Dag 273 (128) - hälsa på mamma
Jag skulle vilja säga att jag sov gott inatt, men även om själva sömnen i sig var skön så var det tyvärr inte så mycket av den varan. Jag vaknade mitt i natten och kunde inte somna om. Sen när jag äntligen somnade om så sov jag inte någon längre stund utan vaknade ideligen. När klockan var åtta tog jag min medicin och sen var det tji att somna igen. Jaha, inget att göra åt, så är det ibland.
Efter frukost åkte jag och Lars till Ånge för att hjälpa mamma med lite av varje. Vi tog med vår gamla soffa till syrran. De har en gillestuga i nya huset och då passar det ju bra att vår helt ok soffa får bo där. Vi har haft den i biorummet förut men eftersom Lars tycker den är för mjuk så köpte vi fåtöljer istället. Känns bra att någon får nytta av den för jag personligen tycker den är jätteskön. Vi ställde av släpet utanför deras hus. De var i stan för att titta på deras son spela innebandy och skulle komma hem på eftermiddagen.
Det är bitterljuvt att hälsa på mamma. Skönt att träffa henne men pappa saknas, det är ett tomrum som är svårt att nonchalera. Jag kan fortfarande inte förstå att han är borta för alltid. Tänk om jag bara kunde få en enda dag till med honom, eller en enda timme. Jag är så glad att vi hade ett bra förhållande och att jag inte känner att vi har något osagt. Men ändå, att aldrig få träffa honom igen är nästan mer än hjärnan kan fatta är sant. Nästa fredag är det begravning. Det ser jag både fram emot och bävar. Skönt att få ett avslut men samtidigt så slutgiltigt. Minnena kommer alltid att finnas kvar och saknaden också, det är jag helt säker på, men begravningen är liksom det sista beviset på att han faktiskt är död.
Hur som helst så kändes det bra att hjälpa mamma. Jag hade köpt ljung i en, faktiskt, väldigt vacker blå färg till mammas balkong. Jag gillar egentligen inte de färgade varianterna, men den här färgen var fin. Jag hade även köpt två små fåglar på pinnar som jag satte i den ena ljungen. De passar särskilt bra in i sammanhanget. Vi handlade lite tunga grejer som dricka och potatis till begravningen så hon slipper släpa på det själv. Sen hämtade vi stolar från källaren och skruvade ihop extrabordet. Och så fixade vi lite ditt och datt som pappa inte orkar göra. Han såg ju lite dåligt och var vinglig på benen den sista tiden. Tiden rann iväg och plötsligt var det kväll.
Vi tittade in hos syrran på vägen hem. Egentligen hade vi tänkt stanna och fika med nu blev det så sent att vi bara stannade så Lars fick gå husesyn. De hade redan burit in soffan så vi hade bara att häkta på släpvagnen och åka hemåt. Grabbarna hade beställt pizza eftersom vi blev så sena. Vi stannade till på China Thai och köpte kinamat. När vi kom hem var klockan nio. Sen middag minsann! Vi mötte stora sonen i dörren. Han skulle precis ut med en polare. Efter maten tittade jag, Lars och Lilleman på en film och åt glass.
Det är bitterljuvt att hälsa på mamma. Skönt att träffa henne men pappa saknas, det är ett tomrum som är svårt att nonchalera. Jag kan fortfarande inte förstå att han är borta för alltid. Tänk om jag bara kunde få en enda dag till med honom, eller en enda timme. Jag är så glad att vi hade ett bra förhållande och att jag inte känner att vi har något osagt. Men ändå, att aldrig få träffa honom igen är nästan mer än hjärnan kan fatta är sant. Nästa fredag är det begravning. Det ser jag både fram emot och bävar. Skönt att få ett avslut men samtidigt så slutgiltigt. Minnena kommer alltid att finnas kvar och saknaden också, det är jag helt säker på, men begravningen är liksom det sista beviset på att han faktiskt är död.
Hur som helst så kändes det bra att hjälpa mamma. Jag hade köpt ljung i en, faktiskt, väldigt vacker blå färg till mammas balkong. Jag gillar egentligen inte de färgade varianterna, men den här färgen var fin. Jag hade även köpt två små fåglar på pinnar som jag satte i den ena ljungen. De passar särskilt bra in i sammanhanget. Vi handlade lite tunga grejer som dricka och potatis till begravningen så hon slipper släpa på det själv. Sen hämtade vi stolar från källaren och skruvade ihop extrabordet. Och så fixade vi lite ditt och datt som pappa inte orkar göra. Han såg ju lite dåligt och var vinglig på benen den sista tiden. Tiden rann iväg och plötsligt var det kväll.
Vi tittade in hos syrran på vägen hem. Egentligen hade vi tänkt stanna och fika med nu blev det så sent att vi bara stannade så Lars fick gå husesyn. De hade redan burit in soffan så vi hade bara att häkta på släpvagnen och åka hemåt. Grabbarna hade beställt pizza eftersom vi blev så sena. Vi stannade till på China Thai och köpte kinamat. När vi kom hem var klockan nio. Sen middag minsann! Vi mötte stora sonen i dörren. Han skulle precis ut med en polare. Efter maten tittade jag, Lars och Lilleman på en film och åt glass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar