Dag 271 (126) - vilse...

Nu måste jag ta mig en allvarlig funderare på mitt jobb kontra värken för det här fungerar inte. Jag försöker och försöker, och vill ju verkligen jobba. Varje morgon känner jag mig glad och stark när jag går in på jobbet. Redo för en ny dag. Jag gillar mitt jobb och mina arbetskamrater. Förmiddagen går oftast riktigt bra. Värken håller sig i bakgrunden, jag är pigg och huvudet är med. Men sen är det som om bägaren är fylld för efter lunch blir det stadigt sämre. Värken blir värre och värre. Ljuden runt omkring mig stör mig, de är som förstorade. Jag blir dimmig i huvudet och har svårt att koncentrera mig. Jag har väldigt svårt att klara mig till halv tre. När jag kommer hem är jag ett vrak, helt slut både fysiskt och psykiskt. Hur i hela friden ska jag kunna återhämta mig så jag kan komma tillbaka på heltid? Just nu känns det som en omöjlighet. Jag trampar vatten och kämpar för att hålla huvudet över vattenytan. På så sätt kommer man inte i land. Jag vet inte vad jag ska göra....

Frågar någon hur jag mår så svarar jag "Skit" fast med ett leende. För jag mår ju som skit, fast samtidigt är jag full av optimism. Det är klart att det kommer att bli bra så småningom. Jag måste tro det.  Men när är det? Hur länge ska jag må så här?  Jag skulle vilja ha en tidsplan...men det får man ju inte. Det är svårt att tro att det snart är två år sen de första symtomen dök upp.