Dag 495 (350) - regntunga skyar vart än jag går....
Även igår somnade jag så snart jag lagt huvudet på kudden. Sen sov jag sött tills jag vaknade elva minuter över fyra. OK...mysko. Två morgnar den här veckan har jag vaknat tio över fyra, och idag elva över fyra. Vad ska man tro om det? Men jag somnade i alla fall om fort och sov tills det var dags att gå upp. Värken är på låg idag med (men jag tänker INTE säga "nu vänder det"!)
Ute är det väldigt dimmigt och tio plusgrader. Det känns rätt varmt när vi går ut till bilen för att åka till jobbet. Dimman är så tät att man inte ens anar Sundsvallsbukten. Väderprognosen på nyheterna igår var inte så glädjande. Vi ska få hyfsat varmt men molnigt och regnigt de närmaste dagarna. Man kan ju ändå hoppas att de har fel och att lågtrycket drar vidare fortare än de trott.
Sköterska E från Neurologen ringde mig på utsatt tid. Jag berättade om mitt dilemma - att jag inte är redo att jobba heltid men att Försäkringskassan med största sannolikhet tycker jag klarar av det, på mitt jobb eller på ett fiktivt jobb. Hon ska prata med läkaren jag träffade på förra besöket, J.F, och be henne ringa upp mig. Jag kanske behöver ett kompletterande intyg. Jag måste berömma Neurologavdelningen på Sundsvalls sjukhus. De är så proffsiga och vänliga och man får alltid hjälp.
På lunchen gick jag och en arbetskamrat till ESA och köpte sushi. Jag tycker de har de har stans godaste sushi. Det var kyligt och det småregnade lite så vi skyndade oss dit och tillbaka *burr* Typiskt att jag tog en tunnare jacka idag. Jag lät mig luras av gårdagens värme. Medan vi satt och åt började det ösregna. Vilken tur vi hade som inte råkade ut för det. Genast när jag tittar ut så poppar den gamla slagdängan "Regntunga skyar" upp i mitt huvud. Den brukade jag och syrran reta varandra till gallfeber med genom att sjunga den om och om igen i varandras öron. Vi gillade verkligen inte den sången. Jag vet inte varför, kanske för att den är så tungsint och melankolisk. Det lustiga är att jag fortfarande alltid tänker på den varje gång det är sånt här väder, så den har verkligen fastnat ordentligt.
Det regnade, och regnade och regnade. Jag tar bilen hem. Det är ungefär lika lång tid att gå till bilen som att gå till bussen så det spelar ingen roll. Och praktiskt att ha bilen hemma för då kan jag åka och hämta Lars när det är dags att åka på föräldramöte på Lillemans skola. Annars hade jag tänkt ta bussen både hem och sen till skolan och så kunde vi mötas där. Men det är inget roligt att sitta blöt och kall på föräldramötet så det här blir bästa lösningen...
...det regnade inte så förfärligt mycket när jag gick till bilen. Det var ändå hemskt väder. Jag kan verkligen uppskatta en regnig dag men då ska det vara mörka moln och spöregn, tunga droppar. Nu var det en jämntjock ljusgrå himmel och vassa små regndroppar, som pilar. Hu vilket tråkigt väder. Och kyligt var det också. En sådan där isande kyla som går genom märg och ben, fast det egentligen inte är så kallt på termometern. Jag körde hem och där tog jag en kopp Chai-te och en macka och bara chillade under en filt. Jag började läsa Margaret Atwoods "Tjänarinnans berättelse" (the Handmaid´s tale). Det är boken bakom den fantastiska serien som går på HBO just nu. Det var några år sedan jag läste boken och tv-serien gjorde mig sugen att läsa den på nytt. Jag upplevs kanske tjatig som skriver så mycket om den här boken/tv-serien, men allvarligt talat är den värd all uppmärksamhet den får.
Jag och Lilleman åkte och hämtade Lars på jobbet och sen vidare till skolan. Vi bytte några ord med de andra föräldrarna innan det var dags att bänka sig *ha ha* (pun intended). Mentorerna informerade oss om lite viktiga datum och händelser sen gjorde ungdomarna sina presentationer av de arbetsplatser de besökt. Vad duktiga de var. När vi kom hem var maten i det närmsta klar. Stora sonen hade erbjudit sig att laga mat. Det blev kyckling, broccoli och ugnsstekt potatis. Gott! Han intresserar sig mer och mer för att laga mat, bra där!
Det fortsatte att regna under kvällen. Inte så mycket, mest blött i luften liksom. Tråkväder. Men det är bra för "päran", säger säkert bönderna. Äh skrot säger jag. Det är sommarvärme och sol i södra Sverige och sånt här skitväder här. Jag hoppas att lågtrycket skyndar sig vidare.
...det regnade inte så förfärligt mycket när jag gick till bilen. Det var ändå hemskt väder. Jag kan verkligen uppskatta en regnig dag men då ska det vara mörka moln och spöregn, tunga droppar. Nu var det en jämntjock ljusgrå himmel och vassa små regndroppar, som pilar. Hu vilket tråkigt väder. Och kyligt var det också. En sådan där isande kyla som går genom märg och ben, fast det egentligen inte är så kallt på termometern. Jag körde hem och där tog jag en kopp Chai-te och en macka och bara chillade under en filt. Jag började läsa Margaret Atwoods "Tjänarinnans berättelse" (the Handmaid´s tale). Det är boken bakom den fantastiska serien som går på HBO just nu. Det var några år sedan jag läste boken och tv-serien gjorde mig sugen att läsa den på nytt. Jag upplevs kanske tjatig som skriver så mycket om den här boken/tv-serien, men allvarligt talat är den värd all uppmärksamhet den får.
Jag och Lilleman åkte och hämtade Lars på jobbet och sen vidare till skolan. Vi bytte några ord med de andra föräldrarna innan det var dags att bänka sig *ha ha* (pun intended). Mentorerna informerade oss om lite viktiga datum och händelser sen gjorde ungdomarna sina presentationer av de arbetsplatser de besökt. Vad duktiga de var. När vi kom hem var maten i det närmsta klar. Stora sonen hade erbjudit sig att laga mat. Det blev kyckling, broccoli och ugnsstekt potatis. Gott! Han intresserar sig mer och mer för att laga mat, bra där!
Det fortsatte att regna under kvällen. Inte så mycket, mest blött i luften liksom. Tråkväder. Men det är bra för "päran", säger säkert bönderna. Äh skrot säger jag. Det är sommarvärme och sol i södra Sverige och sånt här skitväder här. Jag hoppas att lågtrycket skyndar sig vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar