Dag 561 - en sån där äsch dag...

Idag är det Halloween på riktigt. Inte för att någon i Sverige verkar bry sig om att fira det den riktiga dagen. Det är liksom lite hipp som happ. Vissa förra helgen och vissa kommer säkert att göra det i helgen som kommer. Vi var tvungna att säga att vi inte har något godis till de barn som kom och knackade på förra helgen. Eftersom vi inte äter godis själv så tänkte jag inte på att köpa något. Vi kommer själva att, typ, fira till helgen (då får vi äta godis igen).

Jag var väldigt trött igår kväll men hade av någon anledning svårt att somna. Jag vred och vände på mig en lång stund. Sen sov jag oroligt. Drömde mardrömmar om monster. Var det "Stranger Things" som spökade i mitt huvud?



Det kändes bra efter en dusch och en tallrik havregrynsgröt. Nu var jag redo för en ny dag. Värken var återställd från gårdagens höjda läge till "normal". Ute var det redan ljust. Såklart det är, det är ju vintertid. En timme gör skillnad, i alla fall så här från början. Det är skönt, men samtidigt är det istället jättemörkt tidigare på kvällen. Hur man än vänder sig har man arslet bak! Minus en grad och frost på bilrutorna. Men behagligare än igår. En torrare kyla liksom. Och det blåser inte.

Idag ringde jag frisören och bokade om min klipptid. Vet inte hur jag tänkte (eller inte tänkte) när jag bokade en tid samma dag som jag åker till Stockholm för att hålla kurs. Och jag ringde även till Neurologen och beställde nytt recept på Saroten som börjar sina. Dessutom bokade jag utvecklingssamtal med Lillemans lärare. Se vad mycket man hinner när man fikar vid skrivbordet istället för med arbetskamraterna (ska dock inte bli en vana, det är bra att komma bort från skrivbordet ett tag).

Vid tre började jag känna av stickningar ut i arm och hand samt i midjeområdet. *suck* Idag kan jag dock gissa mig till skälet. Det beror säkert på att jag suttit så statiskt vid skrivbordet och granskat ärendet med 96 dotterbolag. Det tog nästan hela dagen att handlägga. Jag var tvungen att skicka meddelande om brist till ombudet så registrering blir (tursamt nog) en annan dag. På slutet av dagen hade jag dessutom en mördande värk i ryggen. På grund av brännmärkena vågar jag inte använda värmedynan annat än längst ner mot rumpan. Skulle behöva lägga den längre upp men vågar inte av rädsla för att märkena ska blir värre igen.

Jag var helt klart slut som artist vid halvfem. Längtade efter att Lars skulle sluta så jag fick åka hem. Där och då fungerade inte hjärnan vidare bra. Då får man göra annat än handlägga ärenden. Rensa mejlen till exempel.

När vi kom hem åt vi mat nästan på direkten. Det kunde vi göra eftersom grabbarna lagat mat. Det blev vita bönor i tomatsås, ugnsstekta tomater, korv och bacon. Det gillar vi allihopa. Vilken lyx att komma hem till dukat bord. Det behövde jag verkligen idag. Vi hann inte mer än äta klart innan svägerskan och svågern kom. Lars och U åkte hem till Lars föräldrar för att  hjälpa dem med köket och A stannade hos mig. Vi satt och pratade och slötittade lite på tv under tiden. Sen gjorde vi fika och tittade på en film - "Keeping up with the Jonses". Den är rolig, och betydligt bättre än betyget på IMDb.

När A gick hem strax efter tio stöp jag i säng. Jag var supertrött. För en gångs skull somnade jag fastän Lars inte kommit hem ännu. När han väl kom hem vaknade jag till och har ett svagt minne av att han smörjde in mina brännmärken. Sen somnade jag om igen.  

Dag 560  - halvfart, brännmärken och slut som artist

Måndag morgon och trött som en gnu (hur trött är egentligen en gnu?). Det blev sent igår kväll. Jag lade mig i god tid, väl före elva men Lars kom inte och lade sig förrän vid halvtolv (halvett i kroppen pga sommartid). Han och stora sonen höll på med något tekniskt som tydligen var väldigt intressant.  Jag kunde i vanlig ordning inte somna förrän han kom och lade sig. Men sen sov jag gott i alla fall.

Höstlov denna vecka så det var bara jag och Lars som skulle iväg.  Det var nollgradigt ute men konstigt nog ingen frost. Solen sken. Det var väldigt vackert men hu så kallt.  Jag tog på mig täckkjolen, skönt för benen. Men öronen då? Mina öronmuffar gick ju sönder i våras och jag har inte hittat några nya. Jag är  för fåfäng för att ta på en mössa, det blir senare när det är kallt "på riktigt". Öronen får helt enkelt tåla att bli kalla.

Jag  fick upp ett minne på Facebook, höstlov i London. Vad mysigt vi hade det.

St. David's Hotels i Paddington

Warner Bros studios Harry Potter tour

Idag har jobbet gått som på halvfart. Kan ju bero på att jag varit på tre möten och aldrig liksom kommit igång däremellan. Imorgon ska jag granska ett ärende med 96 dotterbolag. Det är ingen idé att göra det på en dag med idel avbrott. För det ärendet får de betala 48.400 kronor. Förut var det samma avgift, 900 eller 1500, för ett ärende oavsett antal bolag som skulle fusioneras. Vi handläggare märkte en oroväckande trend. Vissa ombud köpte upp bolag för att lägga ner dem åt kunderna. Sen skickade de in ärenden med många dotterbolag per ärende för en och samma avgift. Det var väl ok så länge det var några få ärenden, men de ökade stadigt i antal. Till slut satt vi och i princip jobbade gratis. Vi är en avgiftsfinansierad myndighet, får inget ur statskassan.  Vi ska typ gå plus-minus-noll. Vi höll koll och dokumenterade antal ärenden under en period. När vi fått rejält på fötterna fick jag och vår jurist presentera vår sammanställning för ledningen på ett ledningsmöte. Vår dåvarande GD tyckte att det här var så pass allvarligt att hon genast såg till att en ekonom gjorde en uträkning, juristen skrev ett förslag och vips så låg bollen hos lagstiftarna. De nappade och det tog inte alls lång tid innan vi hade ett ny lagstiftning vad gäller avgift för fusioner. Jobbet är ju likadant som tidigare, skillnaden är att vi får betalt för jobbet vi lägger ner. 

Hur står det till med värken idag? Jo tack rätt bra. Värken i armen har varit var på  låg nivå. Värken i midjeområdet har bara varit en skugga av sitt forna jag (alltså den är absolut kvar men inte alls lika kraftig). Nu vet jag ju av erfarenhet att värken kommer och går så jag tänker inte ta ut segern i förskott. Men det är skönt, oavsett hur länge det varar. Mina brännsår sköter sig bra. Kliar inte lika intensivt och svullnaden försvinner mer och mer. Det känns rätt ok. (Borde väl egentligen inte säga så för varje gång jag gör det kommer ett bakslag. Men nu går det inte att ta tillbaka!) 

Jag har ju glömt att lägga ut bild på "brännmärkena" så jag gör det nu. Första bilden är i onsdags på konferensen. Märkena var irriterade och jag kliade på ryggen något infernaliskt. Det ser nästan ut som ryggen är hårig, men det är alltså klimärken. På torsdag blev det riktigt illa. Svullet och illrött. Ont och kli på samma gång. Kunde knappt ha på några kläder, absolut ingen bh. Fy tusan vad jobbigt det var.

Det sista mötet var mellan två och tre. Det blev ganska många diskussioner och var tidvis väldigt surrigt. Då lade min hjärna av lite grann, tryckte på paus liksom. Konstigt hur det kan vara. Ena dagen kan det vara hur stökigt som helst och jag klarar det bra, en annan dag pallar jag ingenting. Och så en sån här dag som idag när jag klarar det galant fram till eftermiddagen, men då rinner bägaren plötsligt över.

Det var svinkallt när jag gick mot bussen. Jag hade glömt halsduken hemma. Dumt, mycket dumt. En sådan här kall dag är det ju hög risk att jag får värk av kylan. Det tål att sägas igen - den här säsongen är inte vidare trevlig för mig. Det är aldrig roligt att frysa, men om man kombinerar det med värk så är det rent utsagt skitjobbigt. Jag försökte skydda halsen så bra jag kunde genom att dra upp kragen ordentligt. Men kall det blev jag. Ordentligt kall.

När jag kom hem lade jag mig i soffan under en filt. Jag kände mig helt slut. Det var inte tal om att laga mat eller göra något annat än att vila. Lars kom hem. Han satte sig med mig i soffan. Vi pratade en stund och sen somnade jag hipp som happ. Maten löste vi smidigt. Vi hade kvar pizza med pulled pork från i fredags så den värmde vi upp i ugnen. Familjen tyckte det var lika gott idag med, kanske till och med lite godare för kanterna var frasigare. En kvalificerande gissning sade mig att det inte skulle räcka till fyra så jag värmde upp biffar till mig själv. Det gör mig inget alls, jag älskar ju biff. Det var också lika gott den här gången.

Efter maten tittade vi på "Stranger Things". Åååååh så spännande! Jag skulle lätt kunna "bingewatch" hela serien men familjen vill dra ut på det så det blev bara ett avsnitt. Senare på kvällen var familjen upptagen med annat och jag var ensam kvar i vardagsrummet. Jag kände mig betydligt piggare men inte alls sugen att göra annat än att vila. Lars hade smörjt in min rygg med den feta hydrokortison-salvan. Den är inte bra att använda på dagen eftersom det tar tid för den att dra in. Kläderna blir förstörda. Så på dagen använde jag kräm istället för salva. Jag ville inte sitta med ryggen mot soffan så jag satt på golvet. Det är faktiskt riktigt skönt att sitta på golvet. Ibland gör vi det både Lars och jag. Jag tittade på den tecknade filmen "Sing". Tecknat kan ju vara helt underbart. I alla fall om det är såna här sorts filmer, inte såna där skrik och skrän barnprogram. 

Det är nästan lite skrattretande att det blev som jag befarade. Jag fick alltså mer ont på eftermiddagen plus att jag var helt slut när jag kom hem. Jag kan väl knappast ha orsakat det själv? Nä. Det är alldeles för "riktigt" för att jag ska ha inbillat mig det. Man kan ju inte direkt säga att jag vill att det ska bli så. Ingen skulle bli gladare än jag om förbättringen var permanent.  Hmmm.... Nåja nu blev det som det blev. Bara att gilla läget. Imorgon är en ny dag. 



Dag 558 - 559

Besök hit och besök dit - mamma och brorsan med unge herr T

LÖRDAG - Jag låg och slappade i sängen när tv:n plötsligt sattes på och jag såg en bild på Negan från the Walking Dead samtidigt som sången Easy Street spelades. Det tyckte jag var jättekul. Helt oförståeligt för andra än inbitna "walkers".

Negan med Lucille 

Stackars Daryl som tvingades höra 

Easy Street om och om och om igen.

Vi tittade på sista avsnittet av första säsongen av "Stranger Things" medans vi åt frukost. Säsong två släpptes igår på Netflix och vi kom inte riktigt ihåg hur säsong ett slutade. Oj oj det var nästan lika spännande som när vi såg avsnittet förra gången. Jag ser verkligen fram emot säsong två nu. Vi hade inte tid att se första avsnittet nu för vi skulle åka till Ånge och hälsa på mamma. 

Idag är det lite bättre. Kliandet är inte lika intensivt. Väldigt skönt må jag säga. På väg till Ånge sken det faktiskt upp lite. Eller nu är jag överdrivet positiv, det var ljusare bakom molnen, det är ju inte detsamma som att det var solsken. Men men, jag föredrar att se livet från den ljusa sidan....oftast....annars hade jag nog inte klarat av det här lika bra som jag faktiskt gjort.  

Lars hjälpte mamma att fixa punka på ett cykeldäck och flyttade fästet till en gardinstång. Jag åkte och handlade med mamma under tiden. Hon kan handla mer när hon har möjlighet att åka bil så det gör jag gärna. 

När vi kom hem till Sundsvall igen var det bara att göra sig redo för besök. Redo och redo förresten, det var inte mer att gör än att ta upp stolar från källaren och tända ljus. Vi beställde mat från Ming Palace och Lars åkte ner och hämtade den. Familjen M gjorde detsamma sen möttes vi hemma hos oss och åt. Grabbarna försvann efter maten men vi vuxna satt kvar och drack vin och fireball (gu' så gott det är med Fireball, jag är så glad att Lars överraskade mig med en flaska), pratade och skrattade. Det var precis sådär kul så man får en varm känsla i magen av. Det var alltså inte bara fireballen utan även glädje :) 

.................................................................................................................................................

SÖNDAG - jag sov en smula oroligt. Det var nog både för att jag druckit vin och på grund av att "brännskadorna" irriterade mig. När jag vaknade var jag ändå hyfsat pigg. Piggare än jag borde varit med tanke på vad klockan var. Det tog ett tag innan jag insåg att klockan var flyttad tillbaka en timme på grund av vintertid. Hoppla, en timme extra liksom. Jag tycker att det är så skönt att ligga och dra mig i sängen, länge, men de övriga i familjen är mer upp och hoppa direkt när de vaknar. De ville gärna se på "Stranger Things" medan vi åt frukost så jag fick så lov att avbryta mitt slappande. Det var ett jättespännande första avsnitt på säsong två. Lovar gott.

Ute sken solen så vackert men det blåste stormvindar. Fy för den gröne! Det gick inte att vara ute. Blåsten gick rakt igenom en, iskalla vindar som gjorde att man blev helt stelfrusen på en gång. Det fick bli en innedag trots att jag egentligen hade velat varit ute och krattat löv. Vi hade lite att göra inne också så det var ändå ok. Några laddningar med tvätt och så betalning av räkningar. Brorsan och unge herr T kom och hälsade på medans E och fröken T var på dans. Kul för lilla T att få hela uppmärksamheten själv. Han fick smaka vindruvor för första gången och älskade dem. Han ville bara ha mer och mer. Go'gubben.

Här är jag i mina "fina" pyjamasbyxor. De är gjorda av fleece och jag älskar dem.

De är inte det allra klädsammaste jag har i garderoben, men absolut det skönaste.

Vacker himmel på väg hem över Sundsvallsbron. Fotot gör dock inte himlen rättvisa.

På eftermiddagen tog vi en tur till Birsta för att köpa skor åt Lilleman. När vi kom hem lagade jag mat, biffar med pasta och rårörda lingon. Gott som tusan det! Senare på kvällen åkte jag ner till logelokalen för att träna inför gradering på onsdag. Jag ska vara förare till A som jag tidigare varit förare åt. Hennes fadder är övermästare och kan därför inte vara förare. Det gick rätt snabbt så jag var hemma igen på ungefär en timme och kunde fika med familjen.

Jag har bara haft minimal värk under helgen. Det är ju svårt att veta vad som är värk på grund av nervskador och värk på grund av problem i vänster rygghalva men sjukgymnastens massage verkar ha hjälpt. Vågar jag tro att  massagen hjälpt permanent? Brännmärkena på ryggen har såklart irriterat mig men svullnaden har gått ner och kliet har blivit mildare allt eftersom dagarna går.

Dag 555 - 556 - 557

Konferens, brännmärkt  och en massa smörj

ONSDAG - vaknade och hade hemsk värk på ryggen där tejpen suttit. Måste nog skaffa något att smörja in märkena med. Den värken liksom tog över. Svårt att säga om något annat värkte. Men ont som ont. Tydligen ska det vara jämna plågor.

Ute var det mörkt, kyligt och regnigt. Vad jag är less på det här skitvädret!

På morgonen kom M från Feelgood för att kontrollera min arbetsplats. Hon blev förskräckt när jag visade märkena på ryggen. Hon hade helt glömt att varna mig. Hon brukar alltid berätta att vid minsta lilla besvär ska man ta bort tejpen ögonaböj. Jag kan inte vara sur på henne för det. Den mänskliga faktorn har spelat in här. Hon glömde och jag glömde. Nu är det bara att ta sig igenom eländet.

Strax före lunch åkte tre team från min avdelning buss till Scandic Nord. Konferens stod på schemat. Numer är våra konferenser alltid på hemmaplan. Förr om åren fick vi åka om inte långt bort så i alla fall utomsockens. Nu är det strikta regler för vad vi får göra och vad det får kosta. Det är verkligen olika mellan myndigheter och privata företag. Men hur som helst, vi hade ju faktiskt kunnat ha konferensen på jobbet så jag är glad att vi får bo på hotell.

Vi började med lunchbuffé sen hade vi föreläsning med temat hälsa, åt gott eftermiddagsfika och så grupparbete. En arbetskompis smörjde in mina hemska märken med kortison. Det kliade mer och mer. Riktigt illa. Det var svårt att koncentrera sig riktigt bra. På kvällen fick vi en stunds vila sen åt vi en helt underbar trerätts middag.

 

 

Vi hade jättekul vid mitt bord. Så kul att jag glömde bort värken för en stund. Men tröttheten och värken tog ändå ut sin rätt. Det hade varit väldigt surrigt och varmt i konferensrummet under dagen vilket gjorde att energidepåerna var tommare än vanligt. Jag gav upp vid niotiden. Inte bara jag faktiskt, de andra vid mitt bord var trötta de med så var och en gick hem till sitt. Jag smörjde in märkena så gott jag kunde med hudkräm. Aj, aj, aj! Efter att ha slötittat lite på tv släckte jag klockan tio över tio. Helt slut.

................................................................................................................................................

TORSDAG - det blev en besvärlig natt. Jag gick upp flera gånger och smörjde in märkena. Jag fick hela tiden påminna mig om att INTE klia. När jag gick upp på morgonen tittade jag på märkena i spegeln och såg att de hade svullnat upp rejält. Det var som brännskador. Jösses! Jag hade det svårt med sömmar eller lappar i tröjan för det gjorde extra ont när de skavde (ja ja de skavde ju egentligen inte, men det kändes så) mot såren.

Det var en fin frukostbuffé på hotellet. Jag åt havregrynsgröt med äppelmos, äggröra och bacon samt en smoothie. Jag har extremt svårt att äta mackor direkt på morgonen så jag var glad att det fanns bra alternativ. Sen körde vi igång med konferensen igen. Idag var det grupparbete. Vi jobbade i våra olika grupper. Fusionshandläggare i en grupp och likvidationshandläggare i en.

Vi avslutade med lunchbuffé innan vi åkte tillbaka till jobbet. Jag valde, som i princip alltid, fisken för den brukar vara godare än köttalternativet. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som rådde mig att boka tid på vårdcentralen och köpa hydrokortison. Jag sprang iväg till apoteket och köpte krämen och en arbetskompis hjälpte mig att smörja in märkena. Det killade och kliade så jag höll på att bli tokig. Allvarligt alltså, det ska tydligen vara jämna plågor va?! Massagen på feelgood hjälper verkligen men då ska jag istället ha den här värken? Skrutt också! 

Det gick trögt och jobba på eftermiddagen. Dels för att jag var slut sen konferensen och dels på grund av "brännmärkena". Till slut var det ändå dags. Jag fick lift hem med stora sonen som varit på skolan. Tur, för det hade varit tufft att dra med väskan på bussen (hur kan en övernattningsväska vara så tung?).

Det var skönt att bara slappa i myskläder hemma. På kvällen tittade jag och Lars på en film i biorummet. Att krypa ihop under en filt i mörkret och titta på film gör mig alltid lugn i sinnet. Det är som typ meditation, hur konstigt det än kan låta för vissa.  Vi tittade på "District 9". En film från 2009 som vi faktiskt inte sett. Riktigt bra. De filmer jag sett som är från Sydafrika är så mycket bättre än amerikanska filmer. Råare och naknare liksom, inte så tillrättalagt.  

..................................................................................................................................................

FREDAG - På morgonen gick jag till vårdcentralen och träffade en distriktssköterska. Hon tyckte märkena såg riktigt hemska ut och var beredd att skriva ut starkare kortisonsalva men i sista stund ville hon konferera med en mer erfaren distriktssköterska. Hon tittade på märkena, fnyste och sa att det var bara att fortsätta med hydrokortison eftersom det var mer som en brännskada än allergisk reaktion. Jag ojade mig lite och sa att det kliade något hemskt, var svullet och gjorde ont. Då sa hon att en starkare kortison inte skulle hjälpa utan det var bara att fortsätta med hydrokortison i minst 10 dagar. Hon förslog att jag kunde använda potatismjöl mot kliandet. Det tyckte inte jag var en vidare bra idé när man jobbar på kontor. Tänk bara att gå in på toaletten och hälla på potatismjöl på ryggen. Undrar just vad nästa besökare skulle tro. Men då sa hon att jag istället kunde prova med kylbalsam. Ja det var bara att åka till jobbet med oförrättat ärende då. 

Vid lunchtid gick jag till Feelgood igen. M blev helt förskräckt när hon såg min rygg. Stackaren. Det är mänskligt att fela. Hon är så himla bra med allt annars så jag kan inte  vara upprörd. Efter massagen kändes det bättre på ryggen på grund av att massageoljan gått in ordentligt. Jag fick en ny tid om två veckor. Nu får vi se om förbättringen jag känt kommer att bestå eller inte. 

Efter att ha vilat ett tag hemma tog jag tag i middagen. Det blev pizza med fyllning bestående av pulled pork. Jag gillar att hitta på nya rätter av rester och det här blev verkligen lyckat. Efter maten stack stora sonen ut med en polare. Lilleman ville spela med sina kompisar så det blev bara jag och Lars som tittade på film. Vi passade på att titta på en barnförbjuden film, andra delen av "50 shades of grey". Den var mycket bättre än ettan. Visserligen rätt porrig, men det visste jag ju eftersom jag läst böckerna, men samspelet mellan huvudrollsinnehavarna var så väldigt mycket bättre än i ettan. Det var deras relation som förde historien vidare, som var det viktiga.

Det har varit en knepig dag. Värk som alla dagar, men konstigt med en sådan annorlunda värk än den som jag vanligtvis har. På jobbet har mina fantastiska arbetskamrater smörjt in mig och hemma har min fina man gjort det. Jag skulle inte ha stått ut utan deras hjälp. 

Dag 554 - en glimt av vacker höst

Dassigt och småregnigt ute. Fyra grader varmt. Varmt? Fyra grader plus får jag säja för varmt ger sken av att det är skönt väder. Och nä, det är långt ifrån skönt ute. Det är otrevligt surväder med en kyla som kryper in i kropp och själ. Blä!

Jag har sovit oroligt. Vet inte varför. Hade i och för sig lite mer ont i armen och vaknade av att jag frös när armen var utanför täcket. Det var svårt att hitta en bra sovställning också, på grund av tejpen på ryggen. När klockradion satte igång var jag hur trött som helst. Tur att jag har bra arbetsmoral annars hade det varit lätt att stanna kvar i sängen.

På förmiddagen kom Lilleman till mitt jobb, sen gick vi tillsammans till bilen utanför Lars jobb. Lars kom också till bilen, i sista stund som typ alltid. Sen åkte vi till Folktandvården. Lilleman skulle få sina tänder kontrollerade av en regleringsspecialist. Han har lite tätt mellan tänderna nere och en tand som växer lite tokigt uppe. Kan hända att han får tandställning längre fram. Det som blev bestämt nu var att han ska få två mjölktänder dragna i nedre käken och en ståltråd monterad innanför tänderna på nedre käken. Sen ska han gå på täta kontroller för att se om tänderna som växer upp placerar sig rätt. Bra besök. Bra förklaringar.


Sen åkte vi och köpte hamburgare på Max och åkte hem för att äta dem där. Stora sonen börjar 12 idag så han fick såklart också en hamburgare. Vi fuskade och köpte Coca-cola. Första gången vi dricker dricka efter sockeruppehållet...nä nu ljuger jag. Det är andra gången. Vi drack faktiskt dricka när vi åt pizza en gång också, men bara lite.  På väg hem sprack molntäcket plötsligt upp och solen sken så vackert på alla gula löv. Ett underbart ögonblick. Vilken lycka att få ta vara på den stunden, att kunna stanna upp och reflektera över hur märkligt vackert det kan vara. En stund av frid mitt allt grått och eländigt väder vi har nu.

Jag fick ont på framsidan av bröstet, upp mot halsen, efter promenaden i kylan, trots att jag hade haft halsduk virad runt halsen. Den där typiska värken jag får av kyla och blåst. Det är inte en kul säsong som väntar mig. Dagen fortsätter med smågrinigt väder. Fy för den lede, jag skulle föredra snö. Men det finns alltid en smula solsken i allt elände, idag är det prick två månader till julafton! Tjoho tjohej med bjällerklang!


På eftermiddagen rapade jag hamburgare och kände mig uppblåst i magen. Urk! Det är tur att vi inte äter skräpmat så ofta. Det är gott precis när man äter det, men efteråt känner man sig fet och onyttig. I alla fall jag.

På eftermiddagen började tejpen på ryggen att irritera. Riktigt irritera. När jag kom hem drog jag bort den. Jag hade illröda märken där den suttit. Inte förrän då slog det mig att jag alltid får en reaktion när jag får ett tygplåster, till exempel när jag har lämnat blod för provtagning. Hmmm, varför tänkte jag inte på det tidigare?





Dag 553 - Nya köksluckor kanske?

Jag har sovit väldigt gott men när det var dags att stiga upp var jag inte alls redo. Jag ville ligga kvar i mörkret i min varma sköna säng. Jag blundade när jag satt på toaletten och nickade nästan till. Efter duschen kände jag mig ändå redo att ta mig an veckan. Trist väder. Det är grått och småregnar. Kyligt. Huvaligen nu är det ingen återvändo. Den kalla hemska tiden är på ingång. Den är i alla fall hemsk om man får värk av kyla.

Betydligt mindre "träningsvärk" idag, bara de ondaste punkterna som fortfarande ömmar. Nervsmärtan under kontroll. Värken i sidan pinar mig liksom den gjorde igår.

Nästan direkt på morgonen var det dags för besök hos M på Feelgood. Jössesanåda vad det gjorde ont när hon masserade de onda punkterna. Det var nära på olidligt. Efter massagen tejpade hon ett kors på min rygg så jag ska känna när jag börjar dra upp axlarna eller skjuta fram dem. M sa att det är bra att värken kändes som träningsvärk och att jag inte hade lika mycket ont för det innebär att triggerpunkterna inte krampar lika mycket som förut.

Mot eftermiddagen började jag få mer ont och tänkte i vild panik "NEEEEJ!!!" Nej, jag vill verkligenINTE få mer ont. Jag vägrar. Jag kom på att jag suttit statiskt vid bordet hela dagen, förutom avbrott för lunch och pinning då. Glömde helt bort att ställa mig upp på förmiddagen. Dumt. Jag fick även en rejäl dip, kände mig trött och sliten. Men det gick liksom om sig efter att jag hade rört på mig och druckit en slurk kaffe.


Sen gick det riktigt bra att jobba ända till Lars slutade för dagen. Jag hade tänkt gå vid fyra för då hade jag jobbat mina timmar, men det var så blåsigt och otrevligt väder att jag inte ville gå till bussen.  Jag var nästan sist kvar i teamet, bara en tjej som satt kvar när jag gick. Skönt att känna sig ok trots att det blev övertid.


Väl hemma skyndade vi oss att fixa och äta mat för klockan sex hade vi bokat in besök av en nisse från Härjedalskök. Han visade oss olika luckor och handtag. Det är så att vi köpte ett visningskök på IKEA för nätt på ingenting för ett antal år sedan. Det var det enklaste luckorna men det gjorde inget för det blev betydligt fräschare än vad vårt gamla kök var. Under åren har det blivit skavanker på luckorna. IKEA har dock slutat att sälja luckor som passar till vår stomme, det är nämligen en annan storlek på dagens stommar. Det finns alltså inte någon möjlighet att byta ut luckorna mot andra IKEA-luckor. Irriterande är bara förnamnet. Men från Härjedalskök kan vi få nya luckor för en vettigt pris. Så blev det, vi beställde nya luckor som beräknas komma vecka 47...fast då är vi i Prag så vi fick säga vecka 48 istället. Kul, då hinner vi få dem monterade innan jul.


På kvällen var jag trött och gick och lade mig strax efter tio. Jag somnade inte direkt eftersom Lars lade sig lite senare, men det var skönt att ligga och bara slappna av ett tag. Värken då? Jo lite mer i armen än önskvärt, men ändå på resonabel nivå. Det kändes konstigt med tejpen på ryggen. Som om jag hade bh:n på. Det stramade och gjorde det lite obekvämt att ligga på sida, vilket jag oftast gör.

Dag 552 - Sköna söndag!

Vaknade med  "träningsvärk" idag med, men den var inte lika intensivt som igår. I armen var det lika som igår. Värken i midjeområdet hade dock kommit tillbaka med förnyad styrka.

Dassigt väder idag. Mulet och regnet hänger i luften. Kyligt och ogint. Nä, det blir en innedag idag med! På morgonen tittade jag på "Alice i spegellandet". Den har jag också sett förut, men det gör inget. Filmer jag gillar kan jag se om och om igen.

På förmiddagen städade jag källaren och tvättade några tvättar medans Lars fixade med grejer i garaget inför vintern. Vanliga söndagsbestyr.

Min bror med familj kom på besök. Jag har städat ur min garderob och samlat ihop massor av kläder jag inte kunde ha längre. De tänkte jag att min svägerska skulle få titta på. Hon tog nästan allt, inklusive tre jackor. Vad kul att hon blev så glad, det gör mig lycklig. Barnen var som vanligt lite blyga från början, helst unge herr T, men sen blev det minsann fart på dem. De har så himla roligt hos oss. Den här gången var det unge hett T som grät och inte vill åka hem. Sötnosar! Vad glad jag är att få vara en del i deras liv.

 

Middag blev lax med broccoli och en spännande mix av linser och orzo. Jättegott! Det har vi inte ätit för sista gången. Efter middagen åkte jag och Lars till våra kompisar i Fagervik. Kvinnan i familjen hyr nämligen ut maskeradkläder som sidosyssla. Jag lånade en utstyrsel till vår personalfest på verket. Ska bli kul. Det är lite extra kul när det är ett roligt tema. Vad det är? Nej det berättar jag inte än. Hon höll på att dekorera till Halloween. Det är roligt att se för hon går verkligen all in.

Söndagen gick tokfort. Allvarligt, alltså vart tog den vägen? Det blev väldigt mörkt ute redan tidigt. Jag hade tänkt att sätta upp belysningen i trädet på framsidan nu i helgen. Inte tända dem än, bara sätta upp. Bra att göra det innan det blir alltför kallt. Men jag gjorde det inte så nu får jag väl försöka ta mig i kragen och göra det nästa helg. Annars står jag där i kylan med iskalla fingrar och gör det strax före första advent, igen!

Värken har hållit sig på nära på samma nivå under dagen. På kvällen kylde jag ännu en gång med en påse frysta ärtor och sen stretchade jag.

Dag 551 - ont, mys och en massa filmer

Jag vaknade upp med ont i kroppen. Ont där jag fått massage. M hade ju varnat mig men jag trodde inte att det skulle bli så här hemskt ont. Precis som hon sa, som träningsvärk. Ont ska med ont fördrivas, så det är bara att ta sig igenom det. 

Till frukost tittade jag på "Pan" som gick på Cmore. Skönt att bara ta det lugnt på morgonen. Det behöver jag efter en intensiv vecka. Pan är precis en sån film som jag gillar. Fantasi, äventyr, lite humor och mycket färger.  Hugh Jackman är underbar som elaka kapten Blackbeard.

Mitt på dagen åkte Lars och stora sonen till svärföräldrarna för att hjälpa dem flytta några skåp i köket. Jag och Lilleman stannade hemma. Jag hade tänkt vara ute och kratta men vädret inbjöd inte till det så jag beslöt mig för att städa rejält istället. Såklart började solen skina när jag var mitt i städningen, så dags att komma fram då!  Lilleman gjorde hemläxa och städade sitt rum. Jag städade så där intensivt som jag gör ibland. Som en virvelvind. Jag blev helt sjöblöt av svett.

Efter städningen bakade vi en sockerkaka med Oboy och banan i. Det låter väl gott? Den här gången använde jag riktigt socker. Vi smyger in socker lite försiktigt i vardagen. Det var premiär för min fina Kitchen Aid assistent. Titta vad fint den passar in med mitt brödskrin och George Jensen kaffekannan. 

Det var så skönt att duscha och ta på myskläder efter att städningen och baket var avklarat. Sen tände jag ljus och satte jag mig i soffan och bara slappnade av ett tag innan jag lagade middag till mig och Lilleman (de andra åt hos svärföräldrarna eftersom det blev så sent). Efter att vi ätit tillsammans smet Lilleman fort in i sitt rum igen. Han spelade spel med sina polare, viktigare än att hålla mamma sällskap. Men det gjorde inget för jag myste i soffan under en filt och tittade på "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn" på Cmore. Jag har sett den förut men den är värd att se igen. Eva Green spelar Miss Peregrine. Hon spelar även Vanessa i "Penny Dreadful". En fantastisk skådespelerska.

Senare på kvällen var det fortsatt mys som gällde. Först tittade vi på premiäravsnittet av "Så mycket bättre". Jag tyckte att det var intressantare artister än förra året. Lovar gott. Sen invigde vi tv:n i sovrummet. Det är många många år sedan vi haft tv i sovrummet. Vi släckte ner och tände ljus, väldigt mysigt. Vi tittade på "Mothers Day" på Viaplay. Det var en sån där feel good film som man får en varm känsla i bröstet av. Mycket film idag, verkligen.

Jag hade fortfarande hemsk "träningsvärk" på ställena jag fått masserade. Men nervsmärtan ut i armen var betydligt bättre. Eller... är det så att den smärta jag alltid har, främst i armen och handen, är en kombination av nervsmärta och "vanlig" värk på grund av krampande muskler? Jag har ju tolkat det som enbart nervsmärta. Svårt att veta vad som är vad. Men det verkar rimligt eftersom jag inte alls haft samma värk idag.

Gode Gud låt det inte vara en tillfällighet!

Dag 549 - 550
Energidränage, pannkakor, vacker höst och After Work

Torsdag - hoppsan jag glömde visst att lägga ut ett inlägg för torsdag. Det var en sån där dussindag. Inget speciellt hände utan dagen bara rullade på.

Vi kämpade på med ärenden och telefonsamtal på förmiddagen. Vi har nu kommit ifatt oss och handlagt i princip alla ärenden där avgiften är inkommen. Det känns väldigt bra. Men det har varit en stressig tid, skönt att få ett andrum, det behövs. På lunchen tog jag och några kollegor en promenad till Lidl. Det var underbart i solen. Varför är inte hösten alltid så här? Jag köpte frukt till mina fruktomaner där hemma och en mysdress i fleece till mig själv.

På eftermiddagen blev värken stadigt värre. Den var fortfarande på en tolerabel nivå, men den irriterar mig ändå eftersom det hindrar mig att prestera på topp. Det tar så mycket av min koncentration och energi i anspråk att hantera värken. Jag tror inte att andra förstår hur det är att leva med ständig värk. Det är milsvidd skillnad mot till exempel den ryggvärk jag haft av och till innan jag blev "sjuk". Det dränerar energin. Det trötthet jag har när jag kommer hem är väldigt annorlunda mot den vanliga trötthet man kan känna efter en jobbig arbetsdag. Men jag kan så klart inte förvänta mig att andra ska förstå för det gör man inte förrän man upplevt det själv. Jag undviker numer att prata så mycket om det.

Jag hade planerat att överraska  grabbarna med pannkakor till middag. Vi äter aldrig pannkakor. Jag tycker visserligen om dem men tycker inte det är riktig mat utan mer som efterrätt. Men som sagt, idag skulle det bli pannkakor. Just typiskt att Lilleman ätit pannkakor på skolan. Mäh! Men jag orkade inte tänka ut något annat så det blev pannkakor ändå. Inte för att det gjorde något för Lilleman, han var hur nöjd som helst att få det två gånger på samma dag. Med grädde och hemkokt hallonsylt blev det supersmaskigt. Pannkakor får mig att tänka på mormor. Hennes var supertunna med frasiga kanter. Det är inte mina. Mammas pannkakor är nära på lika bra som mormors, kanske mina också blir bättre med tiden. Fast då måste jag nog träna mer.

Städa? Nä...jag orkade inte alls med någon städning. När vi kom hem vilade jag ett bra tag innan jag stekte pannkakor. Sen satt jag i soffan och vilade igen efter maten. Ingen radio, ingen tv, ingen mobil. Skönt. Vilsamt för själen. Senare tittade vi på två avsnitt av "Outlander". Lars är fortfarande lite tveksam till serien. Den är kanske lite tjejig, men så pass spännande och intressant att även män kan uppskatta den. I alla fall ur ett historiskt perspektiv.

..................................................................................................................................................


Fredag - tjo ho tjo hej där kom vintern...typ. Minus 3,8 grader på morgonen och frost överallt. Det var väldigt vackert när frosten skimrade i den uppgående solen. Ett magiskt sagolandskap. Sen att det var frost på bilen också det var inte lika kul.

Vi försov oss nästan. Ingen av oss hörde klockradion. Jag vaknade av mig själv och tittade yrvaket på klockan. Fem i sju. Va? Det var bara att skynda upp och in i duschen. Det hör verkligen till ovanligheten att vi båda missar klockradions skval. Men det har blivit rätt sent i säng hela veckan så jag är egentligen inte förvånad. Den normala värken på morgonen, varken mer eller mindre. Alltså stickande ont i armen och handen och en mer brännande värk på "fläcken" bak på ryggen. Jag ska till Feelgood idag igen och träffa sjukgymnasten. Vi får se om det känns bättre efteråt....

Eftersom det är få ärenden i kön just nu *tjo ho* så kunde jag koncentrera mig på andra uppgifter som blivit en smula försummade under tiden jag handlagt drivor med ärenden i en rasande fart. Skönt med en lugnare idag. Förmiddagen gick fort och plötsligt var det dags att bege sig iväg till sjukgymnasten. Det var fortfarande kallt ute och tyvärr glömde jag vantarna. Typiskt mig. Jag fick gå med händerna i jackfickorna. Det sken en strålande sol från en klarblå himmel. Helt ljuvligt väder, trots att det bet lite i näsa och kinder. Min sjukgymnast M, som jag nu vet inte är sjukgymnast utan fysioterapeut, masserade mig hårdhänt. Riktigt hårdhänt. Ingen mysmassage här inte. Hon sa att det inte var många karlar som skulle klara av en sån massage hon gav mig. Men jag är "stryktålig". Har alltid haft hög smärttröskel och den har blivit ännu högre i och med det jag behövt tampats med under de senaste åren. Jag ska tillbaka på måndag igen. Innan jag gick tillbaka till jobbet fick jag hemläxa. Jag ska kyla av områdena där jag har ont i ca 15 minuter, till exempel med en påse frysta ärtor. Direkt efteråt ska jag stretcha. Det ska tydligen vara jättebra. Aj aj, och jag som är så känslig för kyla! Men det är bara att stå ut. Det är helt ok med värme efteråt. Värme är bra, det ökar blodgenomströmningen. Det kändes mycket bättre efter massagen men jag gissar att det kommer att värka i kväll. Som träningsvärk säger M.

Jag har tydligen tackat ja till after work ikväll. Har glömt bort det. Kanon. Jag som har på tantkofta, är i princip osminkad och har en bad hair day. Morgonens sovmorgon gjorde att jag inte hann göra mer än det allra nödvändigaste. Men det får gå ändå. Jag är ju inte ute för att ragga precis  och mina arbetskompisar har sett mig så här förut. Put on  some lipstick and a smile and pretend like it's raining!

Vi gick till "1891". Det är en restaurang på en inglasad innergård. Väldigt mysigt. Och populärt tydligen för det var fullt med folk. Tur att K varit förutseende nog att boka bord. Det var Tapas buffé. Men jösses vad mycket gott! Som julbord, alldeles för mycket godsaker. Jag kom inte ens till det varma...eller jo förresten, en lammköttbulle och en liten skiva chevrepaj fick jag i mig. Jag drack ett glas rött vin till. Det räckte bra. Vi åt och pratade och hade det trevligt. Men ingen var på partyhumör och sugen att gå vidare så vi bröt upp halv åtta. Helt ok. Man måste inte vara ute halva natten, det räcker bra med några timmar. 

När jag kom hem skulle familjen precis äta pizza. Jag hoppade i myskläder på två röda sekunder och slängde mig i soffan. Spelade mahjong medans de åt, det är lagom avkoppling. 

Senare på kvällen tittade vi på film. Vi hade svårt att välja men till slut enades vi om "Inception". Den har inte Lilleman sett förut. Jag har sett den två gånger förut. Det är en sån film som man måste se flera gånger för att få med alla detaljer. Otroligt bra film, trots att jag egentligen inte är så förtjust i Leonardo DiCaprio.

Jag mådde bra i kroppen på kvällen. Massagen hjälpte verkligen. Jag gjorde min hemläxa. Kylde ner området runt skulderbladet/under armen och nere vid midjan, sen stretchade jag ordentligt.