Dag 523 - varmt, svettigt och studentfirande
Jag sov oroligt i natt med. Den tid jag sov var bra, det var bara att jag vaknade ett antal gånger. Det är ljust som på dagen även på natten och vi har inga mörkläggningsgardiner. Sen är det varmt i rummet och om man varit ute i solen så är dessutom kroppen varm. Jag vaknade med enbart lite värk. Värken, i brist på bättre ord, är oftare värst i vänster lår nu för tiden. Förut var det värst i armen eller midjan, eller i båda två. Det är som om jag blivit van vid den "vanliga" värken i armen, den jag har jämt. Det var ett tag sedan som jag pratade om domningarna i huden. De är kvar än men inte lika omfattande som tidigare och därmed inte heller lika irriterande som tidigare.
Ute var det 14 grader i skuggan på morgonen men väsentligt varmare i solen. Bara några dimslöjor på en annars blå himmel. En fullkomligt ljuvlig sommarmorgon. Så här borde det vara varje morgon, hela sommaren.
Vi satt ute på altanen och fikade på förmiddagen. Det var nära på lite för varmt. Vi fick så lov att avbryta fikat när det hotade att bli alltför svettigt under kläderna. 21 grader i skuggan visade min mobil-app. På lunchen satt vi inne. Det var för varmt för att sitta på altanen. Efteråt gick jag till blomsteraffären och hämtade ut blomman jag beställt tidigare i veckan. När jag ändå var där så passade jag på att köpa en fin rosa pelargon. Jag har sällan rosa blommor men nu har jag ju köpt en rosa hortensia och då vill jag löpa linan ut. Det kommer att bli fint. Det var varmt och kvavt ute. Som tur är blåste det en lite svalare vind annars hade jag nog varit genomsvettig när jag kom tillbaka till jobbet.
Idag har jag en sådan där konstig känsla jag får ibland. Som om jag inte riktigt är närvarande, avskärmad liksom. Eller i en bubbla, i en annan dimension... det är svårt att beskriva det. Som om världen snurrar för fort och jag inte hinner med. Jag tror det är mitt introverta jag som gör sig påmint. Jag har alltid trott att jag varit naturligt blyg men har inte förstått hur det gick ihop med mitt mestadels extroverta inre, som poppade fram lite nu och då. Jag har fått tvinga mig själv att trycka undan det introverta jaget och släppa fram det extroverta jaget. Jag har fått lära mig att vara social och ta för mig. Jag har själv skapat den person jag är idag och den extroverta delen är idag starkare än den introverta. Jag tar gärna kommandot idag, det skulle jag inte ha gjort när jag gick i skolan. Jo kanske med mina bästa vänner, men inte annars. Jag har ingen svårighet att hålla utbildning eller prata inför folk nuförtiden. Jag har en ledarpersonlighet. Den "blyga" innovativa delen av mig är ofta instoppad långt in i hjärnan. Men ibland kommer den fram och när den gör det är det bäst att jag drar mig undan sällskap och larm och stök. Då behöver jag lugn och ro. Att bara vara ensam i tystnad. Jag laddar batterier och får energi genom den inre världen och genom egentid. Så...hörlurar på. Inget ljud i dem, de dämpar bara ljuden omkring mig. Sen ska jag sluta tidigare och åka hem och vila innan kvällens studentskiva...
...Det tog evigheters evighet att komma hem. Jag missade precis bussen men de går ju var tionde minut så jag väntade. Men bussen kom inte. Vi som skulle åka väntade tio minuter till. Prick på avgångstiden kom bussen, eller bussarna för då kom de båda två. Det var olidligt varmt på bussen, värmen var av någon outgrundlig anledning på full sprutt. Sen tog det väldigt lång tid att komma genom stan. Det var ju studentfirande så det var massor med bilar och långa köer. Jag släpade fötterna efter mig när jag gick hem från busshållplatsen. Totalt slut och genomsvettig. Det var bara att slänga alla kläder i tvätten direkt. Sen fick jag ligga på sängen och kyla av mig för det var ingen idé att duscha direkt. Det hade tagit mig 55 minuter att komma hem. Vansinnigt. Så här i efterskott hade jag ju kunnat stanna längre på jobbet och åkt hem med Lars istället. Jag varnade honom per sms så han åkte bakvägen över bron. Det gick både fort och smidigt.
Vi satt ute på altanen och fikade på förmiddagen. Det var nära på lite för varmt. Vi fick så lov att avbryta fikat när det hotade att bli alltför svettigt under kläderna. 21 grader i skuggan visade min mobil-app. På lunchen satt vi inne. Det var för varmt för att sitta på altanen. Efteråt gick jag till blomsteraffären och hämtade ut blomman jag beställt tidigare i veckan. När jag ändå var där så passade jag på att köpa en fin rosa pelargon. Jag har sällan rosa blommor men nu har jag ju köpt en rosa hortensia och då vill jag löpa linan ut. Det kommer att bli fint. Det var varmt och kvavt ute. Som tur är blåste det en lite svalare vind annars hade jag nog varit genomsvettig när jag kom tillbaka till jobbet.
Idag har jag en sådan där konstig känsla jag får ibland. Som om jag inte riktigt är närvarande, avskärmad liksom. Eller i en bubbla, i en annan dimension... det är svårt att beskriva det. Som om världen snurrar för fort och jag inte hinner med. Jag tror det är mitt introverta jag som gör sig påmint. Jag har alltid trott att jag varit naturligt blyg men har inte förstått hur det gick ihop med mitt mestadels extroverta inre, som poppade fram lite nu och då. Jag har fått tvinga mig själv att trycka undan det introverta jaget och släppa fram det extroverta jaget. Jag har fått lära mig att vara social och ta för mig. Jag har själv skapat den person jag är idag och den extroverta delen är idag starkare än den introverta. Jag tar gärna kommandot idag, det skulle jag inte ha gjort när jag gick i skolan. Jo kanske med mina bästa vänner, men inte annars. Jag har ingen svårighet att hålla utbildning eller prata inför folk nuförtiden. Jag har en ledarpersonlighet. Den "blyga" innovativa delen av mig är ofta instoppad långt in i hjärnan. Men ibland kommer den fram och när den gör det är det bäst att jag drar mig undan sällskap och larm och stök. Då behöver jag lugn och ro. Att bara vara ensam i tystnad. Jag laddar batterier och får energi genom den inre världen och genom egentid. Så...hörlurar på. Inget ljud i dem, de dämpar bara ljuden omkring mig. Sen ska jag sluta tidigare och åka hem och vila innan kvällens studentskiva...
...Det tog evigheters evighet att komma hem. Jag missade precis bussen men de går ju var tionde minut så jag väntade. Men bussen kom inte. Vi som skulle åka väntade tio minuter till. Prick på avgångstiden kom bussen, eller bussarna för då kom de båda två. Det var olidligt varmt på bussen, värmen var av någon outgrundlig anledning på full sprutt. Sen tog det väldigt lång tid att komma genom stan. Det var ju studentfirande så det var massor med bilar och långa köer. Jag släpade fötterna efter mig när jag gick hem från busshållplatsen. Totalt slut och genomsvettig. Det var bara att slänga alla kläder i tvätten direkt. Sen fick jag ligga på sängen och kyla av mig för det var ingen idé att duscha direkt. Det hade tagit mig 55 minuter att komma hem. Vansinnigt. Så här i efterskott hade jag ju kunnat stanna längre på jobbet och åkt hem med Lars istället. Jag varnade honom per sms så han åkte bakvägen över bron. Det gick både fort och smidigt.
Min hemska svettattack gjorde att vi blev sen till studentfirandet hos familjen M, men det var inget att göra åt. Vi hade 26 grader hemma hos oss men det gick ner till 22 grader när vi närmade oss familjen M:s hem. Det drog in moln, mörka moln. Firandet hölls ute och vi blev glada när solen tittade fram igen. Det var behagligt varmt. Det kom lite solregn (mitt hatväder!) men vi behövde inte gå in. Vi fick en god buffé, kaffe och tårta och hade det trevligt värre. Vi åkte hem vid halv nio ungefär. Då hade jag helt slut på energi. Jag hade bara kunnat vila ett litet tag, och hade under tiden känt mig så stressad över att vi skulle bli sen så vilan hade varit allt annat är vilsam. Vi hade åkt hem tidigare om vi haft egen bil, men den hade sönerna tagit eftersom de åkte hem efter middagen. Nu var det bara att vänta tills svägerskan och svågern var redo att åka hem.
När vi kom hem mådde jag lite konstigt. Jag mådde lite illa, var yr och trött. Magen var uppblåst. Jag kände mig som en levande pruttkudde. Tänk bara om man hade kunnat trycka på magen och få ut överskottsluft. Men nä det gick inte. Jag hade varken ätit eller druckit något konstigt under dagen så det fanns egentligen inget skäl att må dåligt. Kanske värmen var boven i dramat, eller stressen? Jag gick och lade mig direkt när vi kom hem. Jag sov inte men låg och spelade spel på mobilen tills det var dags att släcka och sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar