Dag 296 (151) - Halloween och Harry Potter

Jobbet gick lite si och så idag. Jag har mått lite halvdant och haft ont i vekryggen. Har känt mig lite stressad och småirriterad under dagen. Idag är en sådan dag som jag längtat till ett eget rum så man kan sura i fred och inte förpesta tillvaron för andra. Men jag har bitit ihop.  

Det är halvdag på fredag. Nästan alla vill vara lediga. Vi var tre som skulle jobba men plötsligt hade en till lagt in om ledigt så nu är vi bara två som ska jobba. Båda jobbar deltid pga sjukskrivning. Ingen av oss får egentligen jobba mer än vi ska den dagen. Jag jobbar 75 % så det blir en timme kortare. Den andra tjejen jobbar 50 % så hon ska bara jobba två timmar. *suck* Jag måste fråga chefen imorgon. Jag tror inte att någon annan tänkt på det heller. Man vill bara vara ledig, så även jag men den här gången får jag ställa upp och jobba.  

Eftersom jag inte alls tänkt på att jag inte får ändra i arbetstiden hade jag tänkt jobba en timme mindre under veckan så jag kunde jobba fyra timmar på fredag. Så idag var det meningen att jag skulle sluta klockan två. Men det jäklades i ett krångligt ärende så jag kom inte iväg. Mitt i stöket kom en arbetskompis och frågade om jag skulle sluta tidigare eller sitta kvar. Hon (de?) ville fika. Jag fikar aldrig på eftermiddagen eftersom jag slutar så tidigt och då passar telefonen medan de andra fikar. Jag var stressad och visste inte hur jag skulle göra för jag måste göra klart ärendet men ville ändå försöka sluta tidigare. Då sa hon att hon struntar i att fika. Då fick jag såklart jättedåligt samvete och kände att det var mitt fel att hon inte kunde fika. Min bordsgranne skulle i och för sig inte heller fika så då kunde ju den andra kompisen gå iväg egentligen....men åh dessa vardagsdraman! Det tär så på mig med känslomässiga berg- och dalbanor. Jag klarar inte av det så bra nu, helst inte när jag inte mår bra i övrigt. Det var med tunga steg jag gick ut från jobbet. 

Stora sonen var inte sjukare än att han kunde hämta mig. Då slipper jag hämta Lars när han slutar. Jag frågade grabbarna om de ville se en film med mig. Det ville de. Vi släckte ner och tände levande ljus istället. Jag kokade te och tog fram äppelsockerkaka. Och så njöt vi av en härlig Harry Potter film. Vi valde "Den flammande bägaren". 

Vi gillar Harry Potter skarpt och har läst böckerna och sett filmerna ett otal gånger. Förra höstlovet var vi i London och åkte bland annat till "Warner Bros Harry Potter Studio". För Harry Potter fans är det en guldgruva. Det finns så mycket att se och uppleva att man behöver många timmar där, i princip en hel dag. Man får bland annat se autentiska inspelningsplatser. Titta, här är jag på väg in på perrong nio och trekvarts. 

Vi bokade resa och inträde med "Golden Tours". Antingen kunde man åka med en dubbeldäckare från någon av två hållplatser eller så kunde man åka med en minibuss. Även om det vore roligt att åka med dubbeldäckaren så valde vi minibussen eftersom den hämtade och släppte av oss vid hotellet. Det rekommenderar jag verkligen, så smidigt. Det är en otrolig upplevelse. Och det är ännu intressantare att se filmerna nu efter besöket. Efter att ha tittat på filmen kände jag mig lugnare och på betydligt bättre humör. Titta på en bra film är som terapi. 

Idag är det Halloween i USA. Vi brukar fira det bara för att det är roligt att skära ut pumpor och äta god mat. När grabbarna var mindre så var det även "bus eller godis" som gällde. I år har det varit ovanligt få barn som knackat på. Kanske för att Halloween är på en vardag och det är så oklart vilken dag som gäller i Sverige. Kanske det kommer barn nästa helg när det är Alla helgons dag? Nä det hoppas jag inte för det är en helt annan sak än Halloween. Men hur som helst, idag gjorde jag en helstekt majskyckling fylld med schalottenlök, gula sultana russin, tranbär, valnötter och äpplen. Det kanske låter ambitiöst på en måndag, men det är det inte. Kycklingen sköter sig själv i ugnen. Det tar bara en evinnerlig tid, men det är det värt. Såsen gjord av stekskyn blir jättegod. 

Dag 295 (150) - mysig söndag och lite funderingar

Tuff natt. Värk och myrkrypningar i kroppen samt en snarkande man och en son på vift. Men men, jag fick 12 timmars sömn natten före så det är väl ingen katastrof. Jag vaknade vid åtta och tog medicinen och sen somnade jag om och sov till tio....eller nio då eftersom det är dags för vintertid.  

Jag skulle anmäla förlängd sjukskrivning men Försäkringskassan hade problem så man kunde inte använda sin e-legitimationen. Typiskt! Då tänkte jag anmäla min sjukskrivning till försäkringsbolaget vi har genom banken´. Man kan få en extraersättning för 90 dagar. Det är inte mycket men alla bäckar små... Jaha, man behöver kopior av sjukintygen och utbetalningarna från Försäkringskassan. Inte har jag kopior av dem inte. Typiskt igen! Inget fungerar för mig idag. Jag ger upp och går ut i finvädret. Solen skiner och det är en sju - åtta grader plus ute. En väldigt vacker höstdag. Lars och stora sonen byter till vinterdäck på bilarna för SMHI varnar för blötsnö i början av veckan. Jag tog bort höstblommorna ur balkonglådorna och hämtade granris och satt i dem istället. Städar lite på gården och njuter av vädret. 

Söndag är vanligtvis min fixar och städarvecka. Jag gillar att ha det så. Allt redo för nästa vecka. Jag åkte till ICA och sorterade återvinning, satte igång en tvätt och vattnade blommor. Vi åt äggmackor till lunch och sen åkte jag, Lars och Lilleman till Birsta. Jag och Lilleman köpte skor på Stadium och Lars åkte och köpte en födelsedagspresent till Lilleman utan att visste det. Efteråt åkte vi och hälsade på min bror och hans familj. Fröken T var först blyg men det gick snabbt över och sen var det full fart. Unge herr T var nyvaken och det var inte förrän vi nästan skulle åka som han tinade upp ordentligt. Men han är i den där åldern när främmande människor är lite skrämmande och det var ju ett tag sen vi sågs så det är klart förståeligt. På väg hem åkte vi till Statoil för att kolla däcktrycket efter däckbytet. När vi var på väg dit fick jag ett plötsligt sug på kinamat så jag gick till Cherry woken och köpte mat medan Lars kollade däcken. 

Jag messade stora sonen och han dukade så vi kunde äta direkt när vi kom hem. Det var ovanligt tidigt för oss, enligt nya tiden var klockan bara fyra. Men i kroppen (magen) var klockan fem. Efter maten bestämde vi oss för att ha familjetid och titta på film och äta godis. Detta trots den tidiga timmen och att det är söndag. Men vi har inte umgåtts allihopa/bara vi på hela helgen så vi tog igen det nu. Mysigt! Senare på kvällen tvättade jag någon maskin till och strök kläder medan jag tittade på "Allt för Sverige". 

Det har varit en lugn och behaglig söndag, fast jag har fått mycket gjort ändå. Jag gillar verkligen att på'a på hemma.Till veckan är det höstlov så Lilleman blir hemma från skolan. Stora sonen kommer också att vara hemma imorgon. Han började känna sig förkyld i fredags och det har bara blivit värre. Hoppas det går över fort och att inte vi andra blir smittade. Men det är ju den tiden nu, många är förkylda så man kommer väl inte undan ändå. På tisdag kväll kommer vännen T och hennes son D på besök. Det ska bli så himla kul att träffas. Jag har tagit semester på onsdag och torsdag så vi kan umgås ordentligt. 

Värken har hållit sig på sin kant idag. Jag var lite rädd att jag skulle vakna med värk eftersom jag somnade med rätt tuff värk, men det har gått bra hela dagen. Jag kan inte låta bli att fundera på Försäkringskassan. Jag mår bättre när jag är hemma än när jag jobbar. Varför då? Jo jag kan styra min dag som jag själv vill och det finns inga krav eller måsten. Det finns inte heller några andra som är beroende av mig. Jo min familj såklart, men det är ju inte detsamma som på jobbet. Skulle det finnas ett jobb där jag har samma frihet att styra min dag som hemma? Nä skulle inte tro det. Att Försäkringskassan kanske (troligtvis) säger nej till längre sjukskrivning än årsskiftet på grunderna att jag skulle kunna klara av ett annat jobb är vansinnigt. Är det inte bättre att jag får vara sjukskriven så länge det behövs så jag kan klara av att gå tillbaka till mitt eget jobb? Det är ett sjukt system. Jag är ändå glad att jag bara är sjukskriven 25%. Tänk de som är heltidssjukskrivna och måste slåss mot Försäkringskassan. Stackare! Jag hoppas verkligen att min värk är på väg att avta "på riktigt" och inte bara tillfälligt. 

Dag 294 (149) - trevlig dag med vänner

Jag vaknade när stora sonen gick upp. Han ska göra högskoleprovet idag. Jag kokade gröt åt honom, tog min medicin och gick och lade mig igen. Jag somnade fort och vaknade inte förrän några timmar senare. Eftersom vi vaknade så sent blev det inte så mycket gjort på förmiddagen. Frukost och en dammsugning bara. Sen duschade jag och gjorde i ordning mig. Vi ska på Sundsvall vin och delikatess mässa tillsammans med herr och fru M. För första gången på många många år åker vi buss. Jag laddade ner "Din tur" appen på mobilen och då gick det smidigt att köpa en biljett i mobilen. Dagens teknik va! Vi kom ner tidigare än herrskapet M och tog därför en kopp kaffe på Stenstans konditori. Jag tog två kakor till kaffet. Syltkakan var god men drömmen smakade gammalt och unket. Jag frågade servitrisen om kakorna var bakade idag och hon svarade nej det var de inte. Jag sa att drömmen inte smakade bra och då kom hon med tre andra kakor som plåster på såren. Det var ju snällt men två av dem gick inte heller att äta. Jag är förundrad över att de säljer gamla kakor. Tror de inte att kunderna känner det? Det är förvånansvärt nonchalant.  Tummen ner på det.

Sen strålade vi samman med herr och fru M vid stadshuset där mässan var. Vi köpte drinkbiljetter och hängde av oss jackorna. Vi fick glas och så gick vi in i spegelsalen där mässan höll till. Det var hysteriskt mycket folk där. Oj oj vilken trängsel och vilken ljudnivå.! Men det var väldigt trevligt. Vi tjejer började med champagne och killarna med whisky.  Sen drack vi olika röda viner, åt en delikatesstallrik och avslutade med ett dessertvin. Två timmar klarade jag av sen ville inte min hjärna var med längre. M:s son skulle skjutsa hem oss men först gick vi in på ICA och köpte kött till i kväll eftersom vi allihopa ska grilla hos Lars syster. 

Mörkret föll ute. Det var rätt varmt för säsongen, plus åtta grader. Det kändes lite underligt att grilla. Grilla hör liksom ihop med sol och värme, betydligt varmare än åtta grader. Men gott var det! Eftersom vi druckit vin tidigare på dagen blev det coca-cola för mig. Saroten, den medicin jag fått tillagd är för depression egentligen men har visat sig ha bra effekt mot nervsmärta om man tar den tillsammans med annan medicin. I Fass står det att man bör undvika alkohol eftersom medicinen kan förstärka den negativa effekten av alkohol. Jag tar en väldigt liten dos, bara en tablett på kvällen.  Jag har tagit beslutet att inte helt sluta med alkohol, men att vara återhållsam. Ett glas vin eller två, det räcker. Och inget efter att jag tagit kvällsdosen. Hittills har det fungerat bra. Jag har inte märkt att det påverkar mig negativt. Vi hade en himla trevlig kväll med många skratt. 

M:s son åkte hem till oss tillsammans med våra söner efter maten. Senare när vi ville åka hem kom de och hämtade oss. Vilken service! Där får vi igen för att vi skjutsat dem hit och dit när de var små. Jag var frusen och hade ont. Jag hade glömt medicinen hemma och tog den när jag kom hem, ett par timmar för sent. Inte bra. Det var svårt att komma till ro på grund av värken och att jag inte fick tillbaks värmen i kroppen. Det kliade och kröp dessutom på ryggen. Jobbigt slut på en trevlig dag. 

Dag 293 (148) - samtal med försäkringskassan och pumpor

Fredag, äntligen fredag! När jag vaknade regnade det. Åh vad besviken jag blev. Det skulle ju vara fint väder idag. Jag tittade på min väder-app och det verkar som om det ska lätta upp på förmiddagen. Det var ju skönt. 

Jag ringde till min handläggare på Försäkringskassan för att prata om min sjukskrivning. Jag misstänker att de inte kommer att godkänna att jag är sjukskriven ända till maj. Jag fick tag på henne och vi pratade en lång stund. Hon berättade att hon har godkänt sjukskrivning till 28 december. Därefter blir det en annan bedömningsgrund. Då måste de ta ställning till om jag skulle kunna jobba 100 % på ett annat jobb. Jag berättade vad läkaren som opererade mig sa - att det kanske blir tal om en shunt för att dränera cystan om den inte försvinner av sig själv. Jag berättade om mitt problem med att hitta en medicin som fungerar och att jag har värk jämt, inte bara när jag jobbar utan på fritiden också. När jag är ledig kan jag själv styra över de aktiviteter jag gör och vila när det behövs. Det går ju inte på ett jobb, oavsett vilket jobb jag har. Hon skrev upp allt jag sa och ska prata med deras läkare igen. Men jag tror inte att de kommer att godkänna längre sjukskrivning. Det känns så knepigt att de ska bedöma så som de gör. Det är ju inte troligt att jag slutar min fasta tjänst på verket efter 25 år och söker nytt jobb bara för att Försäkringskassan anser att jag skulle kunna jobba heltid på ett annat jobb. Vem vill för övrigt anställa en person med värk som kanske inte kommer att kunna jobba heltid? Och vad finns det för jobb som inte är stressigt idag? Vi får se hur det går. Jag kanske mår så pass bra att jag kan jobba heltid i januari då behöver jag inte bekymra mig. 

Appen hade rätt. Det sken upp på förmiddagen och det blev en vacker höstdag. Jag och två arbetskompisar gick till "Sju kryddor" och åt lunch. De gör väldigt god kolgrillslagad mat. Jag åt lax med tzatziki. Det var väldigt gott. 

När jag kom hem somnade jag i soffan - igen. Jag verkar behöva mer sömn nu. Kanske jag anstränger mig för mycket. Det är väldigt svårt att ta det lugnt när man är en energisk person som jag. Jag måste lägga band på mig själv och skynda långsamt. Nu är det även viktigt att jag inte stressar upp mig över om jag blir sjukskrivning eller ej efter nyår. Den tiden den sorgen. Det är ingen idé att oroa sig i förväg. Jag kan inte påverka Försäkringskassan mer än att berätta hur jag mår. I helgen ska jag gå in på Försäkringskassans webbsida och anmäla fortsatt sjukskrivning. Då får jag se till att vara så tydlig som möjligt i beskrivningen om mina symtom och varför jag inte kan jobba 100 %.

Jag hämtade Lars och när vi kom hem var det dags att göra halloween pumpor. Vi gör en halloween pumpa varje år. I år har vi faktiskt både en stor och en liten pumpa. Hela familjen hjälpte till att rensa ur dem och skära ansiktena. Den stora pumpan var stenhård så det var väldigt svårt att skära ut ansiktet i den. Jag har aldrig varit med om en sån svårskuren pumpa någon gång. Men det blev bra till slut. 

Vi åt rökt fläskytterfilé med potatisgratäng till middag. Sen var det slappa för hela slanten. Vi har laddat för godis utifall att det kommer några "trick or treat:are" men när klockan var halv elva hade ingen kommit. Det blir kanske imorgon. Det är  ju så bökigt när det inte finns någon fastställd dag att fira halloween i Sverige. I USA är det alltid på 31 oktober oavsett dag, men här i Sverige firar de flesta helgen före Alla helgons dag.

Dag 292 (147) - Mycket att göra och trött efter gårdagen

Jobb, jobb och jobb. Mycket att göra. Många som drar i mig. Spindeln i nätet. Det är ju så jag vill ha det, så jag trivs. Men är jag redo? Nä, inte än. Jag har inte alls samma stresstålighet som förut. Värken blir värre av stress och hjärnan stänger av om det blir för mycket av det goda. Men jag är på god väg. Idag är det mycket bättre än när jag började jobba i augusti. Men för att komma dit jag vill gäller det att inte ha för bråttom utan komma ihåg att vila och komma ihåg att inte ta mig vatten över huvudet. 

Det var så hektiskt att jag inte kom ifrån förrän vid tre. Det går inte. Jag FÅR INTE jobba mer än sex timmar så länge jag är sjukskriven. Det här är dock första gången jag inte gått när jag ska och det ska INTE upprepas! Imorgon ska jag gå en halvtimme tidigare för att kompensera det. 

När jag kom hem somnade jag ganska omgående i soffan och sov tills stora sonen kom hem från jobbet. Det var en tuff dag igår och jag förstår att jag får betala för det idag. Åh vad mosig jag kände mig. Men jag lyckades släpa mig ur sängen och laga middag. Lars var på något jippo med några arbetskamrater så det var bara jag och grabbarna som skulle äta. Vanligtvis är jag strikt med att vi äter tillsammans vid köksbordet men idag tullade jag på den regeln. Lilleman ville äta i sitt rum för han spelade spel med polare över internet. Stora sonen och jag åt i vardagsrummet framför tv:n. Sen gjorde jag inte mer än att diska och betala räkningar. Kvällen tillbringade jag i soffan, slö och slapp. Jag och stora sonen tog en fika. Jag sa till honom att du ska se att pappa ringer precis när jag gjort te. Och mycket riktigt det gjorde han. Jag lade ett lock på muggen och åkte och hämtade honom. Tur att vi bor så nära "stan" (det betyder centrum för er som inte säger "ner på stan". Hemma i Ånge sa vi "fram på byn" eller rätt och slätt "fram" som "jag ska gå fram".)

Sen var det inte mer med den här dagen, dags att sova. Imorgon är det fredag, så skönt!

Dag 291 (146) - utbildning

Det är alltid lite konstigt att sova i en främmande säng i ett främmande rum men jag sov förvånansvärt bra för att ha ett rum som ligger mot Vasagatan. På morgonen tog jag det lugnt. M sade igår att jag inte behövde jäkta på morgonen. Huvudsaken är att jag kommer innan utbildningen börjar. De har halvbra frukost på det här hotellet. Runt en trea på en femgradig skala...nä en två och en halva faktiskt. Men smaken är som baken. Någon annan kanske tycker den är kanon, det beror ju på vad man gillar. Det fanns ingen gröt, ingen ugnsstekt tomat och sparsamt med grönsaker och frukt. Jag åt amerikansk pannkaka, äggröra, en ostfralla, te och juice.

De har en väldigt modern och fräsch konferens avdelning på hotellet. De här "glasburarna" på bilden fungerar inte för våra utbildningar, vi har vanliga rum, men visst är de fräcka?! M höll i kursen och jag hoppade in och svarade på frågor lite då och då. Det gick bra. Jag kände mig alert och hade normal ont på min egen ont-skala. Med bensträckare och fikapauser gick det bra att vara med hela tiden. Det var en liten grupp som inte var särskilt frågvis. Det var ju tur just den här gången. Hjärnan var med ända tills på slutet. Vi slutade tidigare än planerat och det var tur för jag skulle inte orka länge till. Jag var så orolig innan att det skulle bli för ansträngande, men att sitta bredvid gick bra. Det var nog trots allt en bra idé att jag inte ansvarade för en större del av utbildningen den här gången, men jag hoppas kunna göra det till våren...eller till hösten. Utbildningen idag höll på mellan 9 och 15 så det blev inte längre än en vanlig arbetsdag. Bra det för jag får inte jobba längre än sex timmar. 

Fika och lunch var kanon som vanligt. Om frukosten fick lite dåliga poäng så tog de igen det nu. Efter lunch drog de på ordentligt med luft i lokalen och det var svårt att hitta ett ställe att sitta där det inte drog. Jag fick betydligt ondare mot slutet av dagen, dels på grund av draget men säkert även på grund av stressen. Vilken stress? Kanske någon undrar och det kan jag förstå att man tänker. Att sitta bredvid någon om håller föredrag kan det vara stressigt? Ja, för även om jag inte ansvarat för en del av utbildningen så har jag hållit koll på vad M sagt och behövt hjälp med och vad deltagarna frågat. Det tar på krafterna att vara i "on-läge" hela dagen. Efter avslutad utbildning hade jag slut på energi och ville bara hem. Det är klart att en sån här dag inte precis hjälper mig i återhämtningen men jag måste ju prova för att vet var jag klarar av. 

Det är olika hur länge utbildningarna varar. Det beror till stor del på hur aktiva deltagarna är. Idag var de inte så frågvisa så vi slutade lite tidigare än planerat. Det var ju väldigt bra för mig. Jag ringde resebyrån och bokade om min biljett till ett tidigare tåg. Vilken tur att det fanns en biljett för annars hade jag behövt vänta fyra timmar på tåget. Det var knökfullt på tåget. Eller tågen kanske jag ska säga för det var två tåg som var ihopkopplade. Jag hade turen att fått plats i tysta avdelningen. Jag brukar begära att få plats där på hemresan just för att kunna vila. Men i tysta avdelningen är det inte alltid tyst. Den här gången var det två personer som satt längst bak, en man och en kvinna, som störde lugnet. De jobbade med en powerpoint presentation. Jag vet det både för att jag såg den mannens dator från min plats och för att jag hörde kvinnan prata. Hon hade sån otroligt hög röst. Jag blev mer och mer irriterad och funderade på att prata med tågvärden. Men jag behövde det inte för plötsligt böjde sig mannen bakom dem fram och frågade om de missat att vi satt i en tyst avdelning. Då blev det dödstyst där framme. Åh så skönt! Tänk vad folk är nonchalanta. Det satt en skylt på väggen framför dem så de kan inte ha missat att de satt i tyst avdelningen. 

Resten av resan gick smärtfritt. Det drog tyvärr på tåget också men jag lade jackan över vänster sida och då besvärades jag inte av draget. Jag slumrade till några gånger men det är ju ok efter en dag som denna. När vi kom fram till Sundsvall så vällde det ut resenärer ur tåget. På framsidan står taxichaufförerna med skyltar med resenärernas namn på. Vanligtvis är det ett tiotal chaufförer där men nu var det många många fler än så. Det fullkomligt kryllade av chaufförer med skyltar och det stod taxibilar överallt. Jag hittade i alla fall min chaufför ganska snabbt. När jag påpekade att jag aldrig sett så många chaufförer förut så sa hon att det hade inte hon heller. Innan hon hämtade mig, och två till, hade hon hämtat resenärer på flygplatsen och där hade det också varit ovanligt många taxis. Vad konstigt? Vad är för särskilt med idag? 

Tack vare att jag fick byta tåg hann jag hem i tid för att umgås med familjen innan det var sängdags. Tacksam för det!

Dag 290 (145) - En märklig dag 

Ännu en god natts sömn, vilken lycka! Svart ute även denna morgon, men som sagt, det är nu den mörka tiden börjar,  "winter is coming!" (Game of Thrones fans drar på smilbanden nu.) 

Jobbet gick galant på förmiddagen. Två möten hann jag med också. När det var dags för lunch upptäckte jag att jag tagit sonens matlåda. När jag skulle meddela honom detta råkade jag ange Lars mailadress. Men det såg jag inte förrän jag skrivit "matlåda" i ämnesraden. När jag skulle radera det kom en arbetskompis och började prata om Game of Thrones. Hon hade just sett klart tredje säsongen och beställt fjärde och femte.  Jag blev så distraherad att jag skickade iväg mailet istället för att radera det. Lars blev såklart väldigt konfunderad när han fick ett tomt mail med bara "matlåda" i ämnesraden.  Han trodde att jag glömt min matlåda i bilen. Jag mailade en förklaring till honom och meddelade även sonen. Sonen svarade att han råkat ta en låda med enbart bulgur i.  Men jösses, total förvirring. Ha ha! 

Eftersom jag ska åka till Stockholm på eftermiddagen så slutade jag tidigare eftersom jag räknar in flygtiden i min arbetstid. När jag kom hem tog jag det lugnt  och vilade, ingen stress alls. Men så tänkte jag att det vore bra att titta på färdplanen för att få exakt tid som taxin skulle komma. Runt fyra trodde jag. Till min fasa läste jag att taxin kommer klockan tre. Va!!!!! Klockan är halv tre och jag har inte ens börjat packa. Hämtar väska och necessär. Stryker byxor och kofta i ultrarapid. Packar allt jag kommer på att jag behöver som mobilladdare, medicin, inneskor, favoritborste...jag tror jag fick med allt. Fem minuter till godo *puh*. Så kom taxin och jag sjönk ner i sätet och tänkte att nu kan väl inget mer gå fel. Vi åker till ett ställe där vi ska hämta en kille. Han kommer inte ut på utsatt tid så föraren ringer honom. Oj oj, han trodde taxin skulle komma om en halvtimme! Men jösses, är det något i luften? Vi kommer i alla fall till flygplatsen i god tid. Min arbetskompis M kom strax efter mig och vi checkade in. Vi lyfte från ett grått och regnigt Sundsvall men ovan molnen skiner alltid solen. 

På flyget fick vi en liten låda med bönor, oliver och små biffar samt dryck... till min förvåning var det gratis. Men oj vad trevligt! Jag är inte van vid sån vip-behandling. Jag är inte så van att flyga i jobbet eftersom vi nästan alltid åker tåg till kurserna.  Just den här gången kom inte min kompanjon ifrån i tid så att vi kunde åka tåg och komma ner i vettig tid så det fick bli flyg. 

När vi landat så meddelade flygvärdinnan att vi skulle taxa in på utrikesterminalen och få åka buss till inrikesterminalen. Lite märkligt men det gick bra. Våra väskor kom strax efter vi kommit in på terminalen och Arlanda Express kom in strax efter vi kommit ner till perrongen. Smidigt! Det regnade även i Stockholm. Men hotellet vi bor på, Nordic Light, ligger väldigt nära Arlanda Express så det gjorde inget. Vi ska hålla kursen på hotellets konferensavdelning imorgon.  Det är praktiskt att bo på samma ställe för då behöver man inte jäkta på morgonen. När vi checkade in sa den trevliga killen bakom disken att mitt rum var uppgraderat till ett finare rum. Tack så mycket det säger jag inte nej till. 

Vi gick ut för att äta mat direkt efter att ha lämnat väskorna på rummen. Vi kollade på några ställen men det var fullt överallt så till slut hamnade vi på Jensens Böfhus. Förra gången jag var där blev jag så grymt besviken, men det var några år sen och jag var redo att ge dem en ny chans. Jag blev inte besviken, inte alls. Jag åt en jättegod kycklingburgare. Vi satt och pratade ett tag och sen gick vi tillbaka till hotellet. 

När vi planerade utbildningen var det så osäkert hur jag skulle må framöver så vi beslöt att M ska köra hela utbildningen själv. Och om jag mådde hyfsat kunde jag vara med som bisittare. Då har jag möjlighet att gå ifrån om det blir för mycket för mig. Nu mår jag ju mycket bättre än jag ens vågat hoppas på och skulle nog ha kunnat köra min del, men det kunde vi inte ha vetat tidigare i år. Sen får ju inte tiden jag jobbar vara mer än sex timmar eller på något vis störa min rehabilitering. Det är inte bara att åka iväg på kurs hur som helst när man är sjukskriven.

Det har varit en märklig men trevlig dag. Jag slappar på hotellrummet en stund och lägger mig och sover tidigt så jag är pigg och fräsch imorgon. 

Dag 289 (144) - en regnig dag, men bra ändå!

Regntunga skyar vart än jag går....ja den sången passar bra idag. När jag vaknade var det mörkt ute. Usch nu är den här, tiden då det är kolsvart när man ska gå upp. Det gör det så mycket svårare att komma igång på morgonen. Sen var det ju det där med regnet igen då. Det regnade inte så mycket när vi åkte till jobbet, men sen började det spöregna. Hela dagen regnade det. Ibland lite och ibland mycket. Vi har haft en sån torr sommar och höst så det är väl nu vi får igen för det. Tänk om november blir så här? Nåja nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Någon dag med regn kan till och med kan vara riktigt mysig. Men mörkret på morgonen, det är jobbigt.

Det var full fart på jobbet. Svåra ärenden som jag fick ta över, hjälp med andra svåra ärenden, möte för att diskutera ny registreringsbild för gränsöverskridande fusion, förgäves letande efter en person på info för att få klarhet i ändring på webben som vi inte tycker är bra, med mera. Dagen swishade förbi i raketfart. 

Idag var jag pigg när jag slutade. Jag vandrade mot bilen under mitt nya fina paraply. Rätt glad av ingen särskild anledning. Regnet bekom mig inte ett dugg. När jag kom hem bakade jag och Lilleman en äppelsockerkaka som vi ska äta till kvällsfika. Sen var det slut på energin och jag slocknade i soffan. 

Jag hämtade upp Lars klockan fem när han slutade och så åkte vi direkt till Willys och handlade. När vi kom hem lagade jag mat.  Eller "lagade" är nog fel ord för det blev potatisbullar och bacon. Det är inte mycket lagande där inte! Men barnen gillar det och när det ska gå undan är det praktisk mat. Men jag kokade i alla fall lingonsylt av lingon jag fått av svärföräldrarna så lite "äkta" mat blev det.

Efter maten badade jag och Lars bastu. Jag är glad att vi tog beslutet att köpa en IR-bastu. Precis efter man bastat är man varm och lite trött, men snart blir man pigg som bara den. Har den inverkan på värken? Jag vet inte, men det blir i alla fall inte sämre.  Och på tal om värk då, jag har faktiskt haft lite mindre värk de senaste dagarna, med något undantag. Men jag ropar inte hej än för det kan vara en tillfällighet. 

Dag 288 (143) - en månad sen pappa dog

Idag är det precis en månad sen pappa dog. En månad som känns som en evighet och samtidigt så oerhört kort. Att förlora en förälder är som att förlora en bit av sig själv, en bit av själen. Jag älskar dig pappa!

Jag och Lars åkte hem till mamma i Ånge. Vi hjälpte henne betala räkningar, vi slängde återvinning och åkte på Konsum och handlade. Hon har fortfarande ont i ryggen så det känns bra att kunna hjälpa henne med det. Vi åkte även till kyrkogården för att tända ett ljus. Till vår förvåning hängde blommorna från begravningen kvar. Trots att det varit kallt, eller kanske tack var det, så var nästan alla lika fina  som på begravningen. Det var fint att se.

När vi kom hem till Sundsvall tittade vi in till Lars syster. Hans föräldrar var där och fikade. Svärmor hade stickat klart en tröja till Lilleman och ville överlämna den. Vi stannade kvar ett bra tag och pratade. När vi kom hem började jag med middagen och Lars och stora sonen åkte till gymmet. Jag var nästan klar med middagen när de kom hem. Det blev en gammal favorit som jag inte gjort på flera år. Av någon anledning kom jag att tänka på den maträtten igår och letade fram receptet - fläskfilégryta med kantareller och messmör. 

På kvällen gjorde jag det jag vanligtvis gör på söndagar, det vill säga bytte sängkläder, vattnade blommor och strök tvätten. Det känns bra att avsluta veckan som varit och vara klar för veckan som kommer. Stryka gör jag framför tv:n, då går det som en dans. Idag började ett av mina favoritprogram - Allt för Sverige. Det är väldigt känslosamt och som vanligt grät jag en skvätt.  

Hela dagen har varit känslosam och självklart har pappa varit i mina tankar av och till under dagen. Jag tror på ett liv efter detta och att vi kommer att träffas igen. Jag tror också att vissa går vidare direkt och vissa dröjer sig kvar ett tag. Kanske för att de har något ogjort eller för att de vill se till familjen. Jag tror att pappa dröjer sig kvar för att se att främst mamma har det bra, men också vi barn. För pappa var familjen så viktig och jag tror att han kommer att gå vidare när han ser att vi, trots vår sorg och saknad, klarar oss.  

Dag 287 (142) - städa städa varje lördag och så varje jul, det tycker jag är kul.... 

(ja jag vet att det är fredag i sången men nu är det ju lördag idag)

Vi sov till tio idag. Så himla skönt! När vi gick upp åt vi frukost och tittade på gårdagens avsnitt av "Doobidoo". Det var ett väldigt roligt avsnitt. Lasse Kronér är ju alltid rolig men det blir ju så mycket bättre (he he, det blir senare ikväll) när deltagarna är engagerade. 

Sen städade vi. Och som vi städade! När Lars slutligen gav upp så fortsatte jag. Jag hann med några tvättar också. Jag städade faktiskt ända tills det var dags att börja med middagen. När jag kommer igång så fortsätter jag tills jag är klar.  Och jag måste säga att jag är så in i norden glad att jag klarar av att städa. Att jag klarar av att böja mig, att ta i och att ha tempot. Att orka helt enkelt. Det är inte så länge sen jag inte klarade av att ens dammsuga. Är det löjligt att var så lycklig över att kunna städa? Nä det tycker inte jag, och om någon tycker det så varsågod men vandra först en mil i mina skor innan du dömer mig. Så som jag mått - så svag, så långsam, så påverkad av värk - är det ett mirakel för mig att jag mår så bra som jag gör. Det är fortfarande lång väg kvar till den "gamla" Ingela, men jag är på god väg dit. 

Vi åt currykyckling med ris och haricot verts till middag. Efteråt fortsatte jag att plocka lite och hängde sista tvätten innan det var dags att bänka sig för premiären av "Så mycket bättre". Det verkar vara ett härligt gäng i år. Jill Johnson var helt outstanding. Hon har en fantastisk röst. Men Danny var god tvåa.

Dag 286 (141) - en bra fredag

Jag som bättre men inte bra. Vaknade flera gånger under natten. Men när jag vaknade på morgonen så var jag pigg. Det är konstigt, jag måste ha fått den sömn jag behöver ändå. Det var helt svart ute. Den mörkaste morgonen hittills. Det är bara att gilla läget för nu kommer tiden när det är mörkt när man går på jobbet och mörkt när man går hem.

När jag kom till jobbet hade jag en överraskning som väntade mig på skrivbordet, en ljuslykta med ett batteridrivet värmeljus (vi får inte ha levande ljus på kontoret) från min underbara jurist A. Jag blev jätteglad och alldeles varm i hjärtat.

Jobbet gick väldigt bra och förmiddagen försvann i en nafs. Jag åt lunch på "Mamma Augustas Kök" med mina väninnor K och A. Jag valde spenat och ostpaj med rostade pinjenötter och ruccola.

Jag var så mätt efter lunchen att jag inte var sugen på fredagsfika. Och då måste jag säga att det bevisar att lunchen var god för jag har alltid plats för godsaker. Jobbet flöt på och vips var det dags att åka hem. Men en sån bra dag det har varit idag. Vilken skillnad från i tisdags. När jag kom hem tog jag en kopp chai-te och tittade lite på tv sen somnade jag i soffan och vaknade abrupt när Lars ringde och sa att han slutat tidigare. Han hade gått till parkeringen och snacka om att han vart snopen när bilen var borta, ha ha! Så han började gå och ringde till mig. Jag hämta honom och när vi kom hem började vi med middagen direkt. Vi lagade tacopiroger. Det blev väldigt gott. Efter middagen softade vi ett tag och sen tittade hela familjen på en film i biorummet. 

Dag 285 (140) - vilodag

Jag vaknade efter en jobbig natt. Mår fortfarande inte bra. Det får bli en spontan semesterdag idag. Jag mailade min chef och medarbetare och somnade om när resten av familjen åkt. Jag sov till tio. Två extra timmars sömn kan ju aldrig skada. Men inte känner jag mig piggare eller fräschare ändå. Nej jag går på halvfart under dagen. Har ont i huvudet också. Det är väldigt ovanligt för att vara mig. Skrutt också! Jag har som vanligt nervsmärta i armen och midjan. Lite värre idag än igår. Men så gör jag ju inget som kan ta fokus från värken heller. Sitter mest i soffan och tittar på tv eller läser. 

Efter middagen tar jag och Lars en promenad. Så skönt att få frisk luft och så skönt att röra på sig. Vi går i rask takt. Tänk, det var inte länge sen jag gick i snigelfart och hade jätteont i fötterna. Nu är jag nära på tillbaka till "mig själv" och har bara lite problem med fötterna när jag suttit still länge eller om jag går eller står länge. När vi kom hem tittade vi på de sista avsnitten av "Under the Dome". Det var ett ganska blekt avslut. Jag har läst att det inte blir en fjärde säsong men att man ändå öppnade upp för möjligheten. Och ja, visst var det så men efter att ha varit så spännande så känns det som om de fegade ur och gjorde ett halvljummet avslut. Den bästa karaktären var i alla fall "Big Jim". En sån man älskar att hata och hatar att älskar. Inga skrupler alls. Han stal showen från alla andra. 

Dag 284 (139) - nedstämd...

Usch vilken jobbig natt! Det tog evigheter att somna fast jag var trött. Sen vaknade jag flera gånger. Hade ont i kroppen och kallsvettades. Jag var allt annat än utsövd när jag vaknade på morgonen. Jag kände mig nedstämd och "ämlig". Är jag på väg att bli sjuk eller är det på grund av allt som hänt den senaste tiden? Det är gråtrist och halvmörkt ute, ungefär som mitt humör. Jag ringer och pratar med mamma och hon har också haft en orolig natt. Konstigt. Det var fullmåne för två dagar sen så det är nog inte det som spökade. 

Det går så där att jobba. Jag känner mig inte bättre utan snarare sämre. Efter lunch gav jag upp och flexade ut. Tur att jag har några timmar sparade. Det är meningen att jag ska gå på logemöte ikväll men just nu vet jag inte om jag klarar av det. Jag ska lägga mig och sova ett tag och se om jag känner mig bättre senare på dagen....

Jag sov som en stock. Men när jag vaknade mådde jag inte mycket bättre. Jag beslöt mig för att avboka kvällens möte. Hur tråkigt jag än tycker det är att behöva göra det så känns det ändå som rätt beslut. Lars kom hem strax efter att vi ätit middag. Han har jobbat många övertidstimmar och var trött och "hurven". Han föreslog en bastu. Vilket sammanträffande för det hade jag tänkt föreslå. Efter bastun tittade vi på några avsnitt av "Under the Dome". Det är inte så många avsnitt kvar nu. Hur i hela friden ska de kunna sy ihop den här säcken?

Dag 283 (138) - kul på tjejkväll

Solen tittade fram idag och när vi tog en promenad på lunchen var det riktigt varmt. Helt ok om hösten är så hela tiden. 

Jag hade en rätt bra förmiddag men efter lunch blev det lite sämre. Jag är stressad. Det är inte bra. Men det är svårt att låta bli eftersom vi har så mycket att göra. Jag gör mitt bästa att ta det lugnt men det är inte så lätt alla gånger. Varje dag tänker jag att imorgon blir det bättre. Men det blir det ju inte. Vi är för få handläggare och just nu ser det rätt mörkt ut vad gäller ärendebalans. Vi är inga maskiner utan människor och gör vårt bästa. Ett ärende i taget, mer kan vi inte göra för ingen vinner på att vi stressar oss sjuka. Värken smyger sig på mig och jag försöker att nonchalera den men den vinner varje gång. När jag går hem för dagen är jag oerhört tacksam att jag är sjukskriven 25 % för de 75 jag jobbar är precis vad jag klarar av utan att bryta ihop. 

När jag kommer hem tar jag en fika och sen går jag och lägger mig och sover. Jag ska på tjejkväll på Casino Cosmopol ikväll och hoppas att kunna vila mig i form innan dess. Jag sover en timme ungefär. Värken har inte släppt. Jag tar en het dusch och efteråt känns det bättre. Som sagt, värme är väldigt bra. Sen sitter jag bara och tar det lugnt tills det är dags att åka. Stora sonen skjutsar mig eftersom Lars är bortrest i jobbet. Vi är ett stort gäng med Rebecka-tjejer som ska gå på tjejkvällen. Först tar vi en drink (jag dricker vatten) och sitter och pratar sen går vi ner till stället där vi ska tillbringa kvällen. Det är middag, underhållning av Maria Möller och modevisning av Nanas butik. 

Maria är fantastiskt rolig och sjunger jättebra. Jag skrattar så tårarna rinner. Kläderna från Nanas är väldigt fina men tyvärr börjar storlekarna från 42 och även om jag gått upp i vikt så är jag inte en 42:a. Men kul ändå att se de fina kläderna. Vi får en fördrink (alkoholfri cider), lax med bulgur och ett glas vin samt kaffe och en chokladbit (jag fick tre för det blev över och ingen ville ha dem). 

På slutet blev det lite mycket av det goda vad gäller ljud. Klockan var strax före tio så det kändes helt ok att åka hem. Jag messade stora sonen som skulle hämta mig, sa hej då och gick upp och hämtade ut jackan. Jag kom ut på gatan precis när sonen kom med bilen. Vilken tajming! Det hade börjat regna men det gör inget om det regnar på kvällen och natten, bara det är fint väder på dagen. Jag har inte så värst ont nu. Ibland är det så att när jag gör saker som gör att jag koncentrerar mig på något annat än värken så känns det bättre. Det är som om värken inte blir lika märkbar, även om den alltid finns där. Och jag måste ju få leva även om jag har värk. Om jag ger in för värken så har den vunnit. Det vägrar jag. Men nu ska jag sova. Imorgon är en ny dag, ett oskrivet blad med nya möjligheter. 

Dag 282 (137) - jag älskar att laga mat

En gråmulen dag idag. Det känns som om det aldrig blev riktigt ljust, men det var i alla fall rätt varmt ute.  

På jobbet var det möten för hela slanten och plötsligt var det dags att åka hem. Jag har varit lite låg idag, men när jag kom hem och fick vila ett tag - det vill säga en tupplur i soffan - så mådde jag bättre. 

Jag lagade en gratäng med kassler och broccoli till middag och när ugnen ändå var varm så gjorde jag en äppelsmulpaj. Jag är som mest tillfreds med livet när jag är i mitt kök. Ibland poppar tanken upp att jag borde vara hemmafru. Tänk att få vara hemma hela dagen. Kunna städa och fixa, ta en fika och läsa eller titta på en film, ta en promenad, handla mat och laga mat, baka mitt eget bröd. Inte känna sig stressad över att inte hinna med.... men så tänker jag att jag skulle bli uttråkad rätt fort, och jag trivs ju dessutom med mitt jobb och vill jobba. Nu är jag sjukskriven 25% för att jag inte klarar av att jobba heltid. De där procenten jag är hemma istället för att jobba är inte tid jag använder till att städa och laga mat utan till att vila. Jag lyfter inte ett finger förrän Lars kommer hem. Vilan gör att jag fungerar på kvällen, annars vore jag ett vrak. Drömscenariot vore att bli frisk och ändå kunde ha råd att jobba bara sex timmar. Då skulle man hinna med sig här hemma utan att stressa.

Värken har varit svajig idag. Det har pendlat mellan en trea och en sjua på min alldeles egen smärtskala. Förr hade dagens trea varit kanske en åtta. Man vänjer sig vid smärta och ändrar på vad som är "lite" och "mycket" värk. Tyvärr är det så. Eller kanske man ska säga tack gode Gud för att man gör det för jag skulle inte klara av det annars. 

Dag 281 (136) - ännu en söndag, en rätt bra dag

Jag har mindre värk över lag idag. Dock värker det i armen men jag tror inte det är nervsmärta utan att det kommer från problemet i skuldran. Jag tog en lång sovmorgon och gick inte upp förrän vid halv tolv. Vädret är bättre idag, solen tittar fram bakom molnen och det är varmare. Lars fixade ute och jag dammsög och dammtorkade. 

På eftermiddagen åkte vi till K och T för att fira T som fyllt år. K hade bakat goda kakor. De var alldeles nybakade, doftade underbart när vi kom in i köket. Det var väldigt trevligt och samtalen var stundvis högljudda. Jag fick så lov att gå ut några gånger och samla mig. Jag har blivit mycket bättre vad gäller ljud, men det kan fortfarande bli för mycket av det goda. 

När vi kom hem bytte vi om och gick ut och gjorde klart inför vintern. Ställde undan utemöblerna och slängde bort pelargonerna som gjort sitt i och med den kalla natten förra veckan. Synd för de blommade fortfarande. Sen lagade jag mat. Lars var sugen på biffar och det nappade jag på direkt. Biffar är ju en av mina favoriter. Till biffarna gjorde jag polenta och kantarellstuvning. 

Efter middagen bastade jag och Lars. Jag tände flera ljus i badrummet och släckte alla lampor. Så mysigt det var. Det är så skönt att bara sitta och blunda och lyssna på musik medan svetten bokstavligen rinner om en. Lars masserade mig efter bastun. Det är ju bra att passa på efter bastun när jag är uppvärmd. Det gjorde ont men efteråt kändes det bättre. Kvällen avslutades med en film på 3:an - "This is 40". Vi har sett den förut men det var länge sen och den är rätt rolig. 

Dag 280 (135) - gråtrist dag i alla bemärkelser...

Gårdagen var väldigt känslosam. Att vara med om pappas begravningsgudstjänst var hemskt. Det är så overkligt att pappa ligger där i kistan. Det är det värsta jag någonsin varit med om men samtidigt var det en kärleksfull och fridfull gudstjänst. Med min systers ord "hjärtevärk men också hjärtevärme". Prästen talade så fint om pappa, psalmerna  och sångerna var så vackra. Jag grät som jag aldrig gråtit förut, inte ens när han dog. 

Gråtrist dag idag. Både ute och i sinnet. Jag är ledsen och har ont. Efterdyningar av igår kanske. Jag känner mig som ett känslomässigt vrak. Förmiddagen var lugn, jag gjorde inte så mycket. På eftermiddagen tog vi en tur till Birsta för att uträtta några ärenden. När vi kom hem tittade vi på de två första avsnitten av "Black Sails" på Netflix. Det är lite väl mycket nakna bröst och många karaktärer att hålla reda på. Jag är inte säker om jag gillar den eller inte, jag har inte fastnat än i alla fall men jag ger det några avsnitt till. 

Framåt kvällen känner jag mig bättre. Värken har släppt, i alla fall den värsta, och jag känner mig inte lika ledsen längre. Jag älskade min pappa och saknaden är som ett sår i själen. Med tiden kommer det såklart att läka men ärret blir kvar för alltid. Nu är ett kapitel i livet slut och ett nytt börjar. Ute har mörkret fallit. Mörkret omsluter en. Det känns inte kallt och otäckt utan sammetsmjukt och varmt. Det är många som riktigt hatar mörkret men jag har alltid gillat de här mörka kvällarna när man kan tända en massa ljus inne. Eller när man bylsar på sig kläder och tar en promenad. Det är så mysigt med alla lampor i fönstren på husen man passerar. Och det blir ännu bättre när snön kommer och gatubelysningen blir som stjärnor i mörkret. Men vi kan vänta ett tag på snön va? 

Som vanligt tittade vi på en film på kvällen. Lilleman ville inte titta med oss för han hade varit med en kompis hela dagen och var så sugen att spela spel på datorn. Men stora sonen var för en gångs skull hemma så han tittade med oss. Vi tittade på "Bad Neighbours 2". Den var helt ok men inte lika bra som ettan.