Dag 528 - ladda energi!

Jag sov gott. Vaknade vid halvsex. Tittade på klockan och suckade. Men sen slog det mig, det är ju lördag, så jag somnade om. När klockradion satte igång blev jag varse om att det inte alls var lördag. Verkligen inte lördag. Det var ju bara tisdag. Jaha... Förra veckan hade jag fredag hela veckan. Ska det bli lördag hela veckan nu då? Jag vaknade ordentligt när jag duschade, sen var jag hur pigg som helst och redo för dagen. När vi åt frukost berättade Lars att jag pratat i sömnen. En massa osammanhängande babbel men han kom ihåg att jag sa: "- Jag har ingen hand! Jo, den är blå. Det gör ingenting." Hmm... undrar vad jag drömde om?

Solen sken men det var hotande mörka moln på himlen. Vi få se hur det artar sig under dagen. Jag hade tyvärr svidande värk i armen när jag vaknade. Tråkigt att börja dagen så, men det kanske stannar vid det. Det behöver ju inte bli värre.

Jag funderar rätt ofta över vad andra tycker och tror om mig och min värk. Det ska man inte göra för det tar så mycket energi, energi man behöver för att må bra och kämpa mot smärtan. Men det går liksom inte att låta bli. Jag är en glad skit, oftast. Jag ser positivt på livet, oftast. Jag ser numer inte sjuk ut. Värk är så diffust. Det syns inte utanpå att jag kämpar, hela tiden kämpar, för att hålla värken stången. Visst är det bättre nu. Det är mycket bättre, men det är inte bra. Jag har vant mig vid att alltid ha värk. Min varje dags vanliga värknivå är inte på "låg" hos i en normalt sett värk fri person. Hade jag haft sån här värk förut hade jag troligtvis inte varit på jobbet. Jag känner mig så himla sliten inombords men det syns inte utanpå, säger folk i alla fall.

På lunchen gick jag till Swedbank med en arbetskompis. Min bank hanterar inte kontanter och jag har en påse mynt som jag måste lämna in innan den 30 juni då de blir ogiltiga. Jag skulle få sätta in pengarna på hennes konto och så skulle hon swisha dem till mig. Praktisk lösning. Vi kom dit strax före elva och det var fem-sex personer framför oss. Vi väntade och väntade och väntade. Kön bakom oss växte längre och längre. Tur att vi kom när vi kom. Vi fick vänta nära på en timme innan det var vår tur. Vad håller folk på med egentligen? Mannen som stod vid automaten när vi kom dit höll på att knappa och fixa i en oändlighet. Sen var det en man som tappade sin burk med pengar precis när han skulle hälla i mynten i automaten. Som tur är lossnade inte locket helt så de flesta mynt var kvar i burken. Tur för honom och tur för oss andra! 

På väg tillbaka till jobbet smet vi in på Sköna Under. Jag köpte ett par korta grå mjuka byxor för halva priset. Perfekta "gå omkring hemma och skräpa i byxor". Min arbetskompis tittade på bikinibyxor och medan jag väntade strosade jag omkring och kollade på bikinis och baddräkter. Jag är ju inte alls bekväm med min nya kropp. Både för att den tappat formen helt och för de där otäcka... ja, värmeutslag eller vad det nu är, som jag fått. Jag har svårt att tro att jag ska visa mig i bikini nu i sommar. Men rätt som det var så hittade jag en bikinikjol...eller vad man ska kalla det. En byxa med en kort kjol som man kunde dra upp i sidorna om man vill. Jag slog till och köpte den. Den var dyr men det var den värd. Nu kanske jag vågar visa mig hemma på gården i alla fall.

Bolagsverkets egen drake står i år på Storgatan

Solen sken. Ibland skymdes den av moln fast inget regn. Men det blåste tyvärr rätt rejält. Vi beslöt att sitta inne och äta på grund av blåsten. Annars hade det säkert varit skönt ute på altanen. Jag jobbade på och rätt som det var så var det dags för midsommarfika. Verket bjöd på jordgubbar och glass, cheesecake och tårta. Jag valde en bit cheesecake och jordgubbar. På fikat valde jag att sitta ute på altanen. Det var jätteskönt och blåste inte alls något vidare mycket. Det var väl lä där.  

Efter fikat fortsatte jag att jobba ett tag. Jag hade fått mer ont än på morgonen så vid tre gav jag upp och stängde ner för dagen. Jag har bestämt mig för att inte vara dum mot mig själv och pressa mig att jobba heltid varje dag så här från början. Jag måste vänja både kroppen och knoppen. Det hade börjat blåsa mycket värre än tidigare. Jag stretade genom den nu kalla vinden mot bilen. Så skönt det var att sätta sig i en varm bil. Lars skulle på den årliga sommarfesten med sitt jobb direkt efter jobbet. Det var därför jag tog bilen hem. Pyjamasdags och sängdags! Jag låg och vilade i cirka en och en halv timme. Jag behövde verkligen ladda batterierna. Ja jösses...

Jag frågade grabbarna om de kunde tänka sig att laga mat idag. Det kunde de. De åkte ner på ICA och handlade det som saknades och sen satte de igång. Jag fick inte veta vad de skulle göra, det skulle bli en hemlighet. Så jag låg kvar i sängen och spelade "1010" på mobilen. Vad gjorde de? Jo pitepalt fantasifullt fyllda med spenat och skinka. Wow! Jag frågade hur de kom på idén att göra just palt och de sa att de sett en kock göra det på Youtube. Oj oj, jag blev mäkta imponerad. De smakade väldigt gott tillsammans med skirat smör. Vilka killar jag har va?