Dag 492 (347) - mindfulness i solen

Jag sov gott tills klockan var tio över fyra. Då vaknade jag av någon anledning. Kanske för att det var så ljust från köket. Solen var redan uppe. När jag senare på dagen kollade på solens upp- och nedgång så gick solen upp tio i tre idag. Man kanske skulle skaffa rullgardiner till köksfönstren för stänga dörren vill jag inte. Nåja, jag somnade om och sov gott tills det var dags att gå upp. Måndag... jag gillar mitt jobb men jag gillar även att vara ledig. Lite mer balans vore trevligt, som en till helgdag i veckan.

Värken var på resonabel nivå på morgonen. Ute var det gråmulet men man hade lovat sol senare på dagen. Det var segt att komma upp ur sängen men sen gick det som en dans. Havregrynsgröten var god och humöret gott trots att jag inte skulle ha sagt nej till ytterligare en timmes sömn.

Efter lunchen tog jag en snabb kopp kaffe innan jag gick tillbaka till min plats och författade ett brev till min handläggare på Försäkringskassan. Min sjukskrivning går ut den sista maj och jag vill veta om det är någon idé att förnya sjukintyget eftersom det bara är en månad kvar då tills de har en strängare bedömningsgrund. Hon kanske vet redan nu att de kommer att säga nej till förlängd sjukpenning. Jag skrev upp hur jag mår nu och mina skäl till att jag önskar att de beviljar mer sjukpenning, sen är det upp till dem att bedöma om skälen är tillräckliga eller inte. Känns jobbigt för jag är inte redo att jobba 100 % än. Framåt eftermiddagen fick jag lite värre ont från nyckelbenet på framsidan  och till skulderbladet på baksidan på vänster sida så jag värmde vetekudden. Jag tror att det främst är den där muskelknutan, eller vad det nu är, som gör att jag får ont där. Det är inte den vanliga nervsmärtan.

 

Kylan till trots så är våren här. Trädens löv slår ut, gräset blir allt grönare och vårblommorna blommar. Det är en härlig tid vi går till mötes, bara det kunde bli lite varmare så vore det perfekt. Jag passade på att njuta ordentligt på vägen från bussen och hem. Mindfulness, medveten närvaro, det är viktigt. Solen värmer så härligt men det blåser en kylig vind. I lä är det väldigt skönt så jag bestämmer mig för att sätta mig ute. Jag var lite irriterad över att ha fått mer ont mot slutet av eftermiddagen. Kläderna gjorde ont mot kroppen, men värme brukar ju fungera bra, liksom vila, så jag bet ihop och tog på mig fleecejacka och varma luddsockar, kokade en kopp Chai-te, tog med mig min varma filt och gick ut.  Att sitta i solen under filten var ljuvligt. När jag druckit klart teet fällde jag tillbaka stolen och blundade. Solen var varm mot ansiktet. Fåglar kvittrade som tokiga. En och annan moped puttrade förbi. Ljuset var mjukt orange bakom mina stängda ögonlock. Ljuset fladdrade som eldslågor. Orange, min favoritfärg. Gissa vad? Jag somnade. Åh så skönt, så underbart. Snacka om återhämtning de lux! 

När jag vaknade var jag alldeles het i ansiktet. Blåsten kommer inte åt mig där jag ligger under filten så jag är varm och go. Utan att svettas. Skönt. Jag gillar värme och att känna mig varm, men det är inte kul att svettas okontrollerat som jag bland gör nu för tiden. Vi skulle äta rester till middag så jag kunde sitta kvar i lugn och ro även efter jag vaknat. Det kändes mycket bättre. Lars kom hem och satt ute med mig ett tag, sen gick vi in och åt middag. 

Nervsmärtan var fortsatt på låg under resten av kvällen. Men jag låg på en tennisboll för att få någon ordning på den där muskelspänningen. Det gör ontskönt, kanske mest ont, men då jag vet att det blir bättre så står jag ut. Och det funkar verkligen, så till de som inte provat det förut, gör det. Om man inte vill ligga på golvet kan man stå mot en vägg, men det är mer effektivt att ligga på golvet. Håll ut, det blir bättre även om det gör ont.