Dag 62 - dagsutflykt till Hassela och ny remiss

En observation så här i sportlovstider.... Facebook svämmar över av vänners inlägg och bilder från fjällen och utomlands. Det är lätt att låta sig själv svepas med känslan av att man missar något, att man är den enda som inte åker bort. Sociala medier kan vara "a bitch" när det gäller sånt och det gäller att hålla huvudet kallt vid såna tillfällen. Om man själv inte har möjlighet eller råd att åka bort kan det vara jobbigt att läsa. Det gäller ju i och för sig annars också. Folk publicerar det de vill visa, oftast positivt och flashigt. Men är det verkligheten? Livet innehåller ju både uppgångar och nedgångar, roligt och tråkigt. Men det verkar som om många sorterar bort det trista och bara visar det roliga. Man får definitivt inte hela bilden genom att läsa på Facebook. Men som sagt, just nu är "alla" bortresta enligt Facebook och visst blir jag lite avundsjuk. Vi har inget planerat för varken sportlov eller påsk. Vi brukar åka till Vemdalen på påsken, men i år åker vi ingenstans. Och med handen på hjärtat, trots en touch av avundsjuka  så gör det mig faktiskt inget att vara hemma. Kanske är det situationen jag är i som gör att att jag är så nöjd att bara vara hemma och mysa. Och barnen är faktiskt nöjda med de aktiviteter de kan göra här hemma så det går ingen nöd på dem heller. Vi var ju dessutom i London på höstlovet så det är inte alls synd om oss. 

Jag har i alla fall tagit en semesterdag idag och ska åka med svägerskan och barnen till Hassela. Det är en lagom lång dagsresa. De ska åka slalom och jag ska sitta och sola, fika och läsa. Min matta kropp orkar inte med någon slalom. Det ska bli jätteskönt att bara vara... 

.... och vilken härlig dag det blev! Perfekt väder. Några plusgrader och solen som sken från en knallblå himmel med bara enstaka fluffiga slöjmoln. Solen värmde så skönt. Barnen åkte slalom hela dagen och kom med jämna mellanrum och fikade med mig. Svägerskan satt först och solade med mig sen åkte hon med barnen. Och jag solade, läste och fikade en och två och tre gånger...eller fler. Barnen var helt tysta i bilen på väg hem, trötta efter en hel dags slalomåkande. Men jag var rätt trött jag med trots att jag bara latat mig hela dagen. Det är väl den friska luften och solen antar jag. Nu har jag minsann tankat rejält med D-vitamin! Och titta vad dagens horoskop sa. Visst är det kul att det stämmer så bra. 

Jag hade telefonvakt för Doktor Balazim skulle ringa mig mellan 13-16. När klockan var 16 hade han inte ringt. Jag kollade på mobilen 10 minuter över 16 och då hade jag precis missat hans samtal. Typiskt! Jag hade lagt ner mobilen i fickan för att plocka ihop sakerna och hörde väl inte att det ringde pga. den rätt höga musiken. Men som tur är ringde han upp igen ca 10 minuter senare. Han skriver ut 28 tabletter OxiContin. Han vill inte skriva ut mer för de är så beroendeframkallande. Jag får bara äta dem tills det är dags för något sorts ingrepp. Han tycker att jag ska vara restriktiv och inte ta en på morgonen om jag inte känner att jag verkligen måste. På kvällen kan jag ta en så jag får sova. Han frågade hur jag mår annars och jag berättade om mattheten i musklerna. Då tyckte han att jag ska minska kortisonet till 2 tabletter på morgonen, och fortsätta med 2 på kvällen. Sen berättade han att han skickat en specialremiss till Karolinska. Han vill att jag ska få röntgen fortare för han anser att det är alldeles för lång tid att vänta till 11 april. Jag blev så överraskad att jag inte kom mig för att fråga vad det var för special med remissen och varför det skulle göra att jag förhoppningsvis får en tidigare röntgentid. Men jag kan ju ringa till Karolinska på måndag och fråga om de fått den och vad den innebär. Det känns väldigt positivt att det är läkaren i Umeå som själv agerat å min räkning och inte jag som tjatat mig till det. Jag blev väldigt glad, oavsett om det gör att jag får komma tidigare eller inte. Bara glad för engagemanget.