Dag 480 (335) - logemöte från ett annat perspektiv
Igår kväll när jag drog ner rullgardinen i sovrummet var det inte mörkt ute. Jo lite, men sådär mörkblått, inte svart. Jag har fönstret österut och man såg fortfarande en guldig strimma vid horisonten. Snart kommer solen att vara uppe när man går och lägger sig. Jag sov rätt gott. Enligt Lars pratade jag i sömn på morgonsidan. Bara gallimatias. Jag drömde mycket men kommer inte ihåg vad jag drömde om. Jag vaknar med mindre värk än vanligt. Halsen är dock fortfarande öm och jag känner mig lite svullen på sidan om halsen, under öronen liksom. Det gör ont om jag tar där. Ja ja, blir det inte värre än såhär så överlever jag. Ute är det soligt och fint men en aning krispigt i luften. Det kommer att bli varmare under dagen, det märks redan på morgonen.
När jag gick hem hade det blivit varmare, men tyvärr så blåste det kallt. Ingen idé att vila ute idag. När jag kom hem gjorde jag istället fika och tittade på fjärde avsnittet av "The Handmaids tale" på HBO. Vilken fantastisk serie det är. En sån mörk historia som blir extra otäck eftersom det är så vackra färger och omgivningar. Men det finns hopp hos huvudpersonen, trots allt elände hon är med om och hon har en underbar inre dialog. Jag mådde nästan fysiskt illa när jag tittade på det här avsnittet. Jag tror inte något annat jag sett har berört mig så mycket som den här serien gör. Sen vilade jag ett tag innan jag duschade och gjorde mig i ordning för möte på logen.
Kvällens möte var lite speciellt eftersom de två Rebeckalogerna i Sundsvall hade gemensam gradgivning. Det innebar att det var väldigt många systrar på mötet. Jag har aldrig varit med om så många tidigare. Jag har blivit tillfrågad av övermästaren om jag kunde hoppa in och vara en av hennes medhjälpare. Klart jag tackar ja till det. Vad intressant att få uppleva mötet från det hållet, som ämbetsman. Jag var en smula nervös. Jag har inte vidare stort problem med att vara i centrum eller att tala inför folk, men lite "stage-fright" hade jag allt. Men det var ju första gången och jag ville göra ett bra intryck. Jag fick öppna och stänga logen. Jag har inget ämbete än, det får man kanske efter tredje graden. Man väljs på två år och nästa ämbetsmannaperiod börjar 2018. Men nu fick jag en unik möjlighet att se mötet från ämbetsmannaperspektiv. Tänk vad glad jag är att jag fått förmånen att vara en del i den här härliga kvinnogemenskapen. Det ger mig så mycket positiv energi. Underbart! Det var ett härligt möte och fin gradgivning.
Jag stannade inte och åt eftersom jag ska åka till Borås imorgon och ville ha en tidig kväll. Det blir nämligen nästan alltid väldigt sena kvällar när det är gradering. Och när jag skriver Borås så ler jag lite. Min grupp skriver upp planerade ledigheter på en tavla. När jag skulle skriva upp min ledighet så stod det ett antal ledigheter där. Tjejerna hade inte bara skrivit datum utan även vart de skulle så jag gjorde detsamma. Det var lite lustigt att skriva Borås när de andra skrivit Spanien, Grekland och USA. Fast jag ska resa till en av mina allra bästa vänner och det slår det mesta så jag är inte avundsjuk, det bara såg roligt ut.
Jag blev väldigt varm på logen. Att bli så där varm och svettig är inte bra för när det vänder, och det gör det alltid, börjar jag istället frysa. Det bäddar för värk, tyvärr. Men jag gör mitt bästa för att hindra att värken kommer. Jag har suttit under en filt och haft värmedynan på armen. Jag tänker att om jag blir lagom varm, inte för mycket och inte för lite, innan jag går och lägger mig så får jag inte ont. Vi får se hur natten blir.
När jag gick hem hade det blivit varmare, men tyvärr så blåste det kallt. Ingen idé att vila ute idag. När jag kom hem gjorde jag istället fika och tittade på fjärde avsnittet av "The Handmaids tale" på HBO. Vilken fantastisk serie det är. En sån mörk historia som blir extra otäck eftersom det är så vackra färger och omgivningar. Men det finns hopp hos huvudpersonen, trots allt elände hon är med om och hon har en underbar inre dialog. Jag mådde nästan fysiskt illa när jag tittade på det här avsnittet. Jag tror inte något annat jag sett har berört mig så mycket som den här serien gör. Sen vilade jag ett tag innan jag duschade och gjorde mig i ordning för möte på logen.
Kvällens möte var lite speciellt eftersom de två Rebeckalogerna i Sundsvall hade gemensam gradgivning. Det innebar att det var väldigt många systrar på mötet. Jag har aldrig varit med om så många tidigare. Jag har blivit tillfrågad av övermästaren om jag kunde hoppa in och vara en av hennes medhjälpare. Klart jag tackar ja till det. Vad intressant att få uppleva mötet från det hållet, som ämbetsman. Jag var en smula nervös. Jag har inte vidare stort problem med att vara i centrum eller att tala inför folk, men lite "stage-fright" hade jag allt. Men det var ju första gången och jag ville göra ett bra intryck. Jag fick öppna och stänga logen. Jag har inget ämbete än, det får man kanske efter tredje graden. Man väljs på två år och nästa ämbetsmannaperiod börjar 2018. Men nu fick jag en unik möjlighet att se mötet från ämbetsmannaperspektiv. Tänk vad glad jag är att jag fått förmånen att vara en del i den här härliga kvinnogemenskapen. Det ger mig så mycket positiv energi. Underbart! Det var ett härligt möte och fin gradgivning.
Jag stannade inte och åt eftersom jag ska åka till Borås imorgon och ville ha en tidig kväll. Det blir nämligen nästan alltid väldigt sena kvällar när det är gradering. Och när jag skriver Borås så ler jag lite. Min grupp skriver upp planerade ledigheter på en tavla. När jag skulle skriva upp min ledighet så stod det ett antal ledigheter där. Tjejerna hade inte bara skrivit datum utan även vart de skulle så jag gjorde detsamma. Det var lite lustigt att skriva Borås när de andra skrivit Spanien, Grekland och USA. Fast jag ska resa till en av mina allra bästa vänner och det slår det mesta så jag är inte avundsjuk, det bara såg roligt ut.
Jag blev väldigt varm på logen. Att bli så där varm och svettig är inte bra för när det vänder, och det gör det alltid, börjar jag istället frysa. Det bäddar för värk, tyvärr. Men jag gör mitt bästa för att hindra att värken kommer. Jag har suttit under en filt och haft värmedynan på armen. Jag tänker att om jag blir lagom varm, inte för mycket och inte för lite, innan jag går och lägger mig så får jag inte ont. Vi får se hur natten blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar