Dag 291 (146) - utbildning

Det är alltid lite konstigt att sova i en främmande säng i ett främmande rum men jag sov förvånansvärt bra för att ha ett rum som ligger mot Vasagatan. På morgonen tog jag det lugnt. M sade igår att jag inte behövde jäkta på morgonen. Huvudsaken är att jag kommer innan utbildningen börjar. De har halvbra frukost på det här hotellet. Runt en trea på en femgradig skala...nä en två och en halva faktiskt. Men smaken är som baken. Någon annan kanske tycker den är kanon, det beror ju på vad man gillar. Det fanns ingen gröt, ingen ugnsstekt tomat och sparsamt med grönsaker och frukt. Jag åt amerikansk pannkaka, äggröra, en ostfralla, te och juice.

De har en väldigt modern och fräsch konferens avdelning på hotellet. De här "glasburarna" på bilden fungerar inte för våra utbildningar, vi har vanliga rum, men visst är de fräcka?! M höll i kursen och jag hoppade in och svarade på frågor lite då och då. Det gick bra. Jag kände mig alert och hade normal ont på min egen ont-skala. Med bensträckare och fikapauser gick det bra att vara med hela tiden. Det var en liten grupp som inte var särskilt frågvis. Det var ju tur just den här gången. Hjärnan var med ända tills på slutet. Vi slutade tidigare än planerat och det var tur för jag skulle inte orka länge till. Jag var så orolig innan att det skulle bli för ansträngande, men att sitta bredvid gick bra. Det var nog trots allt en bra idé att jag inte ansvarade för en större del av utbildningen den här gången, men jag hoppas kunna göra det till våren...eller till hösten. Utbildningen idag höll på mellan 9 och 15 så det blev inte längre än en vanlig arbetsdag. Bra det för jag får inte jobba längre än sex timmar. 

Fika och lunch var kanon som vanligt. Om frukosten fick lite dåliga poäng så tog de igen det nu. Efter lunch drog de på ordentligt med luft i lokalen och det var svårt att hitta ett ställe att sitta där det inte drog. Jag fick betydligt ondare mot slutet av dagen, dels på grund av draget men säkert även på grund av stressen. Vilken stress? Kanske någon undrar och det kan jag förstå att man tänker. Att sitta bredvid någon om håller föredrag kan det vara stressigt? Ja, för även om jag inte ansvarat för en del av utbildningen så har jag hållit koll på vad M sagt och behövt hjälp med och vad deltagarna frågat. Det tar på krafterna att vara i "on-läge" hela dagen. Efter avslutad utbildning hade jag slut på energi och ville bara hem. Det är klart att en sån här dag inte precis hjälper mig i återhämtningen men jag måste ju prova för att vet var jag klarar av. 

Det är olika hur länge utbildningarna varar. Det beror till stor del på hur aktiva deltagarna är. Idag var de inte så frågvisa så vi slutade lite tidigare än planerat. Det var ju väldigt bra för mig. Jag ringde resebyrån och bokade om min biljett till ett tidigare tåg. Vilken tur att det fanns en biljett för annars hade jag behövt vänta fyra timmar på tåget. Det var knökfullt på tåget. Eller tågen kanske jag ska säga för det var två tåg som var ihopkopplade. Jag hade turen att fått plats i tysta avdelningen. Jag brukar begära att få plats där på hemresan just för att kunna vila. Men i tysta avdelningen är det inte alltid tyst. Den här gången var det två personer som satt längst bak, en man och en kvinna, som störde lugnet. De jobbade med en powerpoint presentation. Jag vet det både för att jag såg den mannens dator från min plats och för att jag hörde kvinnan prata. Hon hade sån otroligt hög röst. Jag blev mer och mer irriterad och funderade på att prata med tågvärden. Men jag behövde det inte för plötsligt böjde sig mannen bakom dem fram och frågade om de missat att vi satt i en tyst avdelning. Då blev det dödstyst där framme. Åh så skönt! Tänk vad folk är nonchalanta. Det satt en skylt på väggen framför dem så de kan inte ha missat att de satt i tyst avdelningen. 

Resten av resan gick smärtfritt. Det drog tyvärr på tåget också men jag lade jackan över vänster sida och då besvärades jag inte av draget. Jag slumrade till några gånger men det är ju ok efter en dag som denna. När vi kom fram till Sundsvall så vällde det ut resenärer ur tåget. På framsidan står taxichaufförerna med skyltar med resenärernas namn på. Vanligtvis är det ett tiotal chaufförer där men nu var det många många fler än så. Det fullkomligt kryllade av chaufförer med skyltar och det stod taxibilar överallt. Jag hittade i alla fall min chaufför ganska snabbt. När jag påpekade att jag aldrig sett så många chaufförer förut så sa hon att det hade inte hon heller. Innan hon hämtade mig, och två till, hade hon hämtat resenärer på flygplatsen och där hade det också varit ovanligt många taxis. Vad konstigt? Vad är för särskilt med idag? 

Tack vare att jag fick byta tåg hann jag hem i tid för att umgås med familjen innan det var sängdags. Tacksam för det!