Dag 535 - trött, slut och ont

Jag var riktigt riktigt trött på morgonen. Visserligen blev det lite senare än normalt igår kväll men ändå, jag hade ju sovit gott. Det pirrade och stacks i armen och lite upp mot halsen, samt i sidan såklart. En sämre morgon än igår men långt ifrån den värsta jag haft. Men jag tänkte att det ska nog funka idag med. Ute var det dystert och 13 grader varmt. Ljuva sommar....typ.

Jag hade ett ton kompletteringar att åtgärda. Sen tog jag tag i kompletteringar för de som är på semester. Som vanligt när det är sommar och semester så stöter man på vissa saker som måste utredas och andra saker som måste nystas upp. Av någon anledning är det alltid så i semestertider. Men det är bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det. Och ska jag vara helt ärlig så är det ju rätt så roligt med klurigheter och lite detektivarbete.

Förmiddagen gick fort. Kliet i armen hade blivit värre och jag kunde inte låta bli att riva på armen för att stilla klådan. Men den sitter liksom under huden så det hjälper egentligen inte. Fast jag gör det ändå för just när jag gör det så är det så skönt. Efteråt är en hel annan femma. Då svider det dessutom i huden av "klieriet". Dumma mig som inte kan låta bli. Det blir ju bara värre. Solen började skina framåt lunch. Visst var det moln på himlen, oh ja, men fläckvis sol är bättre än ingen sol alls. Det vore väldigt skönt om jag kunde sitta ute ett tag när jag kommer hem. Och ta igen mig. Jag har inte alls samma energi idag.

Känner mig lite som en urpyst ballong på eftermiddagen. Där tog laddningen slut. Vilken skillnad från igår när jag hade som oändligt med energi. Nåja, det kan ju inte vända helt på en femöring. Jag måste ge det tid. Förresten, nu för tiden kan man väl inte säja "på en femöring". Det var länge sedan de drog in femöringarna. Nu så får man "vända på en enkrona". Men nä, det låter inte lika bra. Hur som helst, nu ska jag snart avsluta och gå hem och vila...

...Jag slutade lite tidigare och gick mot bussen med tunga steg. Vilken skillnad från igår när jag småsprang med lätta steg hela dagen. Värken har sån otroligt stor effekt på mig. Igår och idag är som dag och natt. Ja...*suck*... så är det. Bara och gilla läget och ta sig genom dagen. När jag kom till centrum tog jag en omväg till Flash. Jag behöver ett par byxor. Byxor med färg. Annars ha jag bara svarta byxor. Jag köpte ett par korallfärgade byxor, utan att prova dem. Jag orkade helt enkelt inte prova dem, men om de inte passar så har jag två veckors returrätt. Sen gick jag till bussen. Idag var bussresan en riktig hemsk upplevelse. Var busschauffören full? Eller trodde han att han körde en racerbil? Han körde fort och ryckigt. Han missade nästan hållplatserna. Tvärbromsade och rivstartade. Oj oj vad glad jag var när jag klev av bussen. Och inte gjorde turen att värken blev bättre, nä snarare tvärt om. När jag kom hem satte jag mig ute i en vilstol. Solen sken och det var så skönt att bara sitta och vila. Det blåste dock, av och till var det kraftig blåst. Men jag hade en fleecejacka som åkte på och av. När solen gick i moln var vinden kall, när solen var framme var vinden istället svalkande i värmen. 

Lars kom hem. Han tyckte det var för kallt i blåste, nä men jag fortsatte att vila. Jag satt där ute tills det kom så pass mycket moln att det kändes kallt. Den där känslan jag får när vinden leker tafatt i träden så bladen rasslar, när solen värmer ansiktet, fåglarna kvittrar glatt, den känslan får mig att må så bra. Det är som meditation. Värken sjönk undan. Vila är dundermedicin. Men jag är ju frisk enligt Försäkringskassan så jag får inte samma möjlighet att vila när jag behöver det, som idag. Sån tur att Lars och grabbarna hjälper till att laga mat. Idag var det Lars och Lilleman som stod för matlagningen. Det blev en pastagryta med kryddiga korvar, äpple och paprika. Jättegott. 

På kvällen tittade på film, som vanligt. Vi såg "The Island" med Ewan McGregor och Scarlett Johansson. Och Sean Bean var med. Tror ni att han dog? Ja det är frågan det, Jag hade glömt hur bra filmen var, s den om ni inte gjort det.