Dag 490 (345) - att umgås med nya människor är trevligt men uttröttande
Jag hade en hyfsad natt. Vaknade några gånger och hade lite svårt att somna om, men när jag väl sov så sov jag gott. Dessutom var det ju sovmorgon och då är det inte lika illa om nattsömnen är lite kass. Jag vaknade halv nio och gick upp och tog medicinen. Sen somnade jag om och vaknade vid halv tio. När Lars gick upp låg jag kvar och spelade spel och läste Aftonbladet på mobilen. Skönt att bara ta det lugnt. Ute sken solen från en blå himmel. Det såg varmt och inbjudande ut men var bara fem grader varmt. Senare på förmiddagen hade temperaturen höjts till tio grader, tjoho vilken värme!
Nervsmärtan var på låg när jag vaknade. Hoppas den håller sig på den nivån hela dagen.. Öronvärken är inte alls lika hemsk som igår. Än i alla fall. Jag tar ingen Alvedon om jag inte måste. Halsirritationen är också bättre. Nu så! (håller tummarna att jag inte jinxat det). Idag ska jag inte göra något alls, bara lata mig. Jag behöver en sådan dag. Jag behöver inte städa, det gjorde jag i torsdags. Och jag behöver inte tvätta för det har jag gjort kontinuerligt under veckan. Jag har strykning, men den tar jag hand om imorgon. Det känns lyxigt att inte ha några måsten, förutom logen då. Jag ska göra mig i ordning i tid. Duscha i tid så jag inte blir sådär stressad och varm. Logemötet börjar klockan 17 idag och jag vill vara där senast en halvtimme innan.
Ännu en gång tänker jag på vilken lycka det är att vara med i Rebecka ordern. Jag har fått förmånen att lära känna så många trevliga kvinnor. Men det kommer inte av sig själv. Det har tagit sin tid att skapa sig en plats, så som det även är på en ny arbetsplats till exempel. Så här tycker jag: Den första tiden är väldigt viktig. Att man går på så många möten som möjlig och att systrarna släpper in en i gemenskapen. Men man kan så klart inte bara förvänta sig att de "gamla" ska ta initiativ utan måste själv söka kontakt. Den första tiden tycker jag dock att det är de "gamla" som bör ta främsta initiativet. Man behöver någon att ty sig till, faddern är väldigt viktig där. Efter ett tag känner man sig mer bekväm och vågar närma sig fler systrar. Sen plötsligt känner man sig inte längre som ny utan är så bekväm att man kan ta hand om nya systrar och få dem att känna sig välkomna. Cirkeln är sluten. Man är en länk i en systerkedja.
Jag var trött hela dagen, slut liksom. Jag fick inget vettigt gjort, men det hade jag ju ändå inte tänkt göra så det spelade egentligen ingen roll. Till slut fick jag mig iväg till duschen i alla fall. Lite piggare blev jag men tyvärr så verkar det som om jag alltid eftersvettas nu för tiden. Det tog en evinnerlig tid att bli sval igen så jag kunde göra mig i ordning för kvällen. Den här kvällen var vi ännu färre systrar än igår. Vad är det för tok? Dåliga prioriteringar om du frågar mig. Men det är bara spekulationer för jag har ju ingen aning varför så många inte kunde vara där. Alla får bära sitt eget samvete. En smula pinsamt var det allt att behöva komma med bortförklaringar när de norska systrarna undrade varför vi var så få. Vi som var där gjorde i alla fall allt för att det skulle bli en trevlig vistelse för norskorna. Jag var höger medhjälpare även det här mötet. När vi väntade på att logen skulle öppnas kände jag den ack så bekanta värmevallningen rulla in över mig. Åh nej! Inte nu! Trist. Det kommer utan förvarning. Helt plötsligt börjar man bara svettas. Ny svett luktar inte sägs det. Jag hoppas verkligen det är sant.
Mötet och graderingen gick bra och sen var det dags för middag. Idag satt jag med nya norskor. En väldigt pratsam på ena sidan och en väldigt tyst på andra sidan. Innan middagen var över var jag Facebook vän med de två och en till som satt tvärs över bordet. Vi hade det jättetrevligt och samtalen flöt på. När middagen var slut flyttade vi till sällskapsrummet. Tiden bara flög iväg och vips så var det dags att gå hem. Jag var med och stängde. Det är ovanligt nu för tiden. Tänk att det blev en sån fest. Vad kul det var! Jag fick skjuts hem av en syster som bor på Hemmanet. När jag kom hem satt familjen och tittade på slutet på Eurovision. Jag var en smula på pickalurven. Det händer inte heller ofta nu för tiden. Och trött, det händer däremot ofta. Man blir trött av att mingla och vara trevlig. Ja faktiskt. Det låter kanske konstigt, men att umgås med så många nya människor i flera timmar är trevligt, givande och samtidigt väldigt uttröttande. Man har alla känselspröt på "full alert" hela tiden. Nu har det dessutom varit två kvällar på raken. Jag halvsov i soffan och missade mesta delen av röstningen, men Sverige kom femma. Portugal vann. Det var en finstämd melodi sjungen av en sorgsen ung man. Inte den vinnaren jag hade valt, men typ alla länder gav den höga poäng. Nu är det två år i rad som jag anser att fel låt har vunnit. Mina favoriter har dock varit i topp båda åren så helt fel ute är jag inte. Åh vad skönt det var att krypa ner i sängen.
Jag var trött hela dagen, slut liksom. Jag fick inget vettigt gjort, men det hade jag ju ändå inte tänkt göra så det spelade egentligen ingen roll. Till slut fick jag mig iväg till duschen i alla fall. Lite piggare blev jag men tyvärr så verkar det som om jag alltid eftersvettas nu för tiden. Det tog en evinnerlig tid att bli sval igen så jag kunde göra mig i ordning för kvällen. Den här kvällen var vi ännu färre systrar än igår. Vad är det för tok? Dåliga prioriteringar om du frågar mig. Men det är bara spekulationer för jag har ju ingen aning varför så många inte kunde vara där. Alla får bära sitt eget samvete. En smula pinsamt var det allt att behöva komma med bortförklaringar när de norska systrarna undrade varför vi var så få. Vi som var där gjorde i alla fall allt för att det skulle bli en trevlig vistelse för norskorna. Jag var höger medhjälpare även det här mötet. När vi väntade på att logen skulle öppnas kände jag den ack så bekanta värmevallningen rulla in över mig. Åh nej! Inte nu! Trist. Det kommer utan förvarning. Helt plötsligt börjar man bara svettas. Ny svett luktar inte sägs det. Jag hoppas verkligen det är sant.
Mötet och graderingen gick bra och sen var det dags för middag. Idag satt jag med nya norskor. En väldigt pratsam på ena sidan och en väldigt tyst på andra sidan. Innan middagen var över var jag Facebook vän med de två och en till som satt tvärs över bordet. Vi hade det jättetrevligt och samtalen flöt på. När middagen var slut flyttade vi till sällskapsrummet. Tiden bara flög iväg och vips så var det dags att gå hem. Jag var med och stängde. Det är ovanligt nu för tiden. Tänk att det blev en sån fest. Vad kul det var! Jag fick skjuts hem av en syster som bor på Hemmanet. När jag kom hem satt familjen och tittade på slutet på Eurovision. Jag var en smula på pickalurven. Det händer inte heller ofta nu för tiden. Och trött, det händer däremot ofta. Man blir trött av att mingla och vara trevlig. Ja faktiskt. Det låter kanske konstigt, men att umgås med så många nya människor i flera timmar är trevligt, givande och samtidigt väldigt uttröttande. Man har alla känselspröt på "full alert" hela tiden. Nu har det dessutom varit två kvällar på raken. Jag halvsov i soffan och missade mesta delen av röstningen, men Sverige kom femma. Portugal vann. Det var en finstämd melodi sjungen av en sorgsen ung man. Inte den vinnaren jag hade valt, men typ alla länder gav den höga poäng. Nu är det två år i rad som jag anser att fel låt har vunnit. Mina favoriter har dock varit i topp båda åren så helt fel ute är jag inte. Åh vad skönt det var att krypa ner i sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar