Dag 508 (363) - brev från Försäkringskassan dämpade humöret
Det var helt omöjligt att somna igår kväll. Varför? Jag hade inte ont, jag hade ingen värmevallning, jag hade inte druckit mer än ett glas vin, jag drack bara en halv kopp kaffe, jag var trött. Nä, ingen orsak alls. Klockan var halvett när jag senast tittade på den. Sen antar jag att jag ändå somnade. Mot morgonsidan började jag kallsvettas och sen började jag hosta. Jag fick så lov att gå upp och hämta ett glas vatten och en halstablett. Då var klockan fyra och det var ljust som på dagen ute. Min hjärna vaknade och ville inte koppla av så jag låg vaken ett bra tag. Sen sov jag väldigt oroligt tills det var dags att gå upp. Jag kände mig alldeles klibbig på grund av kallsvetten, och huden var iskall. Så obehagligt det var. Mycket värre än att svettas på grund av värme. På grund av kallsvetten så var min kropp som elektrisk. Nervtrådarna var helt galna. Men efter en dusch kändes det bättre. Det enda positiva är att vi får sova i nybäddad säng i natt.
Solen skiner även idag. Det är tio grader plus även idag. Men alltså allvarligt, när ska värmen komma? Och jag menar inte enstaka dagar utan här för att stanna. Det är ju för sjutton gubbar sista maj idag! Genom fönstret får man illusionen om en varm försommardag, men när man går ut får man en chock av de kalla vindarna. Men hur som helst, jag satt ute på altanen och åt lunch idag. Första gången för säsongen. Om man satt när väggen var det hyfsat lä och när molnen skingrades blev det faktiskt nästan för varmt. Hoppas det fortsätter vara soligt när jag kommer hem så jag kan lägga mig och vila ute.
Jag skulle verkligen behöva lite färg. Både på grund av den ack så vita färgen min hud har nu, som likmaskar typ, men också på grund av att jag fått fläckar på huden, i hudvecken på ryggen, under brösten, ljumskarna och under armarna. Ser lite ut som nässelutslag eller de utslag barn får vid schalakansfeber. Jag har funderat på psoriasis. Men det känns inte riktigt rätt eftersom de varken är glansiga, fjällar eller kliar. De besvärar mig faktiskt inte alls, förutom kosmetiskt då. Det är verkligen inte snyggt. Undrar just om jag vågar mig ut i bikini i sommar?
Det sa *pling* i min mail. Jag hade fått ett brev i min digitala brevlåda - Kivra. Det var från Försäkringskassan. Jag loggade genast in med Bankid och läste brevet. Det var vad jag befarat. Meddelande om att min sjukpenning upphör den 2 juli. Men även att jag har möjlighet att ansöka om förlängd sjukpenning till normalnivå eller om sjukpenning på fortsättningsnivå (lägre ersättning). Om jag vill ha förlängd ersättning till normalnivå måste min sjukdom klassas som en allvarlig sjukdom enligt Socialstyrelsen normer. Det gör den knappast men jag ska gå in och läsa. *suck* Tänk om man ändå kunde få lugn och ro att läka i den takt det tar. Det gjorde mig lite nerstämd och ledsen. Jag som var så glad på förmiddagen, trots den skruttiga natten.
Det var jättekallt på väg till bussen. Isande kalla vindar från väst. Nä, det blir inget sittande ute när jag kommer hem. På bussen var det i alla fall varmt och skönt. Sådär lagom varmt, inte hett och svettigt. Jag gick av bussen en hållplats senare än jag vanligtvis gör och tog vägen genom lillskogen. Det blåser inte lika mycket där, och så är det ju så vackert och rofyllt. Men jag var ändå rejält kall när jag kom hem. Jag tog en stor kopp Chai-te och fick så småningom upp värmen i kroppen. Egentligen hade jag tänkt ta en tupplur. Hade varit en bra idé med tanke på den dåliga nattsömnen men av någon anledning var inte tanken på vila så lockande som den vanligtvis är. Jag tror det var på grund av att jag kände mig deppad efter att ha läst brevet från Försäkringskassan. Tankarna snurrade runt runt i mitt huvud. Jag hade nog inte kunnat vila även om jag velat göra det. Jag byggde på pusslet istället. Och blev helt uppslukad av det. Vilken bra distraktion det var, rena terapin. Till slut var jag tvungen att sluta för det var dags att laga middag. Men vid det laget mådde jag mycket bättre. Jag snodde ihop mango chutneykyckling med extra mango som bonus. Det var gott.
Det sa *pling* i min mail. Jag hade fått ett brev i min digitala brevlåda - Kivra. Det var från Försäkringskassan. Jag loggade genast in med Bankid och läste brevet. Det var vad jag befarat. Meddelande om att min sjukpenning upphör den 2 juli. Men även att jag har möjlighet att ansöka om förlängd sjukpenning till normalnivå eller om sjukpenning på fortsättningsnivå (lägre ersättning). Om jag vill ha förlängd ersättning till normalnivå måste min sjukdom klassas som en allvarlig sjukdom enligt Socialstyrelsen normer. Det gör den knappast men jag ska gå in och läsa. *suck* Tänk om man ändå kunde få lugn och ro att läka i den takt det tar. Det gjorde mig lite nerstämd och ledsen. Jag som var så glad på förmiddagen, trots den skruttiga natten.