Dag 68 - Odd Fellow och mer medicin

Halvtuff natt med både smärta och svettningar. Det går liksom inte att förespå hur natten ska bli. Nu hade jag ju i och för sig mer värk i går kväll, men inte mycket mer än vanligt. I morse vaknade jag inte till klockradion så det blev lite jäktigt. Jag har värk i en "krage" runt halsen. Jag får så ibland och det är jättebesvärande. Värken är molande och den strålar upp mot hals och nacke. Jag har tagit en citodon. Vi får se om det släpper lite.

Jag är med i Odd Fellows kvinnliga gren Rebeckaordern. När jag gick med för lite över ett år sen så tyckte systrarna att det var så kul att få in en yngre tjej. Det händer ju inte så ofta att man blir kallad yngre, men det är väldigt roligt! Systrarna är supertrevliga och det är bra gemenskap. Ikväll är det logemöte med invigning av tre nya systrar. Jag ska gå och hoppas bara att jag mår hyfsat bra. Mötena med invigning är bra mycket längre än vanliga arbetsmöten så det blir lång tid att sitta still. Det är väldigt trevligt att vara en Rebeckasyster och jag manar alla som är nyfikna att ta kontakt med dem. De finns inte på alla orter, men kanske någonstans nära. De har vänafton där man får veta mer. Odd Fellow är grundat på kristen tro, men för att bli medlem räcker det att man tror på ett högre väsen. Man behöver inte redogöra för vad detta är. Odd Fellow är en religiöst och politiskt obunden organisation. All diskussion om religion och politik är förbjuden. Så här kan man läsa om Odd Fellow:

"Våra medlemmars uppgift är att sprida vänskapens, kärlekens och sanningens grundsatser bland våra medmänniskor,  att undervisa dem om Guds kärlek och kärleken till nästan, att lära dem att bara ord inte är tillräckligt, utan att våra lärdomar måste omsättas i praktisk handling, samt att var och en efter sin förmåga bidrar till mänsklighetens utveckling. Vår Orden står öppen för alla människor, oavsett ursprung, religion, politiska åsikter eller sexuell läggning. Vårt fokus ska vara att göra världen bättre för alla som lever i den. Det gör vi bäst genom att se varandra som bröder och systrar, alla medlemmar i en enda stor och mänsklig familj. Ett världsomspännande släktskap där vi lägger mer kraft på att vårda vår förmåga till människokärlek och medmänsklighet, än att sarga och söndra."

Jag har pratat med sjuksyster I på Neurologimottagningen här i Sundsvall. Jag berättade för henne om den långa väntan och att läkaren i Umeå är så ovillig att skriva ut värktabletter. Det är inte mänskligt att jag ska behöva tigga mig till värktabletter. Det är ju inte så att det är mitt fel att det dröjer så länge. Det minsta man kan begära är väl att jag ska få smärtstillande under hela den tid jag behöver det. Hon förstod mitt dilemma och ska prata med Doktor K om att skriva ut recept. Hon trodde inte att det ska vara något problem med det. Det var i morse det. Nu på eftermiddagen kollade jag på "Mina sidor" och det finns ingen OxyContin utskriven. Men än är dagen inte slut och det kanske inte ens blir idag för den delen. Läkaren kan ju vara upptagen med annat... men senare på eftermiddagen har jag fått recept på 98 tabletter. Tack Doktor K, tusen tack!

Nu är jag ombytt och klar för logen. Dagen till ära svart lång klänning och vita handskar. Jag har ätit en macka för middagen blir sen när det är invigning. Jag har lite mer värk än jag skulle vilja ha men har tagit en halv citodon och hoppas att det hjälper lite. Och inte får jag dricka vin heller, tråkigt.... hemma igen efter en trevlig kväll med systrarna. Jag smet hem vid kaffet. Det var mycket stillasittande och jag fick ondare och ondare. Det känns jobbigt att gå och lägga sig. Jag har tagit en värktablett men den kickar ju inte in på en gång. Ja vi får se hur natten blir.