Dag 275 (130) - en sån där dag med värk...

Jag sov hela natten. Vad förvånad jag blev när jag vaknade av musiken från klockradion. Som vanligt med värk på vänster sida. Lars masserade mig igen igår kväll men det vill liksom inte gå bort. Det är otäck värk runt skulderbladet och axel/överarm. Men vi får väl gå på det igen. Lars smörjer in liniment på morgon och kväll också. Jag hoppas det går bort snart, men det känns lite tröstlöst för jag har haft det rätt länge nu, det kom någon vecka före pappa dog så det är minst en månad. Varje kväll när jag går och lägger mig så hoppas jag att jag ska vakna utan värk och varje morgon så blir jag besviken. Men hoppet överger mig inte! Nåja, trots värken så kände jag mig rätt pigg trots att jag sovit lite för lite (sex timmar, borde sova i alla fall sju). Jag duschade, väckte familjen och kokade havregrynsgröt. Jag tinade äppelmos också. Det går åt mycket äppelmos till gröten så det är tur att jag och Lars kokade massor förra helgen. Idag känns det varmare. Fast det är det inte. Kanske är det för att det inte blåser?

Idag var en sån där dag när det kändes som om jag inte jobbat något. Vilket är helt fel eftersom jag  jobbat hårt. Men jag fick så många kompletteringar på gamla ärenden att jag inte hann ta ett enda nytt ärende. Då känns det liksom som om jag inte gjort något. Dum känsla. Det är mycket att göra nu. Det är det i och för sig alltid nu för tiden. Det är faktiskt aldrig som förr när det var perioder med mindre ärenden. Men det är bara att ta ett ärende i taget. Vi är inte mer än människor och kan inte jobba mer än vi gör. Det är tur att jag gillar mitt jobb och oftast känner arbetsglädje trots arbetsbelastningen och värken.

Jag har haft ont i vänster midjeområde och på vänster framsida från nyckelbenet till hakan samt i  underarmen. Tillsammans med den där konstiga  muskelvärken gör det ont i hela vänster sida. Eländigt...

På väg till bilen gick jag in på ICA för att köpa broccoli och då hittade jag rostbiff till bra pris. Vilken tur att jag gick dit. Vi ska nämligen äta porterstek till middag på fredag när pappa begravs. Vi funderade fram och tillbaka på vad vi skulle göra men så plötsligt klickade det till och jag kom på porterstek. Det var ju pappas favoriträtt. Vad kan vara bättre än det för att hedra pappas minne. Jag och syrran ska göra stekarna och såsen nu under veckan och jag hade tänkt åka ut och köpa kött imorgon, nu slipper jag det. 

När jag kom hem satte jag mig i soffan och där blev jag sittande med värmedynan på ryggen. Jag är inte alls förvånad över att jag somnade, men jag vaknade i alla fall i tid att hämta Lars. När vi kom hem lagade jag mat - en gratäng med laxen jag gjorde igår och en mos av broccoli och blomkål. Det var jättegott.