Dag 535 - fullmåne och riktigt dålig eftermiddag
Vaknade upp till en gråtrist morgon efter en jobbig natt. Jag har inte haft ont eller frusit men vaknade flera gånger och däremellan drömde jag konstiga drömmar. Det var det ju näst intill fullmåne igår natt, 96% enligt månkalendern, så det kanske inte är så konstigt. Jag brukar ju känna av fullmånen. Skönt att det är torsdag. Bara en morgon kvar när jag måste kliva upp tidigare än min hjärna och kropp vill. Sen kommer två härliga morgnar när jag kan sova hur länge, eller kort, jag vill utan att väckas av klockradions skval.
Jag hade inte alls vidare ont, om man räknar bort armeländet då. Denna ständiga brännande värk i underarmen och ut på handens översida är rent utsagt skitjobbig. Alltså verkligen på allvar sjukt besvärande. Det är så jämt. Varje dag, varje natt. Ibland värre än vanligt men i princip aldrig bättre än "normal-värk".
Dagen tuffade på. Förmiddagen gick alldeles utmärkt trots det hårda tempot. Det var mycket att göra, precis som det varit den senaste tiden. Chefen berömmer oss för att det minskar i kön. Vi avslutar mer ärenden än det kommer in. Tro jag det så som vi sliter. Det är knappt man unnar sig en kaffepaus. Som jag sagt tidigare, det fungerar under en begränsad tid men man kan inte ligga på max en längre tid, då bränner man ut sig.
Efter lunchen började jag må sämre och sen gick det fort utför. Jag fick ondare och ondare. Jag kände mig tung i huvudet och hade svårt att koncentrera mig. Ljuden förstorades, det kändes som om det var folk som pratade högt överallt. Jag satt med värmedynan men den gjorde för en gångs skull inte mycket nytta. Vid halv fyra såg en arbetskompis såg hur det stod till med mig och sa åt mig att gå hem. Men jag hade backen och skulle egentligen stanna kvar hela dagen så jag tvekade. Men då sa hon att hon skulle stanna kvar, och så sa en till tjej att hon också skulle stanna så då stängde jag ner och gick hem. Det var skönt med en promenad även om det var med rätt tunga steg jag gick till bussen.
När jag kom hem bytte jag till pyjamas och gick och lade mig. Jag sov tills Lars väckte mig när han ringde och sa att han tänkte gå på after work med kollegor. Jag låg kvar i sängen och vilade ett bra tag till. Grabbarna lagade mat, potatisbullar med lingonsylt. De gillar verkligen potatisbullar! Vi tittade på "X-men Apocalypse" under tiden vi åt. Det är inte ofta vi äter middag i vardagsrummet, typ aldrig, men det är ok att göra undantag någon gång.
Jag mådde inte bättre förrän på kvällen. Vad konstigt. Varför blev det så här utan någon synbar orsak? Stress? Fast jag tycker ju inte att jag stressar även fast det är mycket att göra. Inre stress kanske. Eller...? Som vanligt när jag tänker att det är bättre så åker jag på en nit. *suck* Jag låg på en boll länge för att komma åt triggerpunkterna och ställena jag har ont på. Det släppte lite men jag behöver nog en redig massage.
Dagen tuffade på. Förmiddagen gick alldeles utmärkt trots det hårda tempot. Det var mycket att göra, precis som det varit den senaste tiden. Chefen berömmer oss för att det minskar i kön. Vi avslutar mer ärenden än det kommer in. Tro jag det så som vi sliter. Det är knappt man unnar sig en kaffepaus. Som jag sagt tidigare, det fungerar under en begränsad tid men man kan inte ligga på max en längre tid, då bränner man ut sig.
Efter lunchen började jag må sämre och sen gick det fort utför. Jag fick ondare och ondare. Jag kände mig tung i huvudet och hade svårt att koncentrera mig. Ljuden förstorades, det kändes som om det var folk som pratade högt överallt. Jag satt med värmedynan men den gjorde för en gångs skull inte mycket nytta. Vid halv fyra såg en arbetskompis såg hur det stod till med mig och sa åt mig att gå hem. Men jag hade backen och skulle egentligen stanna kvar hela dagen så jag tvekade. Men då sa hon att hon skulle stanna kvar, och så sa en till tjej att hon också skulle stanna så då stängde jag ner och gick hem. Det var skönt med en promenad även om det var med rätt tunga steg jag gick till bussen.
När jag kom hem bytte jag till pyjamas och gick och lade mig. Jag sov tills Lars väckte mig när han ringde och sa att han tänkte gå på after work med kollegor. Jag låg kvar i sängen och vilade ett bra tag till. Grabbarna lagade mat, potatisbullar med lingonsylt. De gillar verkligen potatisbullar! Vi tittade på "X-men Apocalypse" under tiden vi åt. Det är inte ofta vi äter middag i vardagsrummet, typ aldrig, men det är ok att göra undantag någon gång.
Jag mådde inte bättre förrän på kvällen. Vad konstigt. Varför blev det så här utan någon synbar orsak? Stress? Fast jag tycker ju inte att jag stressar även fast det är mycket att göra. Inre stress kanske. Eller...? Som vanligt när jag tänker att det är bättre så åker jag på en nit. *suck* Jag låg på en boll länge för att komma åt triggerpunkterna och ställena jag har ont på. Det släppte lite men jag behöver nog en redig massage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar