Dag 283 (138) - kul på tjejkväll

Solen tittade fram idag och när vi tog en promenad på lunchen var det riktigt varmt. Helt ok om hösten är så hela tiden. 

Jag hade en rätt bra förmiddag men efter lunch blev det lite sämre. Jag är stressad. Det är inte bra. Men det är svårt att låta bli eftersom vi har så mycket att göra. Jag gör mitt bästa att ta det lugnt men det är inte så lätt alla gånger. Varje dag tänker jag att imorgon blir det bättre. Men det blir det ju inte. Vi är för få handläggare och just nu ser det rätt mörkt ut vad gäller ärendebalans. Vi är inga maskiner utan människor och gör vårt bästa. Ett ärende i taget, mer kan vi inte göra för ingen vinner på att vi stressar oss sjuka. Värken smyger sig på mig och jag försöker att nonchalera den men den vinner varje gång. När jag går hem för dagen är jag oerhört tacksam att jag är sjukskriven 25 % för de 75 jag jobbar är precis vad jag klarar av utan att bryta ihop. 

När jag kommer hem tar jag en fika och sen går jag och lägger mig och sover. Jag ska på tjejkväll på Casino Cosmopol ikväll och hoppas att kunna vila mig i form innan dess. Jag sover en timme ungefär. Värken har inte släppt. Jag tar en het dusch och efteråt känns det bättre. Som sagt, värme är väldigt bra. Sen sitter jag bara och tar det lugnt tills det är dags att åka. Stora sonen skjutsar mig eftersom Lars är bortrest i jobbet. Vi är ett stort gäng med Rebecka-tjejer som ska gå på tjejkvällen. Först tar vi en drink (jag dricker vatten) och sitter och pratar sen går vi ner till stället där vi ska tillbringa kvällen. Det är middag, underhållning av Maria Möller och modevisning av Nanas butik. 

Maria är fantastiskt rolig och sjunger jättebra. Jag skrattar så tårarna rinner. Kläderna från Nanas är väldigt fina men tyvärr börjar storlekarna från 42 och även om jag gått upp i vikt så är jag inte en 42:a. Men kul ändå att se de fina kläderna. Vi får en fördrink (alkoholfri cider), lax med bulgur och ett glas vin samt kaffe och en chokladbit (jag fick tre för det blev över och ingen ville ha dem). 

På slutet blev det lite mycket av det goda vad gäller ljud. Klockan var strax före tio så det kändes helt ok att åka hem. Jag messade stora sonen som skulle hämta mig, sa hej då och gick upp och hämtade ut jackan. Jag kom ut på gatan precis när sonen kom med bilen. Vilken tajming! Det hade börjat regna men det gör inget om det regnar på kvällen och natten, bara det är fint väder på dagen. Jag har inte så värst ont nu. Ibland är det så att när jag gör saker som gör att jag koncentrerar mig på något annat än värken så känns det bättre. Det är som om värken inte blir lika märkbar, även om den alltid finns där. Och jag måste ju få leva även om jag har värk. Om jag ger in för värken så har den vunnit. Det vägrar jag. Men nu ska jag sova. Imorgon är en ny dag, ett oskrivet blad med nya möjligheter.