Dag 487 (342) - trött och svettig tjoho...

Jag sov som en stock hela natten, missade både att klockradion satte igång och att den stängde av en halvtimme senare. Plötsligt vakande jag med ett ryck - idag igen - och såg att klockan var fem över sju. Hoppsan. Bara att hoppa ur sängen och göra sig i ordning. Lars han sov vidare en stund till han. Det får nog bli tidigare i säng ikväll.

Jag hade nästan ingen värk alls när jag vaknade. Det väldigt skönt, men ack så ovanligt. Som vanligt hoppas jag att det har vänt nu och att värken är på väg att bli ett minne blott.  Jag var ovanligt glad på morgonen. Och pigg som en lärka när jag väl kommit upp ur sängen. Det har nog att göra med både den goda sömnen och med frånvaron av värk. Det är bara att ta vara på stunden, hur länge den nu än må vara.

När jag skulle till att gå hem för dagen hade det precis börjat snöa, på tvären. Inget som låg kvar, men ändå, så onödigt. Och kallt och jävl*gt var det ute också. Tur att jag hade vinterjackan med huva. Våren som kom och vände om. Fem grader varmt i maj. Det är inte mycket att hänga i julgranen det. Jag stretade på genom blåsten. Skönt i alla fall att det slutade snöa nästan på en gång jag kom ut. Jag gick in på ICA och handlade några varor. Där träffade jag en bekant och stod och pratade med henne ett tag. Plötsligt känner jag värmevallningen som rullar in över mig. Jag stod kvar ett tag men sen var jag helt enkelt tvungen att gå ut så jag inte skulle flyta bort. Jag hann precis på bussen innan den åkte. Jag var så varm. Det kändes som om jag kokade. Jag var oroad att det skulle lukta svett om mig. Sån tur att det är en kort resa hem. Jag hann knappt innanför dörren hemma innan jag slet av mig alla kläder och slängde dem i tvättkorgen. Sen tvättade jag av mig och bytte till mysdress.  Jobbigt det här...

Såklart fick jag ont när jag svalnat ner. Det var ju givet. Jag försökte nonchalera det så gott jag kunde. "Låt inte värken ta över" är mitt nya mantra. Från het till iskall så på med en filt och varma sockar. Jag slötittade på en musikalfilm på ettan. Den hette "Efter regn kommer solsken". på svenska. Originaltiteln är "Till the clouds roll by". Jag älskar såna här gamla musikalfilmer med vackra damer i fantastiska klänningar, män som dansar och sjunger men ändå är manliga, spektakulära dansnummer och härliga sånger. Fast jag måste erkänna att jag somnade till ett tag mitt i filmen. 

Jag gnuggade sömnen ur ögonen och tittade klart på filmen. Den där "fel på termostaten värken" jag hade fått hade som tur är sjunkit undan. Vilan? Av ingen orsak alls? Vem vet. Den här av och på värken jag har blir jag inte klok på. Jag lade mig på en tennisboll ett tag för att lindra smärtan ovanför skulderbladet. Imorgon ska jag få massage och jag ser så fram emot det. 

Jag skulle just gå till köket för att börja med maten när mobilen ringde. Det var övermästaren på logen. Hon undrade om jag kunde ställa upp som höger medhjälpare på logemötet på lördag. Så klart jag tackade ja. Jag är hedrad att hon frågar mig igen. Lite nervöst är det även den här gången eftersom systrarna från vår vänloge från Trondheim kommer på besök i helgen och ska vara med på mötet. Hå hå ja ja, men det går säkert jättebra. 

Men sen var det i alla fall dags att börja med middagen. Vi hade köpt mix för Kikärsbiffar. Jag har aldrig använt mix förut utan gjort dem från scratch med kikärtor men jag blev nyfiken på mixen. Inga tillsatser, bara naturliga ingredienser. Det låter bra i mina öron. De blev riktigt goda. Man kan inte tro att de är gjorda av mix. Vi åt varma gröna grönsaker, tomater och turkisk yoghurt till. Fräscht och gott. 

På kvällen bastade vi igen. Jag behövde ju ändå duscha efter min svettattack tidigare på eftermiddagen och då kunde jag lika väl ta en bastu före duschen. Åh vad skönt det är och åh vad fräsch man känner sig efteråt. Jag passade på att skrubba mig ordentligt i duschen.