande för jag hittar ingen röd tråd. Och hur ska jag kunna planera för att börja jobba heltid? Jag jobbar mina 75% och det är vad jag klarar av trots att jag känner mig så mycket bättre än från början. I och för sig så är det främst hjärntröttheten som gett vika. Värken är fortfarande kvar, mer eller mindre, men den är alltid där. När jag får så här ont är det svårt att fungera för varje rörelse retar nerverna i  huden. Det är svårt att förklara riktigt för det jag kallar värk är inte traditionell värk. Det bränner, svider och ilar i huden. Som när man bränt sig på strykjärnet. Ibland är det istället som att det isar i huden, som om det går iskall väska genom ådrorna. Det kryper i huden och det är som när man plötsligt ryser till, fast mitt "rys" pågår under en lång tid. Det gör ont i huden när den kommer i kontakt med kläderna. Det kliar och stoppar inte trots att jag kliar och kliar. Och ibland gör det ont "på riktigt". Jag är fortfarande svullen på vänster sida och när jag kliar mig så är det som om jag har en vaddering så kliandet ligger för djupt ner för att komma åt. Idag blev en sån dag när värken nästan var olidlig. 

När jag kom hem kastade jag av mig alla kläder och tog på en mjuk pyjamas. Sen tog jag en kopp Chai-te och en lussebulle (nästan slut på bullar nu) och satte mig i soffan med värmedynan på vänstra sidan av ryggen. Värmen hjälper oftast men när det är så illa som idag så blir det först ännu värre. Det kliar och svider ännu mer innan det lägger sig. Det tog tid innan det gav med sig idag och riktigt borta är det ju aldrig. Tänk ändå vad bra det är att jag har den här 25% sjukskrivningen så jag kan gå hem och "kurera" mig så här. Det hade ju inte gått på jobbet. Nu blev jag sittande i soffan nästan till Lars kom hem. 

Nu till en annan sak. Jag skriver alltid att jag dricker en kopp Chai-te. Varför specificera att det är Chai? Tja, jag vet inte varför faktiskt. Det bara blev så. Chai är inte det enda te jag dricker men det är det jag gillar bäst. Jag har provat massor av sorter och hittat min favorit (även Lilleman och Lars har kommit på hur gott det är. Stora sonen håller sig till teet från Marks & Spencers). Det är ju högst personligt vad man gillar men jag vill ändå tipsa om att prova den här. Innehållsförteckningen är på sniskan, sorry!

Vid halv fem reste jag mig ur soffan. Det var bättre men inte bra. Men maten ska lagas och nu när jag inte mår lika dåligt är det bättre att jag koncentrera mig på matlagning istället för att sitta i soffan och tycka synd om mig själv. Jag var sugen att laga vegetariskt idag med. I och med att jag försöker laga mat med det jag har hemma är det till att använda fantasin. Jag hittade ett halvt paket lasagneplattor i skafferiet så lasagne it is!  Ytterligare en utmaning då är att stora sonen inte äter mjölkprotein, men det löser sig oftast. Det blev en vegetarisk lasagne med lager av tomat- och morotssås samt stuvad bladspenat och slutligen valnötter  på toppen. Den blev väldigt god. Jag ger mig själv en klapp på ryggen för påhittigheten. 

Lars letade efter skridskor på Blocket och hittade ett par i precis rätt storlek på Alnö. Så efter maten åkte jag, Lars och Lilleman dit för att prova dem. De passade och efter en swish av 250 kronor så var skridskorna våra. Blocket är bra och Swish är suveränt. Nu får vi se om det finns någon is på torsdag. Med den här värmen så vet man inte. Plus fyra grader på kvällen. 

Värken gav med sig mer och mer under kvällen. Jag hoppas kunna sova i natt för jag behöver verkligen sömnen. Önska mig en god natt! 

Dag 379 (234) - lugna söndag  

Bättre sömn än gårdagsnatten. Det blev därför inte lika lång sovmorgon som igår. Idag är det molnigt ute och någon plusgrad. Jag var rädd att träningsvärken skulle vara värre idag men det var inte så. Konstigt. Det brukar vara värre dag två. I och för sig höll jag igång igår med städning och sen en promenad. Det var nog bra att jag inte satt still. 

Vi tittade på längdskidor, det var stafett idag. Jag strök under tiden. Det går som en dans att stryka när man står framför tv:n. Damerna kom trea och herrarna kom två. Det var jättespännande. 

På eftermiddagen åkte vi till svägerskan och svågern och drack kaffe. Vi hade med skridskor och längdskidpjäxor som deras dotter skulle prova. Lilleman har växt ur dem och behöver nya. Han ska åka skridskor på torsdag så vi måste köpa nya tills dess. Samma visa varje år. Vi kollar väl först på Blocket och sen på sportaffärerna.

Lars var sugen på vegetarisk mat och kikärtsbiffar kom på tal. Jag var helt säker att jag hade kikärtor hemma men näpp det hade jag inte. Jag hade dock linser. Vegetariska biffar med linser borde ju funka bra, eller hur? Jag använde mitt recept på kikärtsbiffar som grund och gjorde om det lite. Det blev väldigt goda biffar, faktiskt helt fantastiskt goda. Receptet finns som alltid på min andra blogg IngelaC Kök under namnet "Lins- och morotsbiffar". 

Jag har träningsvärk i låren, mellan skuldrorna och i biceps. Inte mer än i går och inte så det hindrar mig. Det är en bra värk, inte som värken jag annars har. Jag kan tycka att den "vanliga" värken har varit lite bättre nu i helgen. Beror det på att jag tränat? Har det en positiv påverkan på värken? Eller beror det på att träningsvärken liksom "tagit över"? Tja det återstår att se. Nu är frågan hur jag ska gå vidare. Jag tror att jag ska börja med att ta mig till mitt gym, Sports Gym. Men då vill jag att Lars följer med mig. Det är alltid lättare att vara två som kan peppa varandra. Lars är inte riktigt motiverad just nu men vi ska se om jag kan ändra på det *håller tummarna*. 

Det blev några tvättar gjorda och lite annat pyssel här hemma. De här lugna söndagarna är så sköna. Vi tittade på "Farmen" på tv. Jag tycker det är en svår grupp folk att komma in på livet i år. Vem ska man heja på? Jag har inte någon favorit ännu. Intrigerna är i full gång redan och folk är ovänner, grupperingar bildas. Det är likadant jämt, i alla olika realtyserier. Varför kan inte en grupp människor samsas? Det är väldigt intressant ur en beteendevetenskaplig synpunkt. Efter det tittade jag på "Dating Naked". Det är en amerikansk - of course - realityserie där det är två personer, en tjej och en kille, får gå på date med andra personer. De är alla spritt språngande nakna. Men såklart är det "blurrat" på vitala ställen. De går på date med två personer i varje program och får välja vem av dem som får stanna kvar i varje program. Helt sjukt och väldigt vanebildande. Jag har en förmåga att fastna för såna här konstiga realityserier. Det är så märkligt vad folk går med på för att få synas i tv. 

Dag 378 (233) - härlig lördag med familjen

Lördag började med en sovmorgon. Jag hade inte sovit så gott under natten och behövde verkligen få sova lite längre. När jag väl kom upp ur sängen var det med ett stön. Oj oj vilken träningsvärk jag hade! Främst i ben, armar och rygg. Det var länge sen jag hade träningsvärk och det var en skön känsla med en positiv värk. För positiv är den ju. Det innebär att mina stackars negligerade muskler fått jobba ordentligt. Men tog jag i för mycket? Ja hur ska jag veta det? Jag får väl hålla koll på nacke, huvud och den krånglande vänstra sidan under dagen. 

Vi tittade på "på spåret" medan vi åt sen frukost. Ute tittade solen fram mellan molnen och det var runt nollan på termometern. Men vi gick inte ut, nä vi städade. Om man inte orkar göra det under jobbveckan så blir det på helgen. Men det går snabbt när vi städar tillsammans. Jag tvättade några tvättar också. 

Lars och jag tog en härlig rask promenad. Inte så långt, runt tre kilometer, men en liten promenad är bättre än ingen promenad alls. Jag var alldeles för varmt klädd och började svettas som en - ursäkta uttrycket - gris. Det är jättesvårt att klä sig lagom. Inte för varmt och inte för kallt. Men bättre för varmt faktiskt och det är bara att slänga kläderna i tvätten och ta en dusch. Det var vår i luften. Vi njuter även om vi vet att det är alldeles för tidigt för våren, men vem vet, som vädret uppför sig så vet man aldrig. När vi kom hem beslöt vi att ta ett bad i badtunnan. Det hade blivit mörkt och då är det extra mysigt. Jag tände ljusen i kandelabern på verandan och Lars fixade musik. Sen gjorde vi en fruktdrink av äpple, citron, ingefära i råsaftcentrifugen och tillsatte lite pink grape läsk som gjorde drinken lite härligt "frizzig". Hela familjen badade. Det var ett tag sen nu och jag har längtat efter det. Det är så mysigt när vi är tillsammans och pratar och skrattar. 

Innan vi hoppade i badet ställde jag in kycklinglår i ugnen. De tar ungefär en timme och det var praktiskt att de fick tillagas medan vi badade. Jag hade penslat dem med soja och sweet chilisås samt kryddat med kycklingkrydda. När vi kom upp ur badet doftade det frestande gott från köket. Jag redde skyn med grädde, behövde inte krydda mer. Det blev en jättegod sås. Det blev en härlig middag som påminde mig om när jag var liten. Vi åt ofta kycklinglår med ris till helgmiddag när jag var liten (mamma och pappa åt nog potatis från början). Mamma gjorde alltid supergod sås av skyn. 

På kvällen tittade vi på film i biorummet. Även stora sonen var hemma. Som sagt, det är så kul att vara tillsammans hela familjen. Det blev verkligen en fin lördag. 

Dag 377 (332) - första träningspasset är avklarat!

Jag packade ryggsäcken med träningsgrejor. Så välbekant men ändå så främmande. Det var så länge sen och jag var nervös och lite skraj. Men någon gång måste bli den första gången och jag är redo för den nu. Det är över ett år sen jag tränade sist. Det är för sorgligt att det blivit så. Men som jag mått så är det förståeligt. På förmiddagen fick jag massage på jobbet. Det var som alltid så ont-skönt men alldeles för kort, en timme vore kanon. en halvtimme är bättre än inget allt och bra att mjuka upp musklerna i ryggen innan träningen. 

På lunchen travade jag och mina två arbetskompisar M och T iväg till träningsstället. Det visade sig att hon som har stället, alltså min Rebeckasyster A, hade varit tvungen att åka iväg och av den anledningen var det en annan tjej som höll i passet. Jag känner henne lite lätt. Hon är konsult på Bolagsverket. Så roligt, det var bara vi fyra Bolagsverket-tjejer. Jag hade ju tänkt att gå lite på gåbandet och kanske lyfta en vikt eller två, men nu när det bara var vi så hängde jag med på passet. Det blev ett boxingpass där hela kroppen fick arbeta. Oj vad jag tog det lugnt...inte! Nä jag körde järnet. Så himla skönt det var. Mot slutet började svetten göra att det kliade och kröp i huden och jag gjorde det enda vettiga, jag avbröt och de fick köra de sista minuterna utan mig. Men jag är stolt över mig själv som klarade av nästan hela passet. Hurra för mig!!! Jag duschade svalt för att inte reta upp huden mer. Plötsliga temperaturskillnader gör att det blir ännu värre. Fotot är direkt efter träningen. Slut, sliten och glad. 

På eftermiddagen värkte det vid nyckelbenet på framsidan och skulderbladet på baksidan. När jag kom hem satte jag mig med värmedynan och vilade i soffan. Sen lade jag mig ner på värmedynan för att komma åt värken jag hade på sidan och somnade såklart. Som tur är hade jag satt in en fryst laxbit i ugnen direkt när jag kom hem. Den skulle tillagas på låg värme i flera timmar så det var ett måste att den kom in i ugnen i tid. När Lars kom hem fick jag gnugga sömnen ur ögonen och ta mig upp ur soffan.  Värken var som tur var betydligt mildare. När middagen kom på bordet hade jag vaknat ordentligt och kände mig pigg. Vi pratade och skrattade och hade en väldigt trevlig middag. Stora sonen slängde dock i sig en liten portion av maten och lämnade bordet tidigare eftersom han skulle iväg på fest på kvällen och skulle äta mer där. 

Jag, Lars och Lilleman tittade på James Bondfilmen "Spectre" i biorummet. Vi har sett den förut men Lilleman ville se den igen. Mycket action, väldigt mycket action! Jag är inte så förtjust i Daniel Craig som James Bond, men filmerna är bra så jag får helt enkelt acceptera honom som Bond (men sexig är han inte!)

Jag var intill döden trött när vi tittade på filmen. Det är väldigt sällan jag somnar när jag tittar på film men den här gången var det nära. När filmen var slut störtade jag i säng (fast inte direkt jag gjorde i ordning mig för natten också). När jag lade mig i sängen spelade jag lite spel på mobilen men småsomnade hela tiden. Jag gav upp och släckte men då ville det sig inte. Nähä minsann! Jag hade jättesvårt att somna *suck*. Men det kan ju vara träningen som gör det. Min stackars kropp är väl helt "upp-i-hejsan" nu. 

Dag 376 (231) - möten, ont och Vikings

En natt till med hyfsat bra sömn. Jag tog det säkra före det osäkra och drack inte vin till maten igår på logen (tog istället ett glas i baren innan mötet). Alkohol för nära sänggången fungerar inte bra för mig eftersom jag sover så dåligt då och sömnen är viktigare än vin. Ute är det plusgrader och därför superhalt. Den packade snön är som is. Det är verkligen en konstig....nä jag ska inte säja det :)

Idag var en mötesdag på jobbet. Möte på förmiddagen och möte på eftermiddagen. Jag är med i egenskap av områdesspecialist från verksamheten i ett gränsöverskridande projekt. EU-kommissionen har lagstadgat att information om gränsöverskridande fusioner och filialer ska distribueras genom en central portal som är gemensam för alla länder i EES-området. Tänk att alla länder har kommit överens om den tekniska lösningen. Otroligt va? Vi ska sjösätta en del nu i februari för att hinna åtgärda eventuella brister innan det blir skarpt läge i sommar. Snart är det dags för acceptanstest och det ska jag göra med hjälp av några fler. Det är väldigt intressant och min stackars hjärna får gå på högvarv. Men det går riktigt bra om jag inte får för många bollar att hantera samtidigt. 

På lunchen gick jag och två arbetskompisar till ESA för att äta sushi. Där satt vi två arbetskompisar från andra team och väntade på mat. Vi satte oss med dem och hade en väldigt trevlig lunch tillsammans. Solen sken och det droppade från taken. Det är vår i luften. Oj oj, det är egentligen för tidigt att känna vårkänslor. Det lär bli bakslag. Rätt som det är blir det minus 20 grader. Men äh, lika bra att passa på att njuta av dagen. Carpe Diem!

Idag var bussen hem mer än full. Jag fick ingen plats att sitta. Hade jag tänkt efter ordentligt så hade jag väntat på nästa buss. Nu fick jag stå. Och för första gången sen jag började åka buss så var det en riktigt otrevlig upplevelse. Det var så ont om plats att det nästan inte gick att hålla i sig. Busschauffören körde väldigt stötigt. Hastiga inbromsningar och plötsliga accelerationer. Det gick som stötar genom ryggen och jag blev jätterädd. Ett ögonblick kände jag ren panik, men sen andades jag djupt och koncentrerade mig på att försöka hålla mig fast så bra jag kunde och följa med i de plötsliga rörelserna. Det var riktigt obehagligt och jag var väldigt lättad när jag steg av bussen. 

När jag kom hem satte jag igång en baconinlindad köttfärslimpa i ugnen. Jag hade tänkt gå in på ICA på väg till bussen men hindrade mig i tid och tänkte att nej, jag har säkert något hemma. Och det hade jag. Skönt att få göra sig av med lite ut frys och kyl. Sen tog jag en kopp Chai-te och satte mig i soffan med värmedyna på ryggen. Jag stack armen bakom värmedynan så jag kunde värma den samtidigt. Ont, ont, ont. Utan någon egentlig orsak. Sen kom stora sonen hem och undrade hur det var fatt med mig. Han undrade om jag behövde hjälp och det gjorde jag. Han kopplade in min värmekrage också. Så satt jag när Lars kom hem. Han skämtade med mig och undrade om jag inte behövde mer värme än så. Sen dukade han och kokade pasta och ärtor medan jag satt med värmedynorna och väntade att det skulle bli bättre. Det blev det till slut. Jag har den sista tiden märkt att värme hjälper mer än tidigare. Tidigare var det skönt med värme och visst lindrade det värken, men det tog inte bort den. Nu gör den det. Ibland ganska fort och ibland tar det lång tid. Inte allt, men mer än förut. Det tycker jag bådar gott. 

Köttfärslimpan blev jättegod, saftig och smakrik. Tänk vad bra det kan bli när man bara hittar på en rätt med det man har hemma. Receptet kommer på IngelaC Kök inom kort. Efter maten åkte jag och Lars och hälsade på brorsan med familj. Full fart på T och Lilla T som vanligt. Vi drack kaffe/te och åt kakor *mums*. Nu är Lars T:s favorit. Lite ledsen är jag allt att komma som nummer två, eller är det kanske nummer tre för Lilleman är ju väldigt poppis hos T. Lilla T travade runt så duktigt. Han har gått sen han var 10 månader. Där fick vi en energikick. 

När vi kom hem tittade vi på gårdagens avsnitt av "Sveriges Mästerkock". Dagens avsnitt får vi se imorgon eller till helgen för sen såg vi senaste avsnittet av "Vikings". Och jag säger bara - Shit vilket avsnitt (säsong 4 avsnitt 18). Sen säger jag inte mer....förutom att Gustav Skarsgård är sjukt bra. Floki är en riktigt badass-karaktär. Så sjukt bra!

Dag 375 (230) - den där midjevadderingen...

Jag sov riktigt gott. Ännu en bra natt, man tackar! Men lite till hade jag allt kunnat sova, hur var det nu med att gå och lägga sig i tid? Bara mig själv att skylla. Eller faktiskt inte  bara jag den här gången för stora sonen och två polare tittade på film i biorummet. Ljudet blir ju inte precis diskret när man har bra högtalare och öppen planlösning. Ingen fara på taket, jag är bara lite trött.

Termometern visade strax över nollan. Jag tog ingen täckkjol, men öronmuffar för jag fryser alltid om öronen. Imorgon ska det bli plusgrader. Det tål att upprepas: det är en konstig vinter.

Jobbet tuffade på. Inte stressigt idag, vilket var ack så skönt! Mot eftermiddagen fick jag rejält ont och fick värma vetekudden några gånger. Jag var så frusen. Borde ha haft en kofta på mig. Jag får nog inse att jag alltid måste ha på mig långärmat på vintern. 

Jag satt kvar ett tag eftersom jag skulle fixa naglarna klockan tre. Stället jag går till ligger bara tvärs över vägen så strax före tre vandrade jag iväg. Det var väldigt lugnt där. Jag var enda kunden till att börja med. Frisörskan hade men pytteliten Chihuahua med sig till jobbet. Hon var bara fyra månader gammal. Först sov hon men sen vaknade hon och stapplade omkring på små tändstickstunna ben. Så himla söt att man ville stoppa henne i handväskan och ta med hem. Jag valde även denna gång att bara förstärka naglarna och få dem målade. Den här gången blev det en ljust "orange-aprikos" färg. 

När jag kom hem duschade jag varmt och länge tills jag fick tillbaka värmen i kroppen. Jag skulle på logen på kvällen och ville inte ha ont. Som tur är så fungerar värme bra på den här värken. Den kanske inte försvinner helt, eller så tar det ett bra tag innan den försvinner, men den blir betydligt bättre.....kan man säga så egentligen? Att värken blir bättre? Mindre? "Jag får mindre värk" kanske passar bättre. Nåja kalla det vad man vill, värken sjönk i alla fall undan och det var så skönt. På logen bär man svarta kläder. Har man en svart klänning som man trivs i så kan man ha den varje gång. Jag hade en sån klänning men lade undan den när jag gick upp i vikt. Eftersom jag gått ner en hel del så plockade jag fram den och provade den. Vad roligt, jag kunde faktiskt ha den. Men jag har viss vaddering runt midjan som jag inte hade när jag köpte klänningen. Det låter ju löjligt att säja att jag såg tjock ut för det gjorde jag inte, intellektuellt sett, men ändå...jag har inte vant mig vid muffinmidjan, volangerna, kärlekshandtag eller vad man nu vill kalla det. Jag är så fjantigt självmedveten. Så fjantig att jag satte på mig en kofta. Jag skyllde på att jag kunde frysa annars, men vet innerst inne att det egentligen var midjevadderingen jag täckte. Och jag vill bara säja att jag är fullt medveten om att en snart 50-årig latmask som gillar kakor och godis inte kan förvänta sig annat än den kropp jag har. Fast jag skyller fortfarande lite på kortisonet. Här är två bilder, det märks verkligen skillnad. Ansiktet är nära på tillbaka som förut men inte kroppen. Nåja, jag har ju alltid önskat mig större bröst så jag får väl vara glad över dem i alla fall. 

Det var lite extra roligt på logen idag. Lite dråpliga händelser på mötet, sen en trevlig middag där jag satt med bland annat en syster som det var länge sen jag senast träffade. Det råkar vara så att hon är instruktör (och innehavare) av träningsstället tvärs över gatan från mitt jobb. Där mina två arbetskamrater tränar. Vi pratade om min rädsla över att börja träna och då tyckte hon att jag skulle följa med nästa gång arbetskamraterna tränade. Så kunde jag prova på lite lugnt, eller bara gå på gåbandet. För att ta udden av rädslan. Det var inte en dum idé. Vid kaffet kom en kvinna från Sundsvalls Museum och pratade om starka kvinnor från Sundsvall. Det var väldigt intressant. Det drog ut på tiden och när vi slutade var klockan nästan elva. Lars kom och hämtade mig och två systrar som jag lovat skjuts hem. Det var så sent och jag tyckte det var onödigt att de skulle åka buss när de ändå bodde i mitt område.