Dag 507 (362) - historien om Hotell Knaust

När jag lade mig igår kände jag mig inte alls värst trött och trodde att det skulle vara svårt att somna, men det var det inte alls. Jag slocknade fort och sov hela natten. Eller nästan i alla fall. Jag vaknade en gång tidigt på morgonen, men somnade om fort. Lars berättade att jag varit väldigt snacksalig under natten. Han hade vaknat några gånger av att jag höll monologer för mig själv. Men han hörde inget vettigt, bara gallimatias. Undrar vad jag drömde? När jag kommit upp ur sängen och gjort i ordning mig kände jag mig pigg och redo att ta mig an dagens utmaningar. Ute sken solen från en blå himmel med vita molnslöjor. Även idag var det plus 10 grader på morgonen. Det syns inte jättetydligt men man ser ändå skillnaden i grönskan om man jämför foton från samma dag 2016 och 2016. Vanligtvis blommar rosenbusken för fullt nu, eller så är den till och med utblommad, men i år har den just börjat fått blad.

Jag hade väldigt lite värk på morgonen. När jag vaknade slogs jag faktiskt av att jag kände mig "som vanligt". Det märktes även på jobbet. Jag var mycket mer alert än jag brukar. Jag är ju inte precis en zombie annars heller, men värken sätter såklart sina spår. Den stjäl en del av min uppmärksamhet. Nu kände jag mig stark och oövervinnerlig. Den lilla värk jag hade trängde jag undan tankarna på.

Snart ett år sedan operationen. Det är inte klokt vad fort det här året har gått. Jag kan inte riktigt greppa det. Jag är inte alls där jag trodde att jag skulle vara. Jag trodde att jag skulle vara helt - typ - frisk vid det här laget. I alla fall så pass att jag kunde jobba heltid. Men så är inte fallet, min resa är inte över än.

Nu ska jag vila. Ikväll ska jag på sista mötet med Paulinerna innan sommaruppehållet. Vet inte vad det blir men det ska vara något "enastående" och det vill man ju inte missa. Min fadder är bortrest så det här blir första mötet ensam *gulp* men jag är ju bekant med flera systrar som även är Rebeckor så jag får väl ta häng på någon av dem.

Tillägg: Det var en ansenlig mängd systrar som strömmade in i W:6 lokalen. Skulle tro att runt hälften även var Rebeckasystrar. Vi fick ett glas bubbel sen bänkade vi oss för att höra på en föreläsning av Nils Johan Tjernström. Han har ett starkt brinnande intresse för Sundsvalls historia och har precis kommit ut med en bok "Vi ses på Knaust - vid trappan!". Och det var just om Hotell Knaust och släkten Knaust som föreläsningen främst handlade om. Nils Johan har ett målande och broderande, om väl lite ålderdomligt, språk. Han är fantastisk att lyssna på. Efter föreläsningen gick vi till Hotell Knaust och åt middag. Väldigt trevligt och gott. Jag är glad att jag tog beslutet att gå. Lars hämtade mig vid kvart i tio. Rätt lagom tid att åka hem så man hinner varva ner innan det är dags att sova.

Värken har hållit sig på låg idag. En "peak" när det var dags att gå hem från jobbet, men det blev bättre efter att jag vilat.