Dag 547 - guldstjärna och familjen är bäst

Det blev mycket spring idag. Först till nageltjejen på morgonen. Jag berömde henne för de fantastiskt hållbara naglarna hon gjort på mig. Jag funderade på något vågat eller annorlunda men nä, det blev en tegelröd färg. OK, vissa kanske tycker att jag är lite "tråkig" när det gäller att välja färg, men jag vill ju bara att de ska vara snygga och propra. Jag blev i alla fall väldigt nöjd.

Sen rusade jag tillbaka till jobbet. Ett improviserat möte vid mitt bord, följt av att jobba som en galning med nya handläggningsstödet fram till lunch. Lars hämtade mig och vi åkte och parkerade utanför polisen. Småsprang genom regnet till restaurangen (glömt namnet just nu men den är libanesisk) där vi båda beställde Meza-tallrik. Den var god, men den vegetariska är faktiskt ett snäpp godare. De var så snabba där att vi hann med en kopp kaffe också. Till polisen där vi gjorde nya pass. Varför ser man alltid ut som en förbrytare på passfoton? Jo det är för att man inte får le, kameran känner av det och vägrar ta en bild. Mäh!? Det gick tokfort. Vad praktiskt det är att kunna beställa tid och slippa sitta och vänta i evigheter.

På eftermiddagen slutförde jag jobbet med handläggarstödet. Det var ett digert jobb men jag kämpade mig igenom det. Killen som håller i projektet kom ner till mig och frågade vart han skulle sätta guldstjärnan. Han sa att jag gjort ett jättebra jobb, tänk om alla gjort likadant ändå. Jag nästan rodnade. Blev jätteglad att mitt slit bar frukt.  Beröm är så undervärderat. Alla borde få beröm för något bra de gjort på dagen, om det så bara är att hålla upp dörren.

Jag har värken på normalnivå mest hela dagen idag. Det är i och för sig inte konstigt eftersom jag fick typ av massage av sjukgymnasten igår. Det brukar bli kortvarigt bättre då. Jag fick dock ont på framsidan över bröstet upp mot hakan efter att ha varit ute i kylan, men då satte jag på mig min eminenta värmekrage och "ontet" sjönk undan.


Idag var jag nästan sist kvar på jobbet igen (chefen var kvar när jag gick). Igår kom jag hem ungefär fem minuter före Lars och då hade jag stretat mot vinden och blivit kall och frusen. Så idag väntade jag på Lars. Bättre att sitta kvar på jobbet och samla flextid än att bli kall och frusen....fast idag får jag ingen flextid eftersom jag varit hos nageltjejen. Men går det jämt upp så är det ju bra ändå. Jag gjorde kålpudding i söndags så maten är i princip klar, då gör det inte så mycket att det blir senare hemfärd.

På kvällen spelade vi brädspel - "Ska vi slå vad?" Det är jättekul och fungerar för hela familjen. Jag kan verkligen rekommendera det. Vi skrattade så tårarna rann och man fick ont i magen. Jösses vad roligt! Det var en sån här stund som man vill ska vara för evigt. Total lycka och glädje. Kvalitetstid med hela familjen, det är grejer det! Vi hade äpplen som började se lite skruttiga ut så jag bakade en äppelpaj av dem. Efter vi slutat spela spel åt vi den. Den smakade "så där". Varför? Jo jag hade bytt ut sockret mot strösöt eftersom vi fortfarande undviker socker. Och sen var äpplena av den lite smaklösa sorten. Den var ju inte äcklig, nä långt ifrån. Det var inget problem att gluffa i sig den, men jag undviker nog att baka med strösöt igen.  Jag antar att det är en smak man måste vänja sig vid.

Ytterligare en kväll utan tv-tittande. Det är faktiskt jätteskönt. Jag tittar allt mindre på tv. Det blir mest filmer eller nån streamad tv-serie. Det är mest skrot på tv-kanalerna. Eller allt är ju inte skrot men jag orkar liksom inte engagera mig längre. Var sak har sin tid i livet. Nu väntar jag bara på att läslusten ska komma tillbaka så jag får sjunka in i böckernas härliga värld....och så ska jag bygga mitt pussel.