fredag 13 oktober 2017

Dag 543 - en vacker höstdag


Jag var piggare på morgonen än jag varit tidigare i veckan. Men så somnade jag tidigare igår kväll också. Jag hade typ samma nivå på värken, utom i midjeområdet där jag hade mer ont. Hoppas sjukgymnasten på Feelgood kan hjälpa mig på måndag. Ute var det ljusare än vanligt och det regnade inte....än i alla fall!

Vädret blev bättre och bättre. Blå himmel, visserligen med en hel del tunna moln men ändå, blå himmel. När vi gick ut på lunchen värmde solen gott mot ansiktet. Vi gick under en stor lönn och lövet doftade så där härligt. Det påminner mig alltid om lövhögarna hemma i Ånge där vi barn hoppade och lekte. Löven man kunde ligga på och titta upp på molnen som jagade varandra på himlen. Underbart!
  (inspirationsbild)

Jag tog bussen hem eftersom Lars inte kunde sluta tidigare, och jag inte ville vänta på honom. Jag tog en tupplur när jag kom hem. Det var både behövligt och skönt. Lars ville vila ett tag när han kom hem och det var skönt eftersom jag oftast känner mig så mosig efter att ha vaknat från en tupplur. Sen åkte vi på ICA och handlade lite frukostmat och middag för kvällen. Ingen av oss var särskilt sugna på att laga mat och inte heller sugna att köpa hem pizza eller annan färdig mat. Det fick bli något enkelt som i princip inte kräver något jobb - korv och pommes, med Kubikensallad och mozzarellasticks. Det var hur gott som helst. Antar att det är för att vi äter det så sällan. 

Stora sonen stack iväg till en kompis och vi andra bänkade oss i biorummet och tittade på  en Bondfilm, "Golden Eye". Den är fortfarande bra trots att den har några år på nacken. Svenska Izabella Scorupco spelar den goda (och mesiga) Bondbruden. Famke Jansen är formidabel som helt galen skurk. (Famke som även spelar Jean Grey i X-men filmerna.)


Det är nästan alltid någon som somnar under fredagsfilmen, oftast Lars, men den här gången var det Lilleman. Jag var också trött men höll mig vaken. Filmen var slut strax före elva. Inte så sent för att vara fredag men både Lilleman och jag stöp i säng direkt. Lars satt uppe ett tag, men inte så länge. Varför sitta uppe bara för att man kan? Nä, sömn är underskattat. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar