Dag 527 - att glömma medicinen är inte vidare lyckat

Trots att jag var nyduschad och sängen var nybäddad sov jag inte bra alls. Jag var inte vidare trött när jag lade mig. Det är aldrig ett gott tecken. Det var väldigt ljust. När jag stängde ögonen blev det inte helt mörkt. Jag borde kanske ha en sovmask? Det var varmt. Jag låg vaken i evigheters evigheter, kändes det som. När jag väl  somnade vaknade jag flera gånger. Men jag hade inte vidare ont och det är ju i alla fall bra. Lars sa att han också sovit dåligt så det var inte bara jag.

Hur som haver, nu börjar en ny vecka, midsommarveckan. På morgonen sken solen så fint och det var 14 grader, fast det kändes varmare i solen. Det är verkligen en ljuvlig tid nu. Igår kändes det som semester. Jag vill mycket hellre ha semester än jobba nu. Men det är inte riktigt tid för semester än. En och en halv vecka kvar. Det kommer säkert att gå fort. Jag var glad ändå. Jag är faktiskt glad nästan varje dag när jag går till jobbet. Tänk de som inte alls gillar sitt jobb? Vilken tortyr det måste vara att varje dag gå till ett jobb man inte gillar.  Jobbar jag på mitt drömjobb? Nä absolut inte. Jag skulle kunna tänka mig att jobba som barnmorska eller på en handelsträdgård, eller på ett lite bed and breakfast eller som konferensvärdinna. Långt ifrån vad jag gör på verket, men även om det inte är mitt ultimata drömjobb så trivs jag i stort väldigt bra. Så pass bra att jag inte känner behovet att jags efter ett potentiellt  drömjobb. Man måste göra det bästa av situationen och tänka på vad man har och inte vad man saknar. Och trivs man inte på jobbet så måste man byta jobb. Livet är för kort för att spendera så mycket av sin tid med att göra något man ogillar.



Dagen gick bra. Jag mådde bra, prima nära på. Jag var glad.Tog en promenad till Lidl med några arbetskompisar på lunchen. Det blåste rejält, men inte kallt. Skönt med luft. På eftermiddagen började det värka i armen och i midjeområdet. Tusan! Jag stretchade och varierade mellan att stå och sitta.  Allt för att hålla värken stången. Det gick väl sådär. Den där värken i midjeområdet är märklig. Min massös säger jämt att jag är stenhård där. Musklerna? Jag vet inte. Det blir i alla fall bättre när jag fått massage. Hör det ihop men min nervsmärta? Jag har ingen aning men värken började uppe vid skuldran och vandrade med tiden ner till midjeområdet där det stannade kvar. Det var så det hela började, med värk vid skuldran, intensiv värk. Hmm.. det är konstigt. Jag satte en tuggummiburk mellan stolen och ryggen så jag fick tryck på stället där det gör ont. Aj aj vad det gjorde ont. Men ont ska med ont fördrivas. Det blev faktiskt bättre. När klockan blev två var det dags för medicin, men det blev inget av med det. Jag hade tagit min ryggsäck istället för handväska och missat att flytta över pillerburken jag alltid har med mig. Jag brukar ha en karta tabletter på jobbet men den var slut. Tog säkert slut i fredags och jag har glömt bort det. Tusan igen. Vad skulle jag göra nu? Sluta tidigare och åka hem och ta medicinen? Nä vi hade ju planerat att åka direkt till Willys och handla eftersom det ekar tomt i skåpen därhemma. Äh, det var bara att gilla läget. Jag höll ut till strax före fyra, då gick jag till bilen. Lars mötte upp och vi åkte och gjorde en snabb matshopping, sen hem. Jag slängde av mig kläderna, bytte till pyjamas, tog medicinen och hoppade i säng. Det sved, kliade och brände i huden. Alla rörelser gjorde ont på huden så jag låg så stilla jag kunde. Där låg jag och halvslumrade tills klockan var halv åtta. Då hade värken gett med sig och sjunkit undan till en acceptabel nivå. Det positiva i det hela är att jag vet att jag fortfarande behöver medicinen. Det är ju alltid något...

Ok, det var en misslyckad eftermiddag. Jag hade verkligen inte tänkt mig kvällen så här. Lars och stora sonen åkte på gymmet vid åtta-tiden. Jag åt aldrig middag eftersom jag mådde dåligt så jag var rejält hungrig när jag släpade mig upp ur sängen. Jag väntade tills de kom tillbaka från gymmet och då gjorde vi fika, te och en macka, för jag ville inte äta middag så sent. Vi började titta på en ny serie på Netflix som jag hört ska vara bra, "Salem". Ja första avsnittet är lovande så det blir i alla fall ett avsnitt till. Sen får vi se om vi fastnar för den. Det finns tre säsonger så den bör ju vara bra. 

Värken höll sig borta kvällen ut. Skönt. Men så här kan jag ju inte ha det. Jobba heltid, sen vila i nån timme för att orka med kvällen. Det var ju det jag var orolig för. Jag måste se till att sköta medicineringen och att inte "bita över för stort stycke" på en gång. Det är både en förbannelse och en gåva. Jag ger inte upp utan pushar mig mot målet, att bli helt frisk. Det är bra att lite jävlar anamma. Men samtidigt kan jag pressa mig själv lite för hårt ibland. Lagom är bäst (fast jag är inte så bra på "lagom". Det är "på" eller "av" som gäller för mig. Jag måste jobba på det!). På kvällen började det regna. Det är helt ok om det regnar på natten och är fint och soligt på dagarna. Skönt att somna till ljudet av regnet som smattrar mot fönsterrutan.