Dag 53 - ingen framgång hos Karolinska
 

1 Mars idag. Min månad, jag fyller år sista mars. Jag sov ok på sömntabletten, men bara ok. Skulle gärna ha velat ha sovit lite djupare än jag gjorde. Det tog ett bra tag innan jag somnade och sen vaknade jag några gånger. Jag var fortfarande trött när jag vaknade men blev som tur är  pigg rätt snabbt.  Solen skiner idag med, härligt!

Jag ringde till Karolinska direkt på morgonen och beställde en telefontid. Syster A ringde mitt i vårt veckomöte så jag fick avbryta och gå ut några minuter. Hon berättade att hon har ständig kontakt med röntgen. Tyvärr ser inte röntgen mitt fall som akut, men hon ligger på. Ibland jobbar de över på kvällar och helger och det kan även komma någon återbudstid. Doktor Adrian vill absolut att jag röntgar mig där eftersom det är en specialistavdelning och de är bäst. Jag sa till syster A att jag är villig att komma med kort varsel och om jag måste komma på två olika dagar för röntgen och läkarbesök så är det värt det. Doktor Adrian har inte bokat in besök än eftersom de avvakta och ser om vi kan få en ny tid. Syster A tycker det är ok att jag ringer igen, bara jag inte ringer varje dag :) Hon förstår så väl hur jag känner men kan inte göra annat än att kontakta röntgen med jämna mellanrum. Katten på råttan, råttan på repet.... Jag måste acceptera att det troligtvis blir så att jag får vänta ända tills 11 april. Blir det tidigare är det en bonus. Sorgligt men sant.

 

Jag har mått betydligt bättre idag än igår. Jag försöker ta det lugnare och inte stressa som jag gjorde igår. En natts bättre sömn hjälper nog också till. Förmiddagen har varit bra med bara en gnutta värk. Fått mycket gjort. Jag gör mitt bästa att jobba på som vanligt, men ibland tar värken över och då fungerar jag inte riktigt. Mina arbetskompisar är så förstående. Jag är verkligen lyckligt lottad och oerhört tacksam.

Eftermiddag = värken blir värre, helt plötsligt. Nu får jag nog lov att värma vetekudden. Det börjar värka rejält i bröst och nacke. Tusan också! Jag klarar mig hyfsat till tvåtiden, sen går det utför. Ska det vara så här varje dag? En arbetskompis föreslog att jag slår ut en semesterdag på alla dagar och går hem tidigare istället för att ta en hel semesterdag en dag i veckan. Det är inte en dum idé om det fortsätter så här. Jag vill helst inte sjukskriva mig redan nu för tids nog kommer jag väl att bli sjukskriven så det räcker. Det kommer såklart att ha stor påverkan på ekonomin så jag försöker så här tills vidare.

Ikväll är det logemöte och middag med en brödraloge. Vanligtvis är det ju möte på onsdagar, men den här gången är det tisdag. Jag tänker för ovanlighets skull inte gå. Värken gör det tufft att sitta still en längre tid. Dessutom orkar jag helt enkelt inte med att vara social med ett gäng helt främmande karlar just nu, jag känner ju inte en enda av dem. Men sen lättade smärtan faktiskt alldeles på slutet av arbetsdagen. Det var ju skönt, men jag ångrar inte att jag beslöt att vara hemma. Jag hade varit lite orolig att jag skulle däcka direkt jag kom hem men nu kändes det helt ok att laga mat. Jag gjorde en gudomligt god, om jag får säga så själv, torsksoppa med fänkål och gul spetspaprika. Det blev en lugn och skön kväll med lite plockande här hemma, tv-tittande och en givande diskussion med Lars och sonen. Det är en förmån att ha en "ny-vuxen" son hemma.  Vi har många intressanta diskussioner. Jag gillar det verkligen. Sen råkade jag tyvärr somna till i soffan. Det var nog inte mer än 15-20 minuter, men det räckte tydligen för nu är jag inte trött. Så nu sitter jag här och tittar på repriser av Big Bang Theory i min ensamhet. Men bara ett avsnitt till, sen måste jag gå och lägga mig. Jag ska orka med morgondagen och ingen vet hur natten blir.