Dag 506 (361) - minnen av Gimdalen
Men i natt sov jag gott minsann. Jag vaknade två minuter före klockradion satte igång att spela musik. Sen låg jag kvar och mornade mig medan Lars duschade. Ingen havregrynsgröt den här morgonen. Va! Vem har ätit upp sista gröten och inte sagt till? Guldlock? Det fick bli turkisk yoghurt med müsli och jordgubbar istället. Rätt gott det med, men inte lika gott som havregrynsgröt. Ute var det mäktiga 10 grader plus. Jo jo, nästan bikiniväder. Men solen sken i alla fall. Jag hade nära på ingen värk. Och ingen värmevallning. Tjoho!
Jag vet att maskrosor är ett otyg men de är ändå vackra. Det starkt gula mot et gröna är så fint. Den här tiden är ljuvlig även om det är alldeles för kallt för att vara slutet av maj. Det formligen exploderar av växtlighet.
Jag vet att maskrosor är ett otyg men de är ändå vackra. Det starkt gula mot et gröna är så fint. Den här tiden är ljuvlig även om det är alldeles för kallt för att vara slutet av maj. Det formligen exploderar av växtlighet.
Jobbet fungerade bra. Var på ett långt möte på förmiddagen. Åt en god lunch - lax från i lördags. Kontrollerade den nya handläggarens ärenden. Gjorde några kompletteringar. Pratade i telefon. Sen var den arbetsdagen slut. Nä inte riktigt, jag ändrade lite i brevet till Försäkringskassan också. Först hade jag tänkt skicka brevet innan jag fick ett nytt sjukintyg, men så fick jag intyget så snabbt så jag hann aldrig göra det. Men lika bra det, blir bättre så här. Någon gång runt halv två kryper den där stickande och brännande värken på mig. Jag är så less att det blir så nästan varje eftermiddag. Tänk om jag hade kunnat gå undan och vila en timme eller två och sen jobba igen. Men det går inte, jag har lagt mig i vilorummet någon gång men det går inte att koppla av när man hör en massa ljud från toaletterna och kapprummet. Dessutom är sängen stenhård och det är iskallt i rummet, som inte går att lås by the way. Nä det är inte en lösning. Åtta timmars koncentrerat jobb fungerar inte. Inte nu. Men vad tycker Försäkringskassan? Jag måste ändå tänka positivt. Kanske det löser sig den här gången med.
Det blåste en isande kall vind när jag gick till bussen. Jag känner mig lite lurad. Genom fönstret såg det så varmt och härligt ut. Tur att jag hade en bra jacka. Jag skyndade mig till bussen. Den gick precis när jag kom fram till hållplatsen men det gjorde inget för jag passade på att fylla på saldot på busskortet. Sen ställde jag mig bakom busskuren. Där var det lä. Så underbart. Så behagligt varmt det var när blåsten inte kom åt mig. Så när jag kom hem bytte jag till myskläder, tog min varma filt och gick ut på framsidan. Där var det näst intill lä. Jag lade mig på vilstolen och virade in mig i filten. Som en kokong. Sen blundade jag och bara njöt av lugnet. En humla som surrar förbi, fåglarna som sjunger så glatt, doften av nyklippt gräs från grannen. Solen värmde mitt ansikte och färgade insidan av ögonlocken orange och gul, som små fyrverkerier. Det blåste lite men under filten var det varmt och mysigt. Det påminde mig om sommarmorgnarna i mormor och morfars stuga i Gimdalen. Jag brukade tassa ut i det daggvåta gräset och lägga mig i en solstol invirad i täcket. Sen blundade jag. Doften av skogen på ena sidan och ängsblommor på andra sidan. Fågelsång och humlor. Solen som värmde mitt ansikte. Ja, precis som idag förutom att dofterna inte överensstämde riktigt. Jag låg länge i vilstolen, ville inte stiga upp och laga mat.
Lars kom hem och satte sig med mig ett tag innan han satte igång med gräsklippning. Jag satt kvar tills det började kurra i magen. Jag var inte alls sugen på att laga mat så jag gjorde en raid i frys och kyl. Det blev ett hopplock, men en klart godkänd middag. Skönt att få bort resterna och de små duttarna man samlar på sig. Ugnen var varm efter att jag värmt kroketter så jag slängde ihop en jordgubbspaj. Paj är min favorit. Och frukttårta. Och kakor är inte så dumt det heller, hembakade kakor. Och smågodis. Och sorbet. Äh, jag gillar sötsaker så är det bara. Jag måste anstränga mig för att inte äta gotta varje dag. Eftersom jag har sådan dålig karaktär när det gäller godsaker så får jag verkligen anstränga mig hårt. Men idag var faktiskt pajen nyttig. Det var varken socker i pajdegen eller på jordgubbarna.
Värken sjönk undan medan jag vilade ute. Kvar var obehag vid nyckelbenet och upp mot halsen/käken, samt i underarmen. Kanske jag inte skyddade halsen så bra? Armen har jag jämt ont i så det är nya "normala", jag bryr mig inte så mycket om det. Låret har jag också värk i, nästan jämt. Men det är värk jag kan stå ut med. Jag har nog inte nämnt låret så mycket förut, vet inte varför. Kanske för att det är lättare att stå ut med värk där på de andra ställena? Hur som helst så känns det ganska bra. Jag har inte heller haft någon värmevallning idag. En riktigt bra dag.
Det blåste en isande kall vind när jag gick till bussen. Jag känner mig lite lurad. Genom fönstret såg det så varmt och härligt ut. Tur att jag hade en bra jacka. Jag skyndade mig till bussen. Den gick precis när jag kom fram till hållplatsen men det gjorde inget för jag passade på att fylla på saldot på busskortet. Sen ställde jag mig bakom busskuren. Där var det lä. Så underbart. Så behagligt varmt det var när blåsten inte kom åt mig. Så när jag kom hem bytte jag till myskläder, tog min varma filt och gick ut på framsidan. Där var det näst intill lä. Jag lade mig på vilstolen och virade in mig i filten. Som en kokong. Sen blundade jag och bara njöt av lugnet. En humla som surrar förbi, fåglarna som sjunger så glatt, doften av nyklippt gräs från grannen. Solen värmde mitt ansikte och färgade insidan av ögonlocken orange och gul, som små fyrverkerier. Det blåste lite men under filten var det varmt och mysigt. Det påminde mig om sommarmorgnarna i mormor och morfars stuga i Gimdalen. Jag brukade tassa ut i det daggvåta gräset och lägga mig i en solstol invirad i täcket. Sen blundade jag. Doften av skogen på ena sidan och ängsblommor på andra sidan. Fågelsång och humlor. Solen som värmde mitt ansikte. Ja, precis som idag förutom att dofterna inte överensstämde riktigt. Jag låg länge i vilstolen, ville inte stiga upp och laga mat.
Min mormor med sin mormor. Mormor var uppväxt i Gimdalen. När jag var liten var vi där varje sommar. Mormors bröder med familjer hade också stugor i Gimdalen så vi hade massor av kompisar att leka och bada med. Mitt barndoms paradis.
Lars kom hem och satte sig med mig ett tag innan han satte igång med gräsklippning. Jag satt kvar tills det började kurra i magen. Jag var inte alls sugen på att laga mat så jag gjorde en raid i frys och kyl. Det blev ett hopplock, men en klart godkänd middag. Skönt att få bort resterna och de små duttarna man samlar på sig. Ugnen var varm efter att jag värmt kroketter så jag slängde ihop en jordgubbspaj. Paj är min favorit. Och frukttårta. Och kakor är inte så dumt det heller, hembakade kakor. Och smågodis. Och sorbet. Äh, jag gillar sötsaker så är det bara. Jag måste anstränga mig för att inte äta gotta varje dag. Eftersom jag har sådan dålig karaktär när det gäller godsaker så får jag verkligen anstränga mig hårt. Men idag var faktiskt pajen nyttig. Det var varken socker i pajdegen eller på jordgubbarna.
Värken sjönk undan medan jag vilade ute. Kvar var obehag vid nyckelbenet och upp mot halsen/käken, samt i underarmen. Kanske jag inte skyddade halsen så bra? Armen har jag jämt ont i så det är nya "normala", jag bryr mig inte så mycket om det. Låret har jag också värk i, nästan jämt. Men det är värk jag kan stå ut med. Jag har nog inte nämnt låret så mycket förut, vet inte varför. Kanske för att det är lättare att stå ut med värk där på de andra ställena? Hur som helst så känns det ganska bra. Jag har inte heller haft någon värmevallning idag. En riktigt bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar