Dag 520 - första dagen med heltidsjobb och pussel, pussel, pussel...

När jag slöt ögonen igår såg jag pusslet framför mig. Jag försökte passa in pusselbitar, vred och vände på dem. Liknande när jag var ung och plockade jordgubbar på sommarlovet. Då drömde jag om jordgubbar i långa rader, frustrerad över att raden bara blev längre och längre allt eftersom jag plockade. Jag hade lite svårt att somna men när jag väl somnade så sov jag hela natten och vaknade en minut innan klockradion satte igång. Härligt! Det har regnat under natten och på morgonen var det molnigt och lite dystert, 12 grader varmt som vanligt. Jag vaknade lite kallsvettig men har inte vaknat under natten på grund av det, och jag hade inte alls mycket värk. Känns väldigt bra det, att jag har lite värk alltså, inte att jag kallsvettats. Hmmm.... jag vågar inte säga något, men kanske......

Förmiddagen gick fort. På lunchen följde jag med några arbetskamrater till Lidl, mest för att få en promenad men väl där hittade jag så fina kuddar. Jag kunde inte motstå dem så jag köpte de som fanns, sex stycken, och en matchande duk. Jag ska ha dem i soffan på altanen, kuddarna alltså, duken ska jag ha på bordet :)

Eftermiddagen kom och gick. Jag mailade fram och tillbaka med min handläggare på Försäkringskassan. Jag måste veta mer om hur jag ska agera, men det lutar åt att jag jobbar heltid, eller snarare går upp till heltid men jobbar mindre genom att använda flex och semester. Från början, sen ökar jag på arbetstiden tills jag är uppe i heltid. Kanske det funkar? På eftermiddagen var värken fortfarande på låg. Visst killade och stacks det i armen men inte värre än att det gick att leva med, och inte värre än att jag kunde jobba. Framåt halvfyra gäspade jag dock stort. Min kropp saknar tuppluren! Det började snurra i huvudet och jag kunde inte riktigt koncentrera mig. Dags att ge upp för dagen.

Jag avslutade jobbet, stängde datorn och gick till bilen vid tio i fyra. Det var skönt med en promenad även om jag kånkade på en matkasse och en stor kasse med kuddar. På vägen till bilen tittade jag in i bilarna som passerade, sådär som man gör av slentrian. Plötsligt stannade nästan hjärtat, en man som körde förbi var så otroligt lik min pappa. Jag stannade mitt i steget och glodde ut den stackars mannen. Sen brände tårarna bakom ögonlocken. Tur att jag fick sitta i bilen och vänta på Lars ett tag så jag hann lugna ner mig.

När vi kom hem satte jag igång med maten direkt, lika bra att få det gjort för om jag suttit mig ner hade jag nog blivit sittandes. Jag gjorde en gratäng, typ Flygande Jakob, med basmatiris, stekt kyckling, fläskfilé, cashewnötter och en sås av krossade tomater, grädde (iMat) och kryddor. Skönt med enkel mat som man kan slänga ihop av rester, dessutom blev det gott.

Jag gäspade och gäspade. Hade nog trott att jag skulle gå och lägga mig tidigt men vad hände? Jo jag pusslade mest hela kvällen. Lars blev intresserad han med och kom och hjälpte till. Kanske verkar lite "medelålders" i vissas ögon men det struntar jag i. Det är verkligen jättekul. Vi kunde inte sluta. Bara en bit till...nä en bit till... Men till slut måste vi ge upp och gå och lägga oss.

Det har gått förvånansvärt bra idag. Trött, javisst, men värken är inte värre än vanligt.