Dag 537 - en heldag i Stockholm

Jag sov hyfsat gott för att vara på ett nytt ställe. Jag bruka tyvärr sova lite på aga när jag sover borta. Men vi tog det lugnt på morgonen, vi stressade inte ett dugg. Jag hade värk i armen och midjan men inte så värst mycket. Vi hade förväntat oss värme och sol så vi kunde äta frukost på balkongen, men det var molnigt och bara 13 grader varmt så det blev frukost framför tv:n istället. 

Sen var det shopping, shopping, shopping. Första butiken låg så nära som i grannporten, Den hette "Hobbs". Oj vilka fina kläder de hade. Det var halva priset och det var ju tur för det här var inte precis en lågprisbutik. Fast det förväntar man sig ju inte på Östermalm heller. Jag köpte en klänning och ett par byxor. Sen fortsatte vi med att besöka en hel del butiker, både skor- och klädbutiker. Jag var jättesugen på att köpa de svarta pumpsen vi såg i skyltfönstret igår men det sunda förnuftet fick råda. Klacken var så hög att jag inte skulle ha kunnat gå mer än några meter och jag har inte så många tillfällen att vara stå och se snygg ut. Molnen skingrades och det blev soligt och varmt. Men liksom i Sundsvall så det blåste det av och till en rätt kylig vind. 

Vi gjorde en paus i shoppandet och gick till Hallwylska museet. K har varit där förut och trodde att jag skulle gilla det. Först tog vi en macka och ett glas bubbel i serveringen på innergården, sen besökte vi själva museet. Vi tog inte en guidad tur utan gick igenom de rum man fick besöka gratis. Det var verkligen värt ett besök. Jag vill hemskt gärna gå dit igen och då ha mer tid så jag kan ta en guidad tur. Vad kul med lite kultur också. Jag älskar ju historia och gamla hus/slott/ruiner är som smågodis, jag kan inte få nog. 

Slutligen mer shopping. Vi avslutade med K:s favoritaffär Cos. Männen förstod att vi skulle spendera ett tag där så de tog sig en öl på "Wienercaféet Anno 1904" mitt emot affären. Vid det här laget var jag rätt mör och blev tacksam över att hitta en soffa inne i affären där jag kunde vila ett tag. När K var klar gjorde vi männen sällskap. Jag var så kaffesugen. Det var gudomligt gott med en kopp kaffe och en bakelse. Sen var det hög tid att bege sig hemåt. Efter att ha gått en bra bit kom jag på att jag inte hade solglasögon med mig. Efter att ha tänkt ordentligt kom jag på att jag troligtvis glömt dem i provhytten på Cos. Jag ringde dit och jag visst, där var de. Men jag orkade inte gå tillbaka och det var inget problem för dem om jag hämtade dem imorgon. 

Jag hade behövt ta en tupplur men valde en dusch och vila istället. Jag hade blivit kall och fått värk av blåsten och behövde bli varm inombords igen. Den är märklig den där kylan. Jag var inte kall på huden och frös inte men var liksom kall inuti kroppen. Det gjorde susen med en dusch även om inte all värk försvann. Nu var jag redo för del två av dagen. 

Vi tog en promenad till T-centralen. Det var ännu varmare nu. Skönt, men lite svettigt. Hade jag glömt deodoranten? Jo jag trodde visst att det var så. Usch, som om inte de här svettningarna är hemska nog.  På vägen passade jag på att gå in på Cos och hämta solglasögonen. Vi hade beslutat att äta ute på Mall of Scandinavia. När vi gick ombord på pendeln var vi inte ensamma om att vara på väg dit. Nä hela tåget var fullt med folk med Guns n´ Roses t-shirtar.  Det var en strid ström av folk som gick in på affärscentrumet. Vi började ana att vi inte var ensamma om tanken att äta där innan konserten. Så här i efterskott måste jag ju erkänna att det inte var ett genomtänkt beslut. Vi borde ha ätit innan vi åkte ut till Mall of Scandinavia men nu var vi där och då var det bara att gilla läget. Restaurangerna var packade med folk. Verkligen packade. Vi beslöt att gå skilda vägar. Männen som skulle på konserten skulle leta reda på någonstans att äta och jag och K började med shopping. Vi tänkte att det skulle vara lättare att få plats på en restaurang lite senare. Det var det inte. Det var uppenbarligen många konsertbesökare som skippade förbanden och drack öl istället. Till slut fick vi i alla fall plats på en restaurang som hette "Egon". När vi äntligen kunde sätta oss höll våra ryggar på att gå av. Vi åt "sliders", två små hamburgare, och stripps. Efter maten drack vi ett glas rosévin innan vi shoppade lite till. Men så stängde affärerna. Kanske tur för min plånbok det. Vi tog pendeln tillbaka och gick sen hem till lägenheten på Östermalm där vi chillade med tv och smågodis. 

På väg hem gick vi förbi den här coola statyn. 

Männen kom hem vid halv två - tvåtiden. Då låg vi redan i sängarna och sussade gott. Det hade varit en till mestadels bra konsert men visst märktes det att Axl Rose har blivit äldre och sen var det några sånger som inte var så bra som drog ner betyget. Men båda två var glada att ha sett dem.  

Dag 536 - resa till Stockholm

Jag hade sådär ont på morgonen, inget större problem bara irriterande. Idag skiner solen från blå himmel. Min semester börjar idag så det är ju kanonbra! Vi åt frukost på altanen. Så här får det gärna vara resten av sommaren, fast en aning varmare funkar bra det med. Och ingen blåst tack, förutom en svag ljummen bris. 

Jag gav Lars en biljett till Guns n Roses i födelsedagspresent och konserten är den 29 juni, alltså imorgon. Det är Lars och herr M som ska gå på konserten. Jag och fru M får roa oss med något annat. Det blir nog inget problem. Grabbarna blir ensamma hemma. Det går ingen nöd på dem, de tycker det ska bli skönt att rå om sig själva. 

Vi åkte tåg till Stockholm. Första klass. Det skilde i princip ingenting att åka första klass så det är ju klart att vi valde det. Vi satt vid ett bord. Kul det för då kunde vi umgås och prata med varandra. Vi köpte vin/öl, baguette, oliver, chips och salami i restaurangvagnen. På väg dit gick vi igenom en vagn som var proppfull med ungdomar som tydligen varit på något slags läger. Det formligen stank av dem. Å jösses vilken stank. Fotsvett, vanlig svett och lort. Vilken tur att vi inte satt i den vagnen. Då hade jag nog barrikaderat mig på toaletten hela resan. Förhoppningsvis var de på väg hem så de kunde duscha och byta till rena kläder. Resan gick annars smidigt och bra. Ja förutom att jag välte ett glas med vin över mig själv då. Tur att jag inte hällt i så mycket. Mina skor fick sig en rejäl blötläggning. Jag tog ut sulorna och torkade dem på elementet. Jaja en olycka händer så lätt. "No danger on the roof"

Det var ett drag som stundvis var kallt på tåget och jag vet ju så väl hur det kan bli då. Men värken höll sig i schack hela resan. Vi tog en taxi till lägenheten. Den låg på Nybrogatan. Mycket centralt, väldigt nära Stureplan. Kändes lyxigt att få bo där. Vilken tur att T kunde låna lägenheten. Men annars hade vi bott på hotell, inte så illa pinkat det heller. Lägenheten var stor och ljus, smakfullt möblerad. Tre sovrum. Herr och fru K fick sovrummet med dubbelsäng. Det var ok för oss att sova i våningssäng. Jag menar, det är ju tack vare att herr T jobbar åt SCA som vi kunde låna lägenheten. Låna eller hyra? Vad ska man säga? Ja hyra kanske för vi betalar ju för den. Nåja, det var en fin lägenhet nära till allt, typ. 

Jag dippade rejält. Satt i en fåtölj och småslumrade ett tag. Jag borde nog ha lagt mig ner, men nu blev det så här. Vi gick ut för att äta. Det blev en restaurang som heter "Brillo". Men jösses vilken ljudnivå det var där! Massor med gäster som pratade, massor med personal som sprang fram och tillbaka och en inredning som troligtvis skulle vara hippt industriell men som bara kändes stökig och omysig. Men maten var väldigt god. Jag åt gnocchi som var helt ljuvligt god. Efter middagen gick vi tillbaka till lägenheten och umgicks. Jag och K blev trötta före männen, som vanligt, så vi gick och lade oss. Männen satt uppe ett tag till och drack öl och pratade gamla konsertminnen. 

Dag 535 - trött, slut och ont

Jag var riktigt riktigt trött på morgonen. Visserligen blev det lite senare än normalt igår kväll men ändå, jag hade ju sovit gott. Det pirrade och stacks i armen och lite upp mot halsen, samt i sidan såklart. En sämre morgon än igår men långt ifrån den värsta jag haft. Men jag tänkte att det ska nog funka idag med. Ute var det dystert och 13 grader varmt. Ljuva sommar....typ.

Jag hade ett ton kompletteringar att åtgärda. Sen tog jag tag i kompletteringar för de som är på semester. Som vanligt när det är sommar och semester så stöter man på vissa saker som måste utredas och andra saker som måste nystas upp. Av någon anledning är det alltid så i semestertider. Men det är bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det. Och ska jag vara helt ärlig så är det ju rätt så roligt med klurigheter och lite detektivarbete.

Förmiddagen gick fort. Kliet i armen hade blivit värre och jag kunde inte låta bli att riva på armen för att stilla klådan. Men den sitter liksom under huden så det hjälper egentligen inte. Fast jag gör det ändå för just när jag gör det så är det så skönt. Efteråt är en hel annan femma. Då svider det dessutom i huden av "klieriet". Dumma mig som inte kan låta bli. Det blir ju bara värre. Solen började skina framåt lunch. Visst var det moln på himlen, oh ja, men fläckvis sol är bättre än ingen sol alls. Det vore väldigt skönt om jag kunde sitta ute ett tag när jag kommer hem. Och ta igen mig. Jag har inte alls samma energi idag.

Känner mig lite som en urpyst ballong på eftermiddagen. Där tog laddningen slut. Vilken skillnad från igår när jag hade som oändligt med energi. Nåja, det kan ju inte vända helt på en femöring. Jag måste ge det tid. Förresten, nu för tiden kan man väl inte säja "på en femöring". Det var länge sedan de drog in femöringarna. Nu så får man "vända på en enkrona". Men nä, det låter inte lika bra. Hur som helst, nu ska jag snart avsluta och gå hem och vila...

...Jag slutade lite tidigare och gick mot bussen med tunga steg. Vilken skillnad från igår när jag småsprang med lätta steg hela dagen. Värken har sån otroligt stor effekt på mig. Igår och idag är som dag och natt. Ja...*suck*... så är det. Bara och gilla läget och ta sig genom dagen. När jag kom till centrum tog jag en omväg till Flash. Jag behöver ett par byxor. Byxor med färg. Annars ha jag bara svarta byxor. Jag köpte ett par korallfärgade byxor, utan att prova dem. Jag orkade helt enkelt inte prova dem, men om de inte passar så har jag två veckors returrätt. Sen gick jag till bussen. Idag var bussresan en riktig hemsk upplevelse. Var busschauffören full? Eller trodde han att han körde en racerbil? Han körde fort och ryckigt. Han missade nästan hållplatserna. Tvärbromsade och rivstartade. Oj oj vad glad jag var när jag klev av bussen. Och inte gjorde turen att värken blev bättre, nä snarare tvärt om. När jag kom hem satte jag mig ute i en vilstol. Solen sken och det var så skönt att bara sitta och vila. Det blåste dock, av och till var det kraftig blåst. Men jag hade en fleecejacka som åkte på och av. När solen gick i moln var vinden kall, när solen var framme var vinden istället svalkande i värmen. 

Lars kom hem. Han tyckte det var för kallt i blåste, nä men jag fortsatte att vila. Jag satt där ute tills det kom så pass mycket moln att det kändes kallt. Den där känslan jag får när vinden leker tafatt i träden så bladen rasslar, när solen värmer ansiktet, fåglarna kvittrar glatt, den känslan får mig att må så bra. Det är som meditation. Värken sjönk undan. Vila är dundermedicin. Men jag är ju frisk enligt Försäkringskassan så jag får inte samma möjlighet att vila när jag behöver det, som idag. Sån tur att Lars och grabbarna hjälper till att laga mat. Idag var det Lars och Lilleman som stod för matlagningen. Det blev en pastagryta med kryddiga korvar, äpple och paprika. Jättegott. 

På kvällen tittade på film, som vanligt. Vi såg "The Island" med Ewan McGregor och Scarlett Johansson. Och Sean Bean var med. Tror ni att han dog? Ja det är frågan det, Jag hade glömt hur bra filmen var, s den om ni inte gjort det. 

Dag 534 - en makalöst bra dag

Jag hade lite svårt att gå och lägga mig igår. Inte Lars, han var trött, men jag ville titta klart på det oerhört intressanta tv-programmet om USA som jag började titta på när jag zappade runt (och egentligen skulle stänga tv:n) Programmet gick på kunskapskanalen (finns på play) och hette "Why poverty". Det handlade om den enorma klyftan mellan de fattigaste och de rikaste i USA. En klyfta som bara blir större och större eftersom de allra rikaste inte vill dela med sig utan tycker att man får skylla sig själv om man var fattig eller arbetslös. De vill inte betala inkomstskatt och vill inte betala till social trygghet för de mindre bemedlade i samhället. En man bodde i en 2000 kvadratmeter stor lägenhet i New York. 2000!!! Den innehöll 37 rum! Jag blev så förbannad på denna hemska egomentalitet. Men njut medan ni kan era otäcka själviska människor för som bibeln säger: 

"Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike"  

När programmet var slut höll jag på att plocka ihop och fixa och rätt som det var kom jag på att jag hade en tvätt jag skulle hänga så hoppla ner i tvättstugan. Jag kom i säng klockan tolv, det är sent för att vara mig. Men jag sov i alla fall hyfsat bra. Jag drömde mycket. Jag vaknade några gånger och varje gång vaknade jag ur någon tokig dröm som jag inte kom ihåg på morgonen.

Jag var överraskande nog väldigt pigg på morgonen. Tydligen har jag sovit nog den här långhelgen. Värken var moderat. Tack för det. Ute var det lite dystert och kyligt, 11 grader idag med. Sjukt, nu är vi ju i slutet av juni för sjutton gubbar. Vart är värmen?

Jobbet gick som på räls. Jag kände mig stark, motiverad och glad. Jag gav mig gladeligen i kast med att producera ny information på vår websida tillsammans med min jurist A. Vi kompar så bra ihop. Jag är verkligen glad att hon är specialist på mitt område (och flera till så jag har inte ensamrätt på henne.) Sådana jurister - eller människor för den delen - växer inte på träd. Sen fiffade jag lite på handledningar och registrerade ärenden. Helt plötsligt var det dags att sluta. Och jag var fortfarande klar i skallen, pigg och glad. En makalöst bra arbetsdag helt enkelt. Tänk om det ändå kunde fortsätta så här *håller tummarna* Det är sån milsvida skillnad mellan en dag med värk och en dag med nära på ingen värk. Jag hade väldigt lite värk idag och jag kände igen den här glada och kraftfulla Ingela, den som älskar sitt jobb. 

Ute är vädret helt galet. Sol, moln, blåst och störtskurar om varandra. De här två fotona är tagna med fem minuters mellanrum, alltså från att det började regna till det slutade.

Idag är första dagen som jag jobbat hela dagen, åtta timmar. De andra dagarna har jag utnyttjat flex och gått hem lite tidigare. En halvtimme tidigare eller en och en halv timme tidigare. Men idag behövdes det inte. Nu ni....nä jag vågar inte riktigt tro det, men ett försiktigt hurra vågar jag mig i alla fall på. 

Mörk himmel på väg hem. Så underbart dramatiskt.

När vi kom hem fixade vi middag. Det blev kalvsteken jag kokat i nyponsoppa i Crock-poten igår. Till den åt vi potatismos och kokta morötter. Jag kan förstå om man rynkar på näsan åt sås gjord på nyponsoppa men den var faktiskt jättegod. Jag älskar att prova maträtter som verkar lite galna. Medan potatisen och morötterna kokade betalade vi räkningar. Det var lite skillnad på inkomsten den här gången, det gör skillnad att jobba heltid. Sen fick jag ju även två veckor från Försäkringskassan eftersom de betalar ut i efterskott. Tackar!

På kvällen tittade vi på film, för ovanlighetens skull. Nä jag vet, vi tittar mycket på film. Men har man ett biorum så vill man ju utnyttja det. Och hela familjen gillar verkligen att titta på film. Nu när det är sommarlov för Lilleman behöver vi inte vänta tills på helgen heller utan kan titta vilken dag som helst. Eller vilken kväll som helst kanske jag ska säga. Oftast blir ju klockan runt nio innan vi är redo att bänka oss framför bioduken. Idag såg vi en film på Netflix "the Core". OK som tv-film och tidsfördriv men inte mer än medelbetyg. Lite Armageddon wannabe över den. Hilary Swank hade en av huvudrollerna. Hon är väl inte direkt en favorit fast hon brukar vara ok. Men i den här filmen var hon lite väl tam. Stanley Tucci gillar jag däremot. Han spelade den oefterhärmliga Caesar Flickerman i Hundergames filmerna. En fantastisk karaktär.

 



Dag 533 - ostabilt väder, busbesök och ett berg av strykning

Vi sov rätt länge idag med, men inte alls som igår. Jag hade lite, lite värk på morgonen. Vädret var ostadigt så vi beslöt att vara hemma. Vi hade planerat att hämta hem en trämöbel från Lars föräldrars stuga i Stöde någon gång under helgen, men det är ingen bra idé att göra det om det regnar och blåser. Nä det får bli på vår semester istället. 

Lars och stora sonen åkte till Birsta och lämnade tillbaka pallkragarna vi köpt på Byggmax och köpte nya på Plantagen. De vi först köpte var tunnare än de på plantagen och bräderna hade slagit sig. Ingen bra kvalité men det såg vi inte förrän vi öppnat paketen. Jag följde inte med. Jag gömde nämligen att ta medicinen på morgonen och kom på det först när det började sticka och bränna. Så jag gick och lade mig i sängen igen och vilade. Jag låg så stilla jag kunde för att inte kläderna skulle göra ont mot huden. Ja, och jag tog såklart medicinen så fort jag kom på det. När jag mådde bättre gjorde jag i ordning mig och tog tag i strykningen. Jag har inte strukit på ett tag så det var MASSOR av kläder att stryka. Lars och stora sonen kom hem när jag strukit en tag. Bra för jag var kaffesugen. Lars överraskade mig med en bukett rosor. När han såg färgen på rosorna på Plantagen tänkte han genast på mig. Pussgurkan min! 

Jag messade min bror att de var hemma nu. Han ville gärna komma och hälsa på oss. Hans tjej har åkt till Stockholm med sina föräldrar så han är ensam med barnen. När de kom fixade jag fika. De andra gick ut så barnen fick hoppa på studsmattan. Vi har inget nät på den nu så brorsan var på mattan med dem. Vi tänkte sitta ute för solen sken. Det var visserligen hotande moln på väg mot oss men vi tänkte att vi nog skulle hinna fika. Det gjorde vi inte. Vi hade i princip bara suttit oss ner så kände vi hur det började droppa. Bara att ta in dynorna och fika inne. Bra det för himlen öppnade sig och det började ösregna. Ironiskt nog började solen skina strax därefter. Barnen hade jättekul hos oss. Det är så roligt att de trivs här. Vi har ju inte direkt några leksaker, men det behövs inte, de har roligt ändå. Innan de åkte hem var vi ute ett tag till, både på vår gård och på lekplatsen i parken bredvid oss. Barnen hade i alla fall hur kul som helst, trots att parken är i sorgligt skick. När de skulle åka hem blev fröken T så ledsen och ville inte alls åka hem. Sötnosen. 

Lars och jag åkte till Willys och veckohandlade. Då hade de mörka molnen återkommit, det blåste kallt och var väldigt ruggigt ute. Konstigt väder idag. Varmt, soligt, molnigt, regn, blåsigt, kallt.... väldigt ambivalent väder. 

När vi kom hem från matshoppingen satte jag igång en kalvstek i Crock-poten. Den skulle inte hinna bli klar till middagen i dag så jag satte in laxpuddingen jag gjorde igår i ugnen. 

Under tiden den värmdes strök jag och började titta på nya säsongen av "Orange is the new black". Jag hade nästan glömt hur bra den serien är. Man vill bara titta på ett till avsnitt och ett till avsnitt och...ja man vill inte sluta titta alls. Jag strök och strök och strök, med avbrott för att äta middag. Oj oj vilket hästjobb, jag var klart strax före nio. Då gjorde Lars en kopp te åt mig och hela familjen tittade på veckans avsnitt av "Alone". Min favorit har inte gett upp än, trots de infekterade spindelbetten. Heja, heja! Under reklamavbrotten bokade vi hotell i Stockholm. Vi ska ner dit två veckor i rad. Först denna vecka när Lars ska på "Guns and Roses". Då bor vi i en lägenhet med herr och fru M. Sen åker vi ner helgen därpå också. Då ska vi på födelsedagskalas till en av mina barndomskompisar. Det är då vi ska bo på hotell. det blev vårt gamla kära Scandic InfraCity i Upplands Väsby. 

Jag har mått bra idag, förutom snedsteget med glömd medicin i morse. Jag har dock svettats som en gris flera gånger. Jag måste ta kontakt med vårdcentralen. Men är det medicinen eller början av klimakteriet ? Hur ska jag veta? Det är i alla fall väldigt jobbigt. 

Dag 532 - slappardag

Det har regnat under natten. Enligt väder-appen i mobilen ska det vara dåligt väder de kommande dagarna, tyvärr, men det var ju en himla tur att vädret var så bra igår på midsommarafton. Helt magiskt när man tänker på det.  

Jag vaknade vid halv nio och gick upp och tog medicinen. Sen lade jag mig igen och somnade om. Jag vaknade igen vid tio men låg kvar i sängen och spelade 1010 och läste Aftonbladet och Facebook på mobilen. Där låg jag kvar tills klockan var halv två. Då gick jag upp för att förbereda frukost (haha, sen frukost verkligen). Lars vaknade vid två. Han behövde tydligen sova. Vädret fortsatte vara trist och tråkigt så det gjorde inget att vi var lite loja. Vi slötittade på "Journey to the mysterous Island" som gick på kanal 7. Jag har sett den två gånger förut, men äventyrsfilmer har en speciell plats i mitt hjärta så jag kan gärna se såna filmer om och om igen. Sen är ju Dwayne Johnson med i den här och han är en av mina favoriter. Jag gillar egentligen inte biffiga killar, men han är liksom gullig och sexig på en gång. Och så är han rolig. Josh Hutcherson spelar huvudrollen, eller både han och "the Rock" faktiskt. Han är däremot inte en favorit, men när jag såg honom blev jag sugen att se "Hungergames" filmerna igen. För sjuttiofjärde gången typ. 

Till slut fick vi upp oss ur soffan. Jag behövde röra på mig och frågade Lars om han ville ta en promenad, vädret till trots. Det ville han. Vi behövde dessutom hämta bilen som vi lämnat hos Lars syster igår så vi passade på att gå ut när det var uppehåll i regnandet. det var bara 13 grader ute. Burr! Men jag hade klätt på mig rejält. Åh så skönt det var att röra på sig! När vi kom till Lars syster hade de just bänkat sig för att ta en fika. Vilken lyckträff! Vi fick kaffe och jordgubbspaj. Tänk vad jag älskar paj. Det är faktiskt inte riktigt klokt vad jag älskar paj. Ta en bit till, trugade A, men jag tog bara en bit. Lilleman hade tagit in rabarber åt mig för jag hade planerat att göra en rabarberpaj till efterrätt. Då tar jag ju minst en bit, det räcker. Ska jag någon gång få bort den här "gravidmagen" jag har så måste jag begränsa mitt frossande *snyft*

När vi kom hem var det hög tid att börja med middagen. Jag hade tagit fram en bit lax ur frysen innan vi gick ut och gick. Tänkte att Teriyakilax skulle vara gott. Men när jag öppnade påsen på den nu tinade laxen så var det en kallrökt lax. Hoppsan! Jaha, dags att använda fantasin då. Jag tog fram köttfärssås från frysen och drygade ut den med krossade tomater, grädde och kryddor. Kokade  pasta och broccoli. Sen fanns det några matlådor i kylskåpet. Ja se där, en restbuffé. Under tiden gjorde jag en rabarberpaj och satte in i ugnen. Medans den gräddades gjorde jag en bananpaj av några tråkiga övermogna bananer. Hmm..hur var det där med sötsaker och magen nu igen? Efter vi ätit vispade jag i ordningen en äggstanning och gjorde en laxpudding med laxen och det som var kvar av färskpotatisen från igår, samt rejält med dill. Oj vilken exposition av energi och kreativitet det blev i köket. Kul, helst som jag inte alls haft någon inspiration på rätt länge. 

Ute hade det börjat regna rejält nu. Tidigare på dagen var det fjantigt fjuttregn, men nu tog det i på riktigt. Bra. Ska det regna så ska det regna rejält. Gärna med riktigt mörka moln, åska och blixtar. Jag gillar verkligen ett rejält åskväder. Bra för växtligheten med regn men Lars muttrar lite för kommer det sol sen så växer gräset så mycket. Ja ja, det är ju så med växtlighet, den frodas och växer vare sig man vill det eller ej och det är värt besväret att ta hand om det. Jag är inte redo att bo i lägenhet och vara utan trädgård. Tänk att bara kunna öppna balkongdörren och gå ut i trädgården, det är frihet och lycka det. 

Jag har mått bättre idag. Några svettattacker men inte så mycket värk.

Dag 531 - midsommarafton 

Midsommarafton startade med soligt väder. Jag hade sovit hyfsat bra och vaknade med endast lite värk. Vi åt frukost på altanen. Är det första gången för säsongen? Jag kommer inte riktigt ihåg. Vi satt i lä och då var det väldigt varmt, men det blåste en kylig vind där det inte var lä. Som vanligt alltså.  Det var hur som helst underbart att äta frukost ute. Vi var inte de enda som njöt, katten var också med oss. Tänk att hon kan ligga i solen med sin svarta päls? Den blir stekhet i solen. Efter frukost klippte Lars gräset och jag fixade picknickfika. 

Vi skulle fira midsommar med Lars syster och familj, familjen M och vännen T som kommit upp hit från Borås för att  hälsa på två av sina döttrar  som bor här, en med sin kille och en med sin kille och tre barn varav två är tvillingar som är nyss födda. Den tredje dottern hade också rest hit från Borås med pojkvän och dotter. Vi åkte tillsammans ut till Galtström söder om Sundsvall.  Galtströms bruk är ett gammalt järnbruk från slutet av 1600-talet. Det var i drift ända tills i början av 1900-talet. Vi parkerade på en äng tillsammans med massor av andra. Det kom bilar i en strid ström.  Populärt ställe att fira midsommar på. Vi gick längs en naturskön stig till bruket. En sjö med gula näckrosor, det lilla gulliga kapellet där det är så populärt att gifta sig. Vi har varit på ett bröllop där. Det är verkligen idylliskt område. Folk hade picknickar och åkte med tåget. Man dansade runt midsommarstången eller bara låg och myste i solen. Barn sprang omkring och lekte tafatt.

Vi slog oss ner i parken. Allt som allt var vi 21 personer. T med familj stod för de flesta. Det kändes som den "gamla goda tiden" när vi var ett stort gäng med barn i samma åldrar som umgicks. Vädret var ljuvligt. Det blåste dock en aning kyligt av och till men inget som direkt störde där vi satt på filtarna och njöt av vädret och fikat. Vi hade med mackor och melon- och jordgubbssallad. Jag fick ett glas rosévin av K. Vi hade det verkligen mysigt.  

Några åkte ångtåget men jag valde att sitta kvar i parken.  Det var ett bra beslut för det var en ganska lång resa och eftersom det blåste hade det varit stor risk att jag hade fått ont. Vi stannade i några timmar. Sen började molnen dra fram över himlen. Det blåste tydligen mycket där uppe för molnen var mer som streck än tussar. Häftigt. Som om någon strukit ut vit lasyr färg på blå bakgrund. Till slut var vi tvungna att packa ihop. Vi skulle ju grilla på kvällen och måste förbereda maten. På väg tillbaka till bilen gick vi ner till ruinen av bruket och tittade runt. Sen tog vi en vacker stig genom skogen på väg tillbaka till bilen. Jag älskar skogsstigar. 

Jag hade trots allt blivit kall för jag kände den där ack så välbekanta känslan av värk vid skulderbladet komma smygande och i bilen hem var jag alldeles kall på huden, kallsvettig liksom. När vi kom hem hoppade jag därför direkt in i duschen och duschade varmt tills det kändes bättre. Allt för att jag skulle klara av kvällen också.  Jag förberedde nypotatis, packade ihop allt vi behövde för kvällens grillparty och bytte kläder. Molnen hopade sig på himlen. Temperaturen föll och det var skönt att ha en kofta på. Alla träffades nere hos Lars syster, ja förutom T:s dotter som precis fått tvillingar. Det är förståeligt. Det räckte nog lagom med utflykten till Galtström tidigare på dagen. Eftersom vi var så många som skulle grilla så hade vår familj valt hamburgare. Det går fort att grilla och är svårt att misslyckas med. Vi hade inte gjort burgarna själva utan köpt Angusburgare på ICA.  De var förvånansvärt goda. 

Vi satt ute på den inglasade altanen. Det var väl inte direkt kallt, men inte varmt heller. Jag satt med en filt över benen och en schal över axlarna för säkerhets skull. Jag pendlade mellan att känna mig varm och kall. Vi hade det väldigt trevligt men efter någon timme var jag redo att ge upp. Ljudnivån var hög, både på musiken och människorna. Jag var varm inombords men iskall på huden. Jag och Lilleman styrde kosan hemåt, Lars och stora sonen stannade kvar. De ska inte behöva avsluta det roliga bara för att jag måste gå hem. Tur vi bor så nära att vi kunde gå hem. Jag tog en dusch när jag kom hem. Det hade aldrig gått väl om jag lagt mig direkt. Jag hade aldrig fått upp värmen annars och värken hade kommit som ett brev på posten. Jag tänkte att jag kunde kväva värken i dess linda. Det gick riktigt bra. Jag duschade tills jag hade tinat upp ordentligt. När jag blir så där konstigt kall och varm på samma gång så känns det som om kylan kommer inifrån. Men jag svettas, kallsvettas, fast jag är kall. Det går inte att klä på sig för då blir jag för varm och om jag klär av mig blir jag för kall. Det är väldigt obehagligt. Det var svårt att somna. Jag har oftast svårt att somna när Lars är ute. Dessutom hade grannen fest och de var väldigt högljudda. Jag hade bara slumrat till när Lars och sonen kom hem. Då var klockan två. Men sen gick det bra att somna. 

Det har varit en bra midsommar. Vädret har varit mycket bättre än man trott det skulle vara. I alla fall på dagen. Sen har jag klarat mig bra trots att det blåst och varit aktiviteter hela dagen. Att min termostat är felaktig är inget att göra åt. Vissa dagar är den bra, vissa är den dålig och vissa dagar är den upp och ner som en berg och dalbana.