Dag 82 - tung natt, tung dag

Tung natt med kallsvettningar och stickningar i armen. Har sovit som en kratta. Vaknade trött och slut. Det börjar släppa lite nu vid niotiden, men är fortfarande irriterande närvarande. Det börjar bli svårare och svårare att nonchalera det. Till slut kommer man till en dag när man inte klarar mer. Jag känner att den dagen närmar sig. Jag är ute på tunn is. Känner hur paniken kommer krypande som en hotande dementor (Harry Potter). Håller jag ihop tills jag träffar läkaren?

Har ringt både Sundsvalls sjukhus och Karolinska. De ska ringa upp mig omgående. Jag behöver få klarhet i sjukresa, vårdhotell, läkarbesök osv... och nu har båda ringt upp mig.

Sundsvall: Sköterskan skickar hem en reseräkning till mig. Standard är att man får tågresa men det är ok att ta egen bil. Jag ska ta kvitto från magnetröntgen och bifoga det  med reseräkningen. Skriv Kågström som remitterande läkare. Vad gäller boende så tycker sköterskan att jag ska höra med Karolinska först, och om de inte har något boende kan jag återkomma till Sundsvall.

Karolinska: De har bara satt upp en preliminär läkartid. De har en dialog med röntgen just nu för de vill säkerställa att de får röntgenplåtarna innan mitt besök. Läkaren behöver dem för att kunna göra en bedömning och kunna meddela mig vad vi har att göra med. Annars är läkarbesöket onödigt. Karolinska har inget vårdhotell. Det blir vanligt hotell eftersom jag har tid för röntgen klockan åtta på morgonen. Får man igen utlägg för hotell? Måste fråga resebokningen. Jag tror att jag ringer dem imorgon när de har telefontid (8-9).

Tung dag idag. Har fått värre värk allteftersom dagen går. *Suck* Jag ska absolut sluta tidigare och åka hem och vila. Ett litet tag till bara....och nu är jag hemma. Jag trodde inte att jag kunde bli mer hemkär än jag redan är, men tydligen kan jag det. Det är inte riktigt klokt vad skönt det är att komma hem. Jag tar på min pyjamas och lägger mig på sängen under min mysfilt. Inte för att det gör någon skillnad vad gäller värken, men bara att få vila är guld värt. 

Den här mattheten i musklerna blir allt värre. På väg hem smet jag in på ICA och handlade lite. Inte värst tungt alls. Men jag kom mig knappt framåt med påsarna när jag gick till bilen. Orkar snart varken lyfta eller bära något alls känns det som. Och det är en massa situationer som är väldigt ansträngande, till exempel att ta mig upp i sängen (vi har en hög kontinentalsäng), att resa sig från toalettstolen eller ens att få upp benen i soffan och sitta skräddare (vilket jag oftast gör eftersom jag tycker det är så skönt). Ibland bara väller missmodet in över mig och det känns som om det här aldrig kommer att gå över, som om det bara blir värre och värre. Då skulle jag vilja dra täcket över huvudet och sova tills allt är över. Idag är en sådan dag. Jag är så avundsjuk på alla som lever sina helt vanliga liv med såväl vanliga vardagsproblem och vardagsnöjen. 

Idag var det inte ens roligt att laga mat, och det händer inte ofta. Så vilken tur att jag gjorde laxen igår. Jag tänkte göra pressad potatis och broccoli till, men jag tänkte om och gjorde grön mos av potatisen och broccolin istället. Det gillar min familj. Jag hade dessutom dillmajonnäs till.  Nu såg maten visserligen ut som barnmat, men det gjorde inget för det var verkligen jättegott. Laxen är superenkel att göra. Ta en fryst laxsida (eller en halv) och lägg den på en stor bit aluminiumfolie. Salta rejält och täck med ett lager hackad dill. Lägg på några citronskivor om du vill. Vik ihop folien till ett paket och tillaga i ugnen på 80-100 grader tills laxen har en innertemperatur på ca 54-56 grader. Det tar några timmar, men resultatet är fantastiskt. Laxen blir glänsande, saftig och mör. Dessutom gör den låga temperaturen att laxen blir jämt tillagad. På högre temperatur blir tunnare delar som "svansen" mer tillagad än resten.