Dag 511 -  dagen efter, livet fortsätter

Lördagens inlägg hann inte bli publicerat före klockan tolv, men här kommer det nu. 

Nu när det gått ett år sen operationen så anger jag inte längre dagarna sen operationen. Det känns inte längre viktigt. Jag är inte helt återställd och har ingen aning om när eller om jag blir det. Jag fortsätter blogga så länge jag känner det är viktigt för mig. Vi får se. 

Här nedan är en bild på mig dagen efter operationen. Alltså idag för ett år sedan. Rund och go av allt kortison jag proppat i mig under en lång tid. Jag ser rätt nöjd ut. Lite visste jag då om den berg och dalbana som mitt liv varit innan operationen även skulle fortsätta efteråt.  

Jag har sovit rätt gott men det var lite varmt. Kanske jag ska byta till sommartäcket? Eller ha fönstret lite öppet på natten? Vi hade alltid fönstret öppet förut, men sen jag började få värk av kyla och drag så vågar jag inte ha det öppet längre. Jag är ju bättre nu och inte lika känslig som tidigare. Jag vet inte, vi får se. Jag känner mig väldigt ambivalent. Jag vaknade till vid åttatiden och gick upp och tog medicinen. Sen gick jag och lade mig igen. Egentligen hade jag kunnat stanna uppe för jag hade sovit åtta timmar, men jag kände inte för det. Nä jag kände för att ligga och dra mig i sängen. Länge. Så det gjorde jag. Sen drog jag upp rullgardinen och öppnade fönstret. Solen sken även idag och luften som strömmade in var sval och fräsch. Jag hade nästan ingen värk alls, inte ens i armen. Vilken lyxig morgon!

Pingstafton idag. Vi beslöt att "fira" dagen genom shopping. Det ska bli bättre väder imorgon så vi passar på att få det överstökat idag. Jag tycker inte att shopping är så kul, mer ett nödvändigt ont faktiskt. Rätt okvinnligt va? Jag ogillar verkligen att åka till Birsta på helgen för det brukar alltid vara så mycket folk där. Bilisterna kör som galningar och parkerar som tokar. Men idag var det faktiskt inte värst mycket folk där. Konstigt? Vi hade ett gäng ärenden att göra. Sista stoppet var på Birsta City. Jag och Lilleman gick och köpte kläder till honom medan Lars och stora sonen gick och provade skor. När Lilleman och jag var klara skulle vi möta de andra på en skoaffär. Vi gick förbi ett café och vem satt där? Jo fru M. Hon var i Birsta med sin man och stora son. De skulle precis fika. Jag hämtade Lars och stora sonen och så gjorde vi familjen M sällskap på caféet. En spontan och trevlig fika tillsammans. Sen fortsatte vi shoppingen ett tag till innan vi åkte hem så Lars kunde göra sig i ordning för fest. Han skulle till en arbetskamrat som fyller 50 år. Grabbarna följde med när jag skjutsade honom till festen. Vi fortsatte till stan för att köpa sushi. Tyvärr var ESA stängt. De har stans bästa sushi, tycker vi i alla fall. Vi åkte vidare till Sjögatan. Där var det öppet som tur var. De har också god sushi så det var helt ok. Vi åt sushin i vardagsrummet medan vi tittade på "Pirates of the Caribbean: Vid världens ände". 

Det har varit en bra dag. En dag tillsammans med de jag älskar mest, min man och våra pojkar. Grabbarna växer upp så fort och innan man vet ordet av är de utflugna. Det gäller att passa på och umgås när tillfälle ges. Jag har haft väldigt lite värk hela dagen. En värmevallning på förmiddagen, men den varade inte så länge. Klockan är strax efter tolv nu och Lars partar på han. Vi får se när han är redo för hämtning. Jag börjar bli trött. Om jag somnat får stora sonen hämta honom, han är ju vaken längre än jag är. Tur att han är hemma idag. 

Jag kan ju inte avsluta utan att nämna terrorattacken i London nu på kvällen. En vit skåpbil mejade ner människor på London Bridge. Sen attackerade de som kört bilen människor med knivar. Sju döda och 48 skadade. Gärningsmännen, tre stycken, sköts till döds av polis. Är det så här det ska vara nu? Är det här vår verklighet? Inte enskilda incidenter utan vår vardag?