Dag 534 - en makalöst bra dag

Jag hade lite svårt att gå och lägga mig igår. Inte Lars, han var trött, men jag ville titta klart på det oerhört intressanta tv-programmet om USA som jag började titta på när jag zappade runt (och egentligen skulle stänga tv:n) Programmet gick på kunskapskanalen (finns på play) och hette "Why poverty". Det handlade om den enorma klyftan mellan de fattigaste och de rikaste i USA. En klyfta som bara blir större och större eftersom de allra rikaste inte vill dela med sig utan tycker att man får skylla sig själv om man var fattig eller arbetslös. De vill inte betala inkomstskatt och vill inte betala till social trygghet för de mindre bemedlade i samhället. En man bodde i en 2000 kvadratmeter stor lägenhet i New York. 2000!!! Den innehöll 37 rum! Jag blev så förbannad på denna hemska egomentalitet. Men njut medan ni kan era otäcka själviska människor för som bibeln säger: 

"Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike"  

När programmet var slut höll jag på att plocka ihop och fixa och rätt som det var kom jag på att jag hade en tvätt jag skulle hänga så hoppla ner i tvättstugan. Jag kom i säng klockan tolv, det är sent för att vara mig. Men jag sov i alla fall hyfsat bra. Jag drömde mycket. Jag vaknade några gånger och varje gång vaknade jag ur någon tokig dröm som jag inte kom ihåg på morgonen.

Jag var överraskande nog väldigt pigg på morgonen. Tydligen har jag sovit nog den här långhelgen. Värken var moderat. Tack för det. Ute var det lite dystert och kyligt, 11 grader idag med. Sjukt, nu är vi ju i slutet av juni för sjutton gubbar. Vart är värmen?

Jobbet gick som på räls. Jag kände mig stark, motiverad och glad. Jag gav mig gladeligen i kast med att producera ny information på vår websida tillsammans med min jurist A. Vi kompar så bra ihop. Jag är verkligen glad att hon är specialist på mitt område (och flera till så jag har inte ensamrätt på henne.) Sådana jurister - eller människor för den delen - växer inte på träd. Sen fiffade jag lite på handledningar och registrerade ärenden. Helt plötsligt var det dags att sluta. Och jag var fortfarande klar i skallen, pigg och glad. En makalöst bra arbetsdag helt enkelt. Tänk om det ändå kunde fortsätta så här *håller tummarna* Det är sån milsvida skillnad mellan en dag med värk och en dag med nära på ingen värk. Jag hade väldigt lite värk idag och jag kände igen den här glada och kraftfulla Ingela, den som älskar sitt jobb. 

Ute är vädret helt galet. Sol, moln, blåst och störtskurar om varandra. De här två fotona är tagna med fem minuters mellanrum, alltså från att det började regna till det slutade.

Idag är första dagen som jag jobbat hela dagen, åtta timmar. De andra dagarna har jag utnyttjat flex och gått hem lite tidigare. En halvtimme tidigare eller en och en halv timme tidigare. Men idag behövdes det inte. Nu ni....nä jag vågar inte riktigt tro det, men ett försiktigt hurra vågar jag mig i alla fall på. 

Mörk himmel på väg hem. Så underbart dramatiskt.

När vi kom hem fixade vi middag. Det blev kalvsteken jag kokat i nyponsoppa i Crock-poten igår. Till den åt vi potatismos och kokta morötter. Jag kan förstå om man rynkar på näsan åt sås gjord på nyponsoppa men den var faktiskt jättegod. Jag älskar att prova maträtter som verkar lite galna. Medan potatisen och morötterna kokade betalade vi räkningar. Det var lite skillnad på inkomsten den här gången, det gör skillnad att jobba heltid. Sen fick jag ju även två veckor från Försäkringskassan eftersom de betalar ut i efterskott. Tackar!

På kvällen tittade vi på film, för ovanlighetens skull. Nä jag vet, vi tittar mycket på film. Men har man ett biorum så vill man ju utnyttja det. Och hela familjen gillar verkligen att titta på film. Nu när det är sommarlov för Lilleman behöver vi inte vänta tills på helgen heller utan kan titta vilken dag som helst. Eller vilken kväll som helst kanske jag ska säga. Oftast blir ju klockan runt nio innan vi är redo att bänka oss framför bioduken. Idag såg vi en film på Netflix "the Core". OK som tv-film och tidsfördriv men inte mer än medelbetyg. Lite Armageddon wannabe över den. Hilary Swank hade en av huvudrollerna. Hon är väl inte direkt en favorit fast hon brukar vara ok. Men i den här filmen var hon lite väl tam. Stanley Tucci gillar jag däremot. Han spelade den oefterhärmliga Caesar Flickerman i Hundergames filmerna. En fantastisk karaktär.