söndag 30 oktober 2016

Dag 295 (150) - mysig söndag och lite funderingar


Tuff natt. Värk och myrkrypningar i kroppen samt en snarkande man och en son på vift. Men men, jag fick 12 timmars sömn natten före så det är väl ingen katastrof. Jag vaknade vid åtta och tog medicinen och sen somnade jag om och sov till tio....eller nio då eftersom det är dags för vintertid.  

Jag skulle anmäla förlängd sjukskrivning men Försäkringskassan hade problem så man kunde inte använda sin e-legitimationen. Typiskt! Då tänkte jag anmäla min sjukskrivning till försäkringsbolaget vi har genom banken´. Man kan få en extraersättning för 90 dagar. Det är inte mycket men alla bäckar små... Jaha, man behöver kopior av sjukintygen och utbetalningarna från Försäkringskassan. Inte har jag kopior av dem inte. Typiskt igen! Inget fungerar för mig idag. Jag ger upp och går ut i finvädret. Solen skiner och det är en sju - åtta grader plus ute. En väldigt vacker höstdag. Lars och stora sonen byter till vinterdäck på bilarna för SMHI varnar för blötsnö i början av veckan. Jag tog bort höstblommorna ur balkonglådorna och hämtade granris och satt i dem istället. Städar lite på gården och njuter av vädret. 

Söndag är vanligtvis min fixar och städarvecka. Jag gillar att ha det så. Allt redo för nästa vecka. Jag åkte till ICA och sorterade återvinning, satte igång en tvätt och vattnade blommor. Vi åt äggmackor till lunch och sen åkte jag, Lars och Lilleman till Birsta. Jag och Lilleman köpte skor på Stadium och Lars åkte och köpte en födelsedagspresent till Lilleman utan att visste det. Efteråt åkte vi och hälsade på min bror och hans familj. Fröken T var först blyg men det gick snabbt över och sen var det full fart. Unge herr T var nyvaken och det var inte förrän vi nästan skulle åka som han tinade upp ordentligt. Men han är i den där åldern när främmande människor är lite skrämmande och det var ju ett tag sen vi sågs så det är klart förståeligt. På väg hem åkte vi till Statoil för att kolla däcktrycket efter däckbytet. När vi var på väg dit fick jag ett plötsligt sug på kinamat så jag gick till Cherry woken och köpte mat medan Lars kollade däcken. 

Jag messade stora sonen och han dukade så vi kunde äta direkt när vi kom hem. Det var ovanligt tidigt för oss, enligt nya tiden var klockan bara fyra. Men i kroppen (magen) var klockan fem. Efter maten bestämde vi oss för att ha familjetid och titta på film och äta godis. Detta trots den tidiga timmen och att det är söndag. Men vi har inte umgåtts allihopa/bara vi på hela helgen så vi tog igen det nu. Mysigt! Senare på kvällen tvättade jag någon maskin till och strök kläder medan jag tittade på "Allt för Sverige". 

Det har varit en lugn och behaglig söndag, fast jag har fått mycket gjort ändå. Jag gillar verkligen att på'a på hemma.Till veckan är det höstlov så Lilleman blir hemma från skolan. Stora sonen kommer också att vara hemma imorgon. Han började känna sig förkyld i fredags och det har bara blivit värre. Hoppas det går över fort och att inte vi andra blir smittade. Men det är ju den tiden nu, många är förkylda så man kommer väl inte undan ändå. På tisdag kväll kommer vännen T och hennes son D på besök. Det ska bli så himla kul att träffas. Jag har tagit semester på onsdag och torsdag så vi kan umgås ordentligt. 

Värken har hållit sig på sin kant idag. Jag var lite rädd att jag skulle vakna med värk eftersom jag somnade med rätt tuff värk, men det har gått bra hela dagen. Jag kan inte låta bli att fundera på Försäkringskassan. Jag mår bättre när jag är hemma än när jag jobbar. Varför då? Jo jag kan styra min dag som jag själv vill och det finns inga krav eller måsten. Det finns inte heller några andra som är beroende av mig. Jo min familj såklart, men det är ju inte detsamma som på jobbet. Skulle det finnas ett jobb där jag har samma frihet att styra min dag som hemma? Nä skulle inte tro det. Att Försäkringskassan kanske (troligtvis) säger nej till längre sjukskrivning än årsskiftet på grunderna att jag skulle kunna klara av ett annat jobb är vansinnigt. Är det inte bättre att jag får vara sjukskriven så länge det behövs så jag kan klara av att gå tillbaka till mitt eget jobb? Det är ett sjukt system. Jag är ändå glad att jag bara är sjukskriven 25%. Tänk de som är heltidssjukskrivna och måste slåss mot Försäkringskassan. Stackare! Jag hoppas verkligen att min värk är på väg att avta "på riktigt" och inte bara tillfälligt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar