Dag 66 - remissfrågetecken, medicin- och jobbfunderingar
Idag är det prick 4 veckor till röntgen!
Natten har varit helt ok. Jag har vaknat två gånger - vid två och vid fyra. Har inte haft så värst mycket värk, bara lite i underarmen och handen och den där punkten på framsidan bröstet. Jag värmde mitt lilla lamm och somnade snabbt om med det tryckt mot bröstet. Vaknade pigg och känner mig lätt både till sinnes och i kroppen, ja förutom benen då där musklerna är stumma när jag kämpar mig uppför trappen till matsalen för att hämta kaffe.
Ringde Karolinska direkt på morgonen. En syster F ringde upp strax före nio. De har ingen ny remiss. Kanske ligger den så hos Röntgen? Jag vill inte ringa dit eftersom sjuksköterskan jag pratade med tidigare var så otrevlig. Jag ringer till Umeå när de öppnar telefonen klockan nio istället. Och nu har jag pratat med syster K i Umeå. Det är ingen ny remiss skickad. Det Doktor Balazim har gjort är att skicka kompletterande uppgifter till den tidigare remissen, bl.a. om betalning. Det var det han menade, att remissen nu är fullständig och betalning har skett och att det då kanske går fortare. Jaha, besviken... Jag tror ju inte att det gör någon skillnad om betalning har skett eller ej. Jag har en bokad tid för röntgen och de lär ju inte ändra den bara för att neurologen fått betalt.
OK, då kan jag helt kallt räkna med att röntgentiden den 11 april står fast. Nu måste jag fördela ut värktabletterna och visa Dokor Balazim att jag kan vara restriktiv för att inte bli beroende. Om jag tar sikte på röntgen så är det 28 dagar dit och jag fick 28 tabletter, alltså max en om dagen. Jag har även ett rör med Citodon brustablett samt den "gamla" medicinen jag slutat att ta. Jag får väl varva med dem om det kniper. Och när jag tar en sömntablett tar jag ingen OxyContin. Känns ju sådär att blanda olika mediciner men vad ska jag göra när doktorn motvilligt skriver ut en omgång i taget? Det är omänskligt att ha mer ont än nödvändigt. Jag kommer såklart att behöva kontakta honom igen och be om ett nytt recept för jag lär ju inte vara smärtfri bara för att jag röntgar mig. Men jag vill visa för honom att jag inte tar medicinen varje dag. Då kanske han känner sig tryggare att skriva ut fler. Sjuksyster K sa att jag hör till Sundsvall så det är egentligen Doktor Stenkvist som är min doktor. Jösses anåda hur ska de ha det, vart hör jag egentligen hemma? Men om jag nu hör till Sundsvall så kanske de kan skriva ut medicin? Jag får kolla upp det innan medicinen tar slut.
Jag tycker själv att jag gjort det bra som jobbat i princip heltid hela den här tiden. Det har fungerat rätt bra, men den senaste tiden har jag känt hur energin dräneras på eftermiddagen. Varken kroppen eller knoppen hänger med riktigt. Jag är duktig på att hitta på svepskäl till att inte sätta mig själv i första rummet, men nu måste jag inse att gränsen är nådd, även om det tar emot att erkänna det. Nu gör jag som jag bestämt och går hem tidigare idag och resten av veckan. Kanske klämmer jag in en ledig dag också, vi får se hur veckan löper på. Det är sån kontrast. På förmiddagarna är jag oftast pigg och lätt i kroppen trots värken som alltjämt är med mig. På eftermiddagarna dippar jag och blir matt och tung i kroppen. Värken är inte nödvändigtvis värre än på förmiddagen, men tillsammans med mattheten blir jag helt slut. Som om kroppen stänger av. Det är viktigt att vila, jag känner hur väl jag behöver det. Så nu är det pyjamas på, en kopp te och en macka och sen bara slappa i soffan. Kanske läsa eller ta en tupplur, huvudsaken är att jag vilar. Och självklart somnade jag i soffan, sittande med huvudet tiltat bakåt och munnen öppen. Usch vilken obekväm sovställning. Vaknade med nackvärk och torr strupe och munhåla. Men alla tupplurar är bra tupplurar! Jag kände mig hur som helst piggare efteråt. På grund av att jag somnade blev det sen middag. Som tur är hittade jag julprinskorv i frysen och jag hade kokt potatis i kylskåpet så det fick bli stekt potatis, korv och ägg. Helt ok måndagsmiddag.
Lars är borta på jobb från idag till tisdag eller kanske onsdag. Vanligtvis går det bra men just den här gången är det jobbigt. Jag känner mig låg och lite deppad och saknar honom redan trots att jag just kommit hem från jobbet. För att råda bot på det tittar jag på en film med grabbarna. Tusen tack till dem som ställer upp för sin mamma när hon så väl behöver det. Vi tittar på John Carter. Den passar bra att se i 3D. Ikväll tar jag OxyContin och den "gamla" värktabletten. Jag måste verkligen titta efter vad den heter, jag kan ju inte fortsätta säga "gamla" medicinen. Vi får se hur sömnen blir med den kombinationen (ok från läkaren).
Natten har varit helt ok. Jag har vaknat två gånger - vid två och vid fyra. Har inte haft så värst mycket värk, bara lite i underarmen och handen och den där punkten på framsidan bröstet. Jag värmde mitt lilla lamm och somnade snabbt om med det tryckt mot bröstet. Vaknade pigg och känner mig lätt både till sinnes och i kroppen, ja förutom benen då där musklerna är stumma när jag kämpar mig uppför trappen till matsalen för att hämta kaffe.
Ringde Karolinska direkt på morgonen. En syster F ringde upp strax före nio. De har ingen ny remiss. Kanske ligger den så hos Röntgen? Jag vill inte ringa dit eftersom sjuksköterskan jag pratade med tidigare var så otrevlig. Jag ringer till Umeå när de öppnar telefonen klockan nio istället. Och nu har jag pratat med syster K i Umeå. Det är ingen ny remiss skickad. Det Doktor Balazim har gjort är att skicka kompletterande uppgifter till den tidigare remissen, bl.a. om betalning. Det var det han menade, att remissen nu är fullständig och betalning har skett och att det då kanske går fortare. Jaha, besviken... Jag tror ju inte att det gör någon skillnad om betalning har skett eller ej. Jag har en bokad tid för röntgen och de lär ju inte ändra den bara för att neurologen fått betalt.
OK, då kan jag helt kallt räkna med att röntgentiden den 11 april står fast. Nu måste jag fördela ut värktabletterna och visa Dokor Balazim att jag kan vara restriktiv för att inte bli beroende. Om jag tar sikte på röntgen så är det 28 dagar dit och jag fick 28 tabletter, alltså max en om dagen. Jag har även ett rör med Citodon brustablett samt den "gamla" medicinen jag slutat att ta. Jag får väl varva med dem om det kniper. Och när jag tar en sömntablett tar jag ingen OxyContin. Känns ju sådär att blanda olika mediciner men vad ska jag göra när doktorn motvilligt skriver ut en omgång i taget? Det är omänskligt att ha mer ont än nödvändigt. Jag kommer såklart att behöva kontakta honom igen och be om ett nytt recept för jag lär ju inte vara smärtfri bara för att jag röntgar mig. Men jag vill visa för honom att jag inte tar medicinen varje dag. Då kanske han känner sig tryggare att skriva ut fler. Sjuksyster K sa att jag hör till Sundsvall så det är egentligen Doktor Stenkvist som är min doktor. Jösses anåda hur ska de ha det, vart hör jag egentligen hemma? Men om jag nu hör till Sundsvall så kanske de kan skriva ut medicin? Jag får kolla upp det innan medicinen tar slut.
Jag tycker själv att jag gjort det bra som jobbat i princip heltid hela den här tiden. Det har fungerat rätt bra, men den senaste tiden har jag känt hur energin dräneras på eftermiddagen. Varken kroppen eller knoppen hänger med riktigt. Jag är duktig på att hitta på svepskäl till att inte sätta mig själv i första rummet, men nu måste jag inse att gränsen är nådd, även om det tar emot att erkänna det. Nu gör jag som jag bestämt och går hem tidigare idag och resten av veckan. Kanske klämmer jag in en ledig dag också, vi får se hur veckan löper på. Det är sån kontrast. På förmiddagarna är jag oftast pigg och lätt i kroppen trots värken som alltjämt är med mig. På eftermiddagarna dippar jag och blir matt och tung i kroppen. Värken är inte nödvändigtvis värre än på förmiddagen, men tillsammans med mattheten blir jag helt slut. Som om kroppen stänger av. Det är viktigt att vila, jag känner hur väl jag behöver det. Så nu är det pyjamas på, en kopp te och en macka och sen bara slappa i soffan. Kanske läsa eller ta en tupplur, huvudsaken är att jag vilar. Och självklart somnade jag i soffan, sittande med huvudet tiltat bakåt och munnen öppen. Usch vilken obekväm sovställning. Vaknade med nackvärk och torr strupe och munhåla. Men alla tupplurar är bra tupplurar! Jag kände mig hur som helst piggare efteråt. På grund av att jag somnade blev det sen middag. Som tur är hittade jag julprinskorv i frysen och jag hade kokt potatis i kylskåpet så det fick bli stekt potatis, korv och ägg. Helt ok måndagsmiddag.
Lars är borta på jobb från idag till tisdag eller kanske onsdag. Vanligtvis går det bra men just den här gången är det jobbigt. Jag känner mig låg och lite deppad och saknar honom redan trots att jag just kommit hem från jobbet. För att råda bot på det tittar jag på en film med grabbarna. Tusen tack till dem som ställer upp för sin mamma när hon så väl behöver det. Vi tittar på John Carter. Den passar bra att se i 3D. Ikväll tar jag OxyContin och den "gamla" värktabletten. Jag måste verkligen titta efter vad den heter, jag kan ju inte fortsätta säga "gamla" medicinen. Vi får se hur sömnen blir med den kombinationen (ok från läkaren).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar