Dag 555 - 556 - 557

Konferens, brännmärkt  och en massa smörj

ONSDAG - vaknade och hade hemsk värk på ryggen där tejpen suttit. Måste nog skaffa något att smörja in märkena med. Den värken liksom tog över. Svårt att säga om något annat värkte. Men ont som ont. Tydligen ska det vara jämna plågor.

Ute var det mörkt, kyligt och regnigt. Vad jag är less på det här skitvädret!

På morgonen kom M från Feelgood för att kontrollera min arbetsplats. Hon blev förskräckt när jag visade märkena på ryggen. Hon hade helt glömt att varna mig. Hon brukar alltid berätta att vid minsta lilla besvär ska man ta bort tejpen ögonaböj. Jag kan inte vara sur på henne för det. Den mänskliga faktorn har spelat in här. Hon glömde och jag glömde. Nu är det bara att ta sig igenom eländet.

Strax före lunch åkte tre team från min avdelning buss till Scandic Nord. Konferens stod på schemat. Numer är våra konferenser alltid på hemmaplan. Förr om åren fick vi åka om inte långt bort så i alla fall utomsockens. Nu är det strikta regler för vad vi får göra och vad det får kosta. Det är verkligen olika mellan myndigheter och privata företag. Men hur som helst, vi hade ju faktiskt kunnat ha konferensen på jobbet så jag är glad att vi får bo på hotell.

Vi började med lunchbuffé sen hade vi föreläsning med temat hälsa, åt gott eftermiddagsfika och så grupparbete. En arbetskompis smörjde in mina hemska märken med kortison. Det kliade mer och mer. Riktigt illa. Det var svårt att koncentrera sig riktigt bra. På kvällen fick vi en stunds vila sen åt vi en helt underbar trerätts middag.

 

 

Vi hade jättekul vid mitt bord. Så kul att jag glömde bort värken för en stund. Men tröttheten och värken tog ändå ut sin rätt. Det hade varit väldigt surrigt och varmt i konferensrummet under dagen vilket gjorde att energidepåerna var tommare än vanligt. Jag gav upp vid niotiden. Inte bara jag faktiskt, de andra vid mitt bord var trötta de med så var och en gick hem till sitt. Jag smörjde in märkena så gott jag kunde med hudkräm. Aj, aj, aj! Efter att ha slötittat lite på tv släckte jag klockan tio över tio. Helt slut.

................................................................................................................................................

TORSDAG - det blev en besvärlig natt. Jag gick upp flera gånger och smörjde in märkena. Jag fick hela tiden påminna mig om att INTE klia. När jag gick upp på morgonen tittade jag på märkena i spegeln och såg att de hade svullnat upp rejält. Det var som brännskador. Jösses! Jag hade det svårt med sömmar eller lappar i tröjan för det gjorde extra ont när de skavde (ja ja de skavde ju egentligen inte, men det kändes så) mot såren.

Det var en fin frukostbuffé på hotellet. Jag åt havregrynsgröt med äppelmos, äggröra och bacon samt en smoothie. Jag har extremt svårt att äta mackor direkt på morgonen så jag var glad att det fanns bra alternativ. Sen körde vi igång med konferensen igen. Idag var det grupparbete. Vi jobbade i våra olika grupper. Fusionshandläggare i en grupp och likvidationshandläggare i en.

Vi avslutade med lunchbuffé innan vi åkte tillbaka till jobbet. Jag valde, som i princip alltid, fisken för den brukar vara godare än köttalternativet. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som rådde mig att boka tid på vårdcentralen och köpa hydrokortison. Jag sprang iväg till apoteket och köpte krämen och en arbetskompis hjälpte mig att smörja in märkena. Det killade och kliade så jag höll på att bli tokig. Allvarligt alltså, det ska tydligen vara jämna plågor va?! Massagen på feelgood hjälper verkligen men då ska jag istället ha den här värken? Skrutt också! 

Det gick trögt och jobba på eftermiddagen. Dels för att jag var slut sen konferensen och dels på grund av "brännmärkena". Till slut var det ändå dags. Jag fick lift hem med stora sonen som varit på skolan. Tur, för det hade varit tufft att dra med väskan på bussen (hur kan en övernattningsväska vara så tung?).

Det var skönt att bara slappa i myskläder hemma. På kvällen tittade jag och Lars på en film i biorummet. Att krypa ihop under en filt i mörkret och titta på film gör mig alltid lugn i sinnet. Det är som typ meditation, hur konstigt det än kan låta för vissa.  Vi tittade på "District 9". En film från 2009 som vi faktiskt inte sett. Riktigt bra. De filmer jag sett som är från Sydafrika är så mycket bättre än amerikanska filmer. Råare och naknare liksom, inte så tillrättalagt.  

..................................................................................................................................................

FREDAG - På morgonen gick jag till vårdcentralen och träffade en distriktssköterska. Hon tyckte märkena såg riktigt hemska ut och var beredd att skriva ut starkare kortisonsalva men i sista stund ville hon konferera med en mer erfaren distriktssköterska. Hon tittade på märkena, fnyste och sa att det var bara att fortsätta med hydrokortison eftersom det var mer som en brännskada än allergisk reaktion. Jag ojade mig lite och sa att det kliade något hemskt, var svullet och gjorde ont. Då sa hon att en starkare kortison inte skulle hjälpa utan det var bara att fortsätta med hydrokortison i minst 10 dagar. Hon förslog att jag kunde använda potatismjöl mot kliandet. Det tyckte inte jag var en vidare bra idé när man jobbar på kontor. Tänk bara att gå in på toaletten och hälla på potatismjöl på ryggen. Undrar just vad nästa besökare skulle tro. Men då sa hon att jag istället kunde prova med kylbalsam. Ja det var bara att åka till jobbet med oförrättat ärende då. 

Vid lunchtid gick jag till Feelgood igen. M blev helt förskräckt när hon såg min rygg. Stackaren. Det är mänskligt att fela. Hon är så himla bra med allt annars så jag kan inte  vara upprörd. Efter massagen kändes det bättre på ryggen på grund av att massageoljan gått in ordentligt. Jag fick en ny tid om två veckor. Nu får vi se om förbättringen jag känt kommer att bestå eller inte. 

Efter att ha vilat ett tag hemma tog jag tag i middagen. Det blev pizza med fyllning bestående av pulled pork. Jag gillar att hitta på nya rätter av rester och det här blev verkligen lyckat. Efter maten stack stora sonen ut med en polare. Lilleman ville spela med sina kompisar så det blev bara jag och Lars som tittade på film. Vi passade på att titta på en barnförbjuden film, andra delen av "50 shades of grey". Den var mycket bättre än ettan. Visserligen rätt porrig, men det visste jag ju eftersom jag läst böckerna, men samspelet mellan huvudrollsinnehavarna var så väldigt mycket bättre än i ettan. Det var deras relation som förde historien vidare, som var det viktiga.

Det har varit en knepig dag. Värk som alla dagar, men konstigt med en sådan annorlunda värk än den som jag vanligtvis har. På jobbet har mina fantastiska arbetskamrater smörjt in mig och hemma har min fina man gjort det. Jag skulle inte ha stått ut utan deras hjälp.