söndag 25 juni 2017

Dag 533 - ostabilt väder, busbesök och ett berg av strykning

Vi sov rätt länge idag med, men inte alls som igår. Jag hade lite, lite värk på morgonen. Vädret var ostadigt så vi beslöt att vara hemma. Vi hade planerat att hämta hem en trämöbel från Lars föräldrars stuga i Stöde någon gång under helgen, men det är ingen bra idé att göra det om det regnar och blåser. Nä det får bli på vår semester istället. 

Lars och stora sonen åkte till Birsta och lämnade tillbaka pallkragarna vi köpt på Byggmax och köpte nya på Plantagen. De vi först köpte var tunnare än de på plantagen och bräderna hade slagit sig. Ingen bra kvalité men det såg vi inte förrän vi öppnat paketen. Jag följde inte med. Jag gömde nämligen att ta medicinen på morgonen och kom på det först när det började sticka och bränna. Så jag gick och lade mig i sängen igen och vilade. Jag låg så stilla jag kunde för att inte kläderna skulle göra ont mot huden. Ja, och jag tog såklart medicinen så fort jag kom på det. När jag mådde bättre gjorde jag i ordning mig och tog tag i strykningen. Jag har inte strukit på ett tag så det var MASSOR av kläder att stryka. Lars och stora sonen kom hem när jag strukit en tag. Bra för jag var kaffesugen. Lars överraskade mig med en bukett rosor. När han såg färgen på rosorna på Plantagen tänkte han genast på mig. Pussgurkan min! 

Jag messade min bror att de var hemma nu. Han ville gärna komma och hälsa på oss. Hans tjej har åkt till Stockholm med sina föräldrar så han är ensam med barnen. När de kom fixade jag fika. De andra gick ut så barnen fick hoppa på studsmattan. Vi har inget nät på den nu så brorsan var på mattan med dem. Vi tänkte sitta ute för solen sken. Det var visserligen hotande moln på väg mot oss men vi tänkte att vi nog skulle hinna fika. Det gjorde vi inte. Vi hade i princip bara suttit oss ner så kände vi hur det började droppa. Bara att ta in dynorna och fika inne. Bra det för himlen öppnade sig och det började ösregna. Ironiskt nog började solen skina strax därefter. Barnen hade jättekul hos oss. Det är så roligt att de trivs här. Vi har ju inte direkt några leksaker, men det behövs inte, de har roligt ändå. Innan de åkte hem var vi ute ett tag till, både på vår gård och på lekplatsen i parken bredvid oss. Barnen hade i alla fall hur kul som helst, trots att parken är i sorgligt skick. När de skulle åka hem blev fröken T så ledsen och ville inte alls åka hem. Sötnosen. 





Lars och jag åkte till Willys och veckohandlade. Då hade de mörka molnen återkommit, det blåste kallt och var väldigt ruggigt ute. Konstigt väder idag. Varmt, soligt, molnigt, regn, blåsigt, kallt.... väldigt ambivalent väder. 



När vi kom hem från matshoppingen satte jag igång en kalvstek i Crock-poten. Den skulle inte hinna bli klar till middagen i dag så jag satte in laxpuddingen jag gjorde igår i ugnen. 



Under tiden den värmdes strök jag och började titta på nya säsongen av "Orange is the new black". Jag hade nästan glömt hur bra den serien är. Man vill bara titta på ett till avsnitt och ett till avsnitt och...ja man vill inte sluta titta alls. Jag strök och strök och strök, med avbrott för att äta middag. Oj oj vilket hästjobb, jag var klart strax före nio. Då gjorde Lars en kopp te åt mig och hela familjen tittade på veckans avsnitt av "Alone". Min favorit har inte gett upp än, trots de infekterade spindelbetten. Heja, heja! Under reklamavbrotten bokade vi hotell i Stockholm. Vi ska ner dit två veckor i rad. Först denna vecka när Lars ska på "Guns and Roses". Då bor vi i en lägenhet med herr och fru M. Sen åker vi ner helgen därpå också. Då ska vi på födelsedagskalas till en av mina barndomskompisar. Det är då vi ska bo på hotell. det blev vårt gamla kära Scandic InfraCity i Upplands Väsby. 




Jag har mått bra idag, förutom snedsteget med glömd medicin i morse. Jag har dock svettats som en gris flera gånger. Jag måste ta kontakt med vårdcentralen. Men är det medicinen eller början av klimakteriet ? Hur ska jag veta? Det är i alla fall väldigt jobbigt. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar