Dag 292 (147) - Mycket att göra och trött efter gårdagen

Jobb, jobb och jobb. Mycket att göra. Många som drar i mig. Spindeln i nätet. Det är ju så jag vill ha det, så jag trivs. Men är jag redo? Nä, inte än. Jag har inte alls samma stresstålighet som förut. Värken blir värre av stress och hjärnan stänger av om det blir för mycket av det goda. Men jag är på god väg. Idag är det mycket bättre än när jag började jobba i augusti. Men för att komma dit jag vill gäller det att inte ha för bråttom utan komma ihåg att vila och komma ihåg att inte ta mig vatten över huvudet. 

Det var så hektiskt att jag inte kom ifrån förrän vid tre. Det går inte. Jag FÅR INTE jobba mer än sex timmar så länge jag är sjukskriven. Det här är dock första gången jag inte gått när jag ska och det ska INTE upprepas! Imorgon ska jag gå en halvtimme tidigare för att kompensera det. 

När jag kom hem somnade jag ganska omgående i soffan och sov tills stora sonen kom hem från jobbet. Det var en tuff dag igår och jag förstår att jag får betala för det idag. Åh vad mosig jag kände mig. Men jag lyckades släpa mig ur sängen och laga middag. Lars var på något jippo med några arbetskamrater så det var bara jag och grabbarna som skulle äta. Vanligtvis är jag strikt med att vi äter tillsammans vid köksbordet men idag tullade jag på den regeln. Lilleman ville äta i sitt rum för han spelade spel med polare över internet. Stora sonen och jag åt i vardagsrummet framför tv:n. Sen gjorde jag inte mer än att diska och betala räkningar. Kvällen tillbringade jag i soffan, slö och slapp. Jag och stora sonen tog en fika. Jag sa till honom att du ska se att pappa ringer precis när jag gjort te. Och mycket riktigt det gjorde han. Jag lade ett lock på muggen och åkte och hämtade honom. Tur att vi bor så nära "stan" (det betyder centrum för er som inte säger "ner på stan". Hemma i Ånge sa vi "fram på byn" eller rätt och slätt "fram" som "jag ska gå fram".)

Sen var det inte mer med den här dagen, dags att sova. Imorgon är det fredag, så skönt!