Dag 319 (174) - bättre dag idag, julfilm och pappas mugg

Jag sov gott. En god natts sömn ska aldrig underskattas. De som periodvis sover dåligt vet det så väl. Men jag var trött på morgonen och låg kvar tills jag absolut måste gå upp. Tur jag är snabb i vändningarna när det gäller att göra sig i ordning. 

Jobbet gick bra idag. Jag skrev på handledningar, gick på ett hastigt påkommet möte och tog hand om några specialärenden. Dagen gick fort och jag hade inte värst ont. Det är en grej som sticker lite i mig bara, men jag tänker faktiskt inte skriva om det här på bloggen. Det är inget allvarligt, inget som spelar någon roll i det stora hela. Men det besvärar mig just nu och jag är egentligen mest irriterad på mig själv som låter det påverka mitt humör. Man ska inte bry sig så mycket men som jag sagt förut så är jag extra tunnhudad nu. Äh, vi lämnar det. Det allra mesta är bra på jobbet och jag trivs verkligen bra. 

På väg hem gick jag in på ICA och köpte köttfärsen jag glömde igår. Max två kilo fick man köpa så det gjorde jag. Jag köpte även två liter mjölk, två kilo apelsiner och ett 15-pack ägg. Jaha....hur tänkte jag nu då? Jag har inte jättelångt att gå, varken till eller från bussen, men ändå. Jag får nog göra som min svägerska och ta med en ryggsäck om jag planerar att handla på väg hem. 

Bussen jag skulle åka kom inte. Det är tredje gången på bara några dagar det händer. Jag undrar varför? Det kom först en buss men vis av skadan så väntade jag och det kom mycket riktigt en buss till strax efter. Men det var så många som väntade så även den andra bussen blev nästan full. Jag såg att det satt en ensam tjej längst fram. Hon satt på sätet längst ut och hade sin ryggsäck på innersta sätet. Hon var runt 13-14 år skulle jag tro. Hennes kompis satt på andra sidan där det var bara ett säte. De pratade med varandra på busshållplatsen och fortsatte prata på bussen. Varför de inte satt bredvid varandra är en gåta. I alla fall så gick det på fler människor på varje hållplats men hon brydde sig inte alls om att hennes ryggsäck ockuperade ett säte medan människor fick stå. Synd att ingen gjorde henne uppmärksam på att det. Jag satt så till att jag inte kunde säga något annars vette tusan om jag inte hade sagt till henne. Dåligt gjort i alla fall. Hon såg att en massa människor fick stå men brydde sig inte alls. Dagens ego-samhälle visade sitt fula ansikte. 

När jag gått av bussen och travade på hemåt märkte jag hur varmt det var ute. Det kändes som höst igen. Snön är nära på borta. Tänk om vädret kunde vara mer konstant. Är det höst eller är det vinter? Jag tog det lugnt när jag kom hem. Drack en kopp te och satt i soffan och njöt av tystnaden. Vilade och lät själen och hjärnan få ro. Det är så fridsamt och skönt. Vissa behöver tjo och tjim omkring sig hela tiden men jag behöver stunder av tystnad och har inget emot att vara ensam i tystnad för att få återhämtning.  

Jag lagade mat. Idag blev det en kycklinggryta med persiljesås. Jag gjorde den på kycklinglårfilé. Lårfiléer ser läbbiga ut när de är råa och inget man skulle steka och äta som de är, men de gör sig bra i  gryta för de blir väldigt möra. Jag vet inte hur jag tänkte, men det var alldeles för lite kyckling. Som den mammiga mamman/frun jag är lät jag familjen ta mat först och stora sonen fick till och med en matlåda. Som jag anat räckte det inte till mig. Men det var ingen fara för jag tog en laxbiff istället och den smakande jättegott tillsammans med såsen från grytan. Sönerna ville se på film medan vi åt. Det brukar vi aldrig göra men idag gjorde vi ett undantag. Vi såg på en julfilm - "Klappjakten" med Arnold Schwarzenegger. Vi ser alltid ett gäng julfilmer från runt första advent och fram till nyår. Efter maten gjorde vi en repris från gårdagen och drack glögg och åt pepparkakor. 

Igår var det två månader sen pappa dog. Jag tänker ofta på honom. Jag hade köpt en mugg och en matchande bricka till pappa i fars dags present. Nu fick jag aldrig chansen och ge dem till honom och funderade vad jag skulle göra med dem. Lilleman gillade muggen skarpt så han fick den och nu använder han den ofta. Det glädjer mig. Varje gång han använder den påminns jag om pappa, och på ett bra sätt. 

Inte alls lika ont idag. Det är en gåta varför vissa dagar är bättre och vissa är sämre. Det är bara och åka med i berg- och dalbanan.