Dag 278 (133) - det är vackert om hösten

Här går jag varje dag när jag ska hämta bilen på Lars jobb. Många av löven på de stora lönnarna är fortfarande gröna, men vissa har ändat färg och fallit till marken. Nu är hösten som finast, när löven byter färg och solen skiner. Jag känner den underbara doften som virvlar upp genom luften när jag sparka i löven. Underbart! 

Det var rejält med frost på morgonen. Jag är rädd att pelargonerna gjort sitt. De har fått vara kvar så långt in på hösten eftersom de blommat oavbrutet. Men de är faktiskt  vackra även nu. Frostade blommor som glittrar när solen skiner på dem. 

Jag oroade mig helt i onödan igår, gällande sömnen alltså. Jag sov hela natten och vaknade  först när klockradion satte igång. Fast lite trött var jag allt. Det blev lite för sent igår kväll. Jag hade bara lite ont på morgonen. Håller det i sig framåt dagen? Medicin eller slumpen? Det är väl för tidigt att ropa hej, att  tro att den nya medicinen gör att jag får mindre värk, men hoppas får man så lov att göra?!

Dagen gick rätt fort. På lunchen tog jag och en arbetskompis en promenad ute i det fina vädret. Solen skiner från en blå himmel. Det biter lite i öron och näsa, men är friskt och skönt ändå. Vi slank in på Lidl. Jag hade egentligen inte tänkt handla men kom ut med bröd, pålägg och dill. Man hittar alltid något att köpa. När jag kom hem tog jag en fika och sen somnade jag i soffan. Och när jag säger somnade så menar jag verkligen somnade. Jag vaknade hastigt när stora sonen kom hem och var helt förvirrad. Det tog mig ett bra tag att rensa luddet ur hjärnan. 

På kvällen kan jag konstatera att jag haft mindre värk än tidigare. Den är inte på något vis borta, men definitivt mindre än den varit. 

Imorgon är det pappas begravning. Som jag sagt tidigare så både ser jag fram emot den och bävar den. Det kommer att bli en jobbig dag.