Dag 76 - Glad Påsk!

Skärtorsdag idag, början på påsken. Jag har alltid älskat påsken. Vet inte varför. Kanske är det för att det är början på våren? Eller så är det kanske färgerna, godiset och maten? Kanske är det alla bra barndomsminnen? Det är i och för sig inte viktigt varför, det är bara och njuta! På Lillemans skola har de alltid "P-dag" på skärtorsdagen. Det innebär att barnen får klä ut sig till något på P. Det är helt frivilligt, men i princip alla barn brukar klä ut sig. I år klär Lilleman och hans kompis ut sig till "pyjamaspojkar". Han älskar att gå omkring i pyjamas hemma, och tänk då att få gå till skolan i pyjamas. Det är ren och skär lycka det!

En bra natt. Jag har vaknat någon gång men somnat om snabbt. Vaknade hyfsat pigg trots att jag gick och lade mig lite väl sent igår, filmen slutade ju halvtolv. Förmiddagen på verket var bra. Det är många som är lediga. Det gör att ljudnivån blir en helt annan än när alla är närvarande. Och solen skiner idag, det gör ju underverk för humöret. Jag känner mig pigg och harmonisk. Eftermiddagen gick också bra. Lars kom och hämtade mig klockan två och så åkte vi till ICA Kvantum och handlade mat. Det var jättemycket trafik ute. Tror hela Sundsvall slutade jobba samtidigt. Men på Ica var det faktiskt inte så "tjyvtjockt" med folk som jag trott det skulle vara. Det gick smidigt att handla. När vi kom hem möttes vi av två bakande grabbar. De bakade minimuffins. Bra storlek, då kan man äta flera. Och det gjorde jag för de var väldigt goda!

Till middag blev det en påskpaj med kyckling och ägg. Det är en himla god paj. Receptet finns på min matblogg "IngelaC Kök". Nu ska vi titta på en film och äta glass. 

Det har varit en bra dag idag. Värken har varit hanterbar och kroppen har känts ok. Mattheten i benen är det dock värre med. Jag har svårt att gå uppåt i trappor, väldigt svårt. Och jag har ännu svårare att komma upp om jag sätter mig på golvet eller hukar mig ner. Är det pga. kortisonet eller är det för att tumören trycker på nerver till benen? Jag måste erkänna att jag är lite orolig.  Jag ska försöka komma ihåg att fråga sköterskan när hon (eller doktor K) ringer tillbaks angående kortisonet.  Hur som helst, nu är det som det är. Jag kämpar på och vägrar låta mattheten vinna. Glad påsk!