Dag 517 - det är verkligen inte lätt att ha med Försäkringskassan att göra!   

Vi vaknade till mulet väder även idag, men solen finns där bakom molntäcket. Det blir ett märkligt ljus när solen skiner bakom molnen, som att hela Sundsvall är under ett stort vitt paviljongtak. Det var 12 grader varmt när vi åkte till jobbet.

Ingen värk att tala om direkt på morgonen. Det är ju rätt ironiskt med tanke på att jag inte ska få någon mer sjukersättning. Kanske jag är frisk nu då? (sa jag sarkastiskt till mig själv. Men samtidigt har jag såklart hopp om att jag är nära målet nu.) Man måste ha en hel massa kraft för att orka bli frisk. Hur ironiskt är inte det? Jag har ju läst en massa reportage om människor som blivit utförsäkrade eller inte fått assistans beviljad. Men det är liksom annorlunda läge när man själv drabbas. Jag kunde aldrig ha gissat att det skulle bli så här, ALDRIG! Men nu är jag här och det gäller bara att gilla läget för det här är mitt liv och jag måste leva det, jag måste göra det bästa av situationen. Jag funkar så här: först blir jag ledsen, sen blir jag arg och sen går det över och jag rullar upp ärmarna och tar tag i vad det nu är som hänt. Så även den här gången. 

Jag mailade min handläggare på Försäkringskassan. Hon svarade, men kunde bara ge generella svar på grund av sekretess skäl. Ok det kan jag köpa, men den generella informationen var nära på identisk med den jag fick i brevet så den gjorde inte mycket nytta. Jag ringde Neurologen och fick prata med en sköterska. Hon ska meddela läkaren att jag behöver ett nytt intyg där hjärntrötthet, stress och koncentrationssvårigheter tas bort eller där det i alla fall går fram att det bara är värken som gäller nu. Ja då har jag gjort vad jag kan, för tillfället i alla fall. Jag får så lov att ställa mig in på att de drar in sjukpenningen. Då måste jag lösa min arbetssituation på något sätt. Jag har ju diskuterat att delvis jobba hemifrån men det är ingen bra lösning nu på sommaren så den tanken får jag lägga på is. Jag kan lägga in semesterdagar på flexen och på så sätt kunna gå hem lite tidigare. Jag ska prata med HR om det....

...Har pratat med U på HR nu. Jag hade tur som gjorde det idag för på måndag körs lönerna för juni. Nu hinner hon lägga tillbaka heltid för mig. Då kommer det att dras flextid för de dagar som gått i juni. Jag har flex att ta av så jag får väl köra på så till semestern. Sen får jag se hur det går. OM Försäkringskassan ändrar sig (HA!) så gäller fortfarande sjukintyget och jag kan ändra till 25 % sjukskrivning igen. Ja vad ska man säga? Shit happens!

Jaha....jag fick ett till mail av min handläggare. Hon skrev att om jag gick upp till heltid kunde det ses som en friskskrivning och inte se bra ut inför ny bedömning av sjukersättning. VA??? På riktigt....VA??? De varnar mig att jag troligtvis inte får någon ersättning i juni och när jag försöker lösa det på ett smidigt sätt så sätter de krokben för mig. De vill tydligen att jag antingen ska vara fortsatt sjukskriven utan ersättning eller friskskriva mig och gå tillbaka till att jobba heltid. Ja vilket som funkar ju för dem. Då är jag ju ute ur systemet. Jag vill ändå säga att ingen skugga ska falla över min handläggare. Hon gör bara sitt jobb. De har regler som de måste följa, hur galna de än må vara. Så nu funderar jag hur jag ska göra. Jag tror ju att de kommer att säga nej även efter de fått ett nytt sjukintyg, och blir det så måste jag jobba heltid, i alla fall på papper. Jag mailade henne igen och frågade bland annat om hur stor chansen är att de medger förlängd sjukskrivning. Jag fick inget svar, kanske hon hade slutat för dagen. Stackaren, jag mailbombar henne (vilket jag bad om ursäkt för i ett av mailen). 

Konstigt ändå...jag känner mig stark. Stark och beslutsam. Kanske för att jag inte har vidare ont. Jag känner mig nästan som "mig själv" idag. Kanske kan det fungera att jobba heltid? Kanske finns det en mening i det som hänt?