Dag 561 - en sån där äsch dag...

Idag är det Halloween på riktigt. Inte för att någon i Sverige verkar bry sig om att fira det den riktiga dagen. Det är liksom lite hipp som happ. Vissa förra helgen och vissa kommer säkert att göra det i helgen som kommer. Vi var tvungna att säga att vi inte har något godis till de barn som kom och knackade på förra helgen. Eftersom vi inte äter godis själv så tänkte jag inte på att köpa något. Vi kommer själva att, typ, fira till helgen (då får vi äta godis igen).

Jag var väldigt trött igår kväll men hade av någon anledning svårt att somna. Jag vred och vände på mig en lång stund. Sen sov jag oroligt. Drömde mardrömmar om monster. Var det "Stranger Things" som spökade i mitt huvud?



Det kändes bra efter en dusch och en tallrik havregrynsgröt. Nu var jag redo för en ny dag. Värken var återställd från gårdagens höjda läge till "normal". Ute var det redan ljust. Såklart det är, det är ju vintertid. En timme gör skillnad, i alla fall så här från början. Det är skönt, men samtidigt är det istället jättemörkt tidigare på kvällen. Hur man än vänder sig har man arslet bak! Minus en grad och frost på bilrutorna. Men behagligare än igår. En torrare kyla liksom. Och det blåser inte.

Idag ringde jag frisören och bokade om min klipptid. Vet inte hur jag tänkte (eller inte tänkte) när jag bokade en tid samma dag som jag åker till Stockholm för att hålla kurs. Och jag ringde även till Neurologen och beställde nytt recept på Saroten som börjar sina. Dessutom bokade jag utvecklingssamtal med Lillemans lärare. Se vad mycket man hinner när man fikar vid skrivbordet istället för med arbetskamraterna (ska dock inte bli en vana, det är bra att komma bort från skrivbordet ett tag).

Vid tre började jag känna av stickningar ut i arm och hand samt i midjeområdet. *suck* Idag kan jag dock gissa mig till skälet. Det beror säkert på att jag suttit så statiskt vid skrivbordet och granskat ärendet med 96 dotterbolag. Det tog nästan hela dagen att handlägga. Jag var tvungen att skicka meddelande om brist till ombudet så registrering blir (tursamt nog) en annan dag. På slutet av dagen hade jag dessutom en mördande värk i ryggen. På grund av brännmärkena vågar jag inte använda värmedynan annat än längst ner mot rumpan. Skulle behöva lägga den längre upp men vågar inte av rädsla för att märkena ska blir värre igen.

Jag var helt klart slut som artist vid halvfem. Längtade efter att Lars skulle sluta så jag fick åka hem. Där och då fungerade inte hjärnan vidare bra. Då får man göra annat än handlägga ärenden. Rensa mejlen till exempel.

När vi kom hem åt vi mat nästan på direkten. Det kunde vi göra eftersom grabbarna lagat mat. Det blev vita bönor i tomatsås, ugnsstekta tomater, korv och bacon. Det gillar vi allihopa. Vilken lyx att komma hem till dukat bord. Det behövde jag verkligen idag. Vi hann inte mer än äta klart innan svägerskan och svågern kom. Lars och U åkte hem till Lars föräldrar för att  hjälpa dem med köket och A stannade hos mig. Vi satt och pratade och slötittade lite på tv under tiden. Sen gjorde vi fika och tittade på en film - "Keeping up with the Jonses". Den är rolig, och betydligt bättre än betyget på IMDb.

När A gick hem strax efter tio stöp jag i säng. Jag var supertrött. För en gångs skull somnade jag fastän Lars inte kommit hem ännu. När han väl kom hem vaknade jag till och har ett svagt minne av att han smörjde in mina brännmärken. Sen somnade jag om igen.