Dag 301 (156) - Alla helgons dag och kalas i Ånge

Vi vaknade till en vit vintervärld. Det har nog inte snöat mer än det som kom igår kväll men i dagsljus ser man verkligen hur vitt allt är och vilken skillnad det är från gårdagsmorgonen. Ja så var vintern här då, eller? Det är rätt tidigt för snö som stannar. Enligt väderappen ska det snöa i princip hela nästa vecka så vem vet, det kanske blir en riktigt rejäl vinter den här säsongen. Förra vintern var det knappt någon snö alls till jul. Vi är redo för vintern, ja förutom att vi inte krattat då. Men det är ingen fara på taket, vi får väl göra det till våren då.

Jag har sovit riktigt bra i natt. Det har jag gjort, med några få undantag, ett bra tag nu. En bidragande orsak är säkert att jag tar Saroten nu. Jag har läst att många sover bättre när de tar den medicinen. Men det är också att jag inte har lika ont som tidigare. Vad nu än orsaken må vara så är jag oerhört tacksam. Det är en välsignelse att få sova gott. Det vet alla som lidit av sömnsvårigheter. 

I dag är det Alla helgons dag. Det ska inte förväxlas med Allhelgonadagen, vilket jag gjorde. Jag trodde länge att det var samma dag. Så här förklarar Svenska kyrkan det:

Allhelgonahelgen präglas av två kyrkliga helgdagar: Alla helgons dag och Alla själars dag. Denna helg bär vi våra ljus till våra gravar och får samlas och tacka för dem vi haft hos oss, samlas och minnas, samlas och trösta varandra.

Alla helgons dag är en rörlig helgdag som firas den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Alla själars dag firas dagen efter alla helgons dag, på söndagen. Allhelgonadagen infaller alltid 1 november, men är inte längre en helgdag. 

Vi åker till Ånge för att tända ljus på kyrkogården och för att fira Lillemans födelsedag med min släkt. På väg till Ånge märker vi att det bara är i Sundsvall som det snöat. Strax utanför stan är det bara lite vita fläckar av snö. Märkligt. Det brukar vara tvärtom, snö i inlandet och inget eller lite ute vid kusten. Solen skiner och jag ångrar att jag inte tog med solglasögon. Tur att det tidvis är träd på sidan vägen som skymmer solen. Hemma i Ånge dricker vi kaffe och äter kakor och en smarrig tårta som mamma gjort (hon gjorde två tårtor i stället för en stor. Det blir alltid över men då får vi ta hem, det är inte dumt det). Som vanligt är det tjo och stim när vi alla träffas. Men det finns ändå ett vemod mitt i allt det trevliga, ett sting av sorg när saknaden efter pappa gör sig påmind. Det är hjärtekrossande att läsa födelsedagskortet från mamma, där står bara "från mormor". Pappa du saknas oss!  

Efter fika, presentutdelning och lek med brorsans barn åker vi till Kyrkogården. Det är mycket folk där som vill tända ljus. Vi går ner till minneslunden. Det finns ingen ledig lykta så vi gör som andra före oss gjort, vi sätter ljusen på sidan om. Det är väldigt vackert med alla ljusen. Jag har även med en bukett med tallris och röda nejlikor. Till min förtjusning står blommorna från förra gången kvar. De håller sig bra i kylan. Vi står kvar ett tag och jag tänker på pappa och de som gått före honom - farfar, mormor, farmor och morfar. Vi stannar inte kvar så länge eftersom det är väldigt kallt. Kyrkan bjuder på Korv, kaffe och festis.  Det var skönt att stå i värmen från eldkorgen och äta korv för det var riktigt kallt i snålblåsten. 

På väg hem till Sundsvall mötte vi snö. Det är så läckert att åka bil när det snöar. Det ser ut som när ett rymdskepp åker in i Warp-fart. Fast det är lite läskigt samtidigt för det är svårt att se. Väl hemma märker vi att det snöat medans vi var borta. Inte jättemycket, men såpass att det märks väl i alla fall. Jag får sådan julkänsla. Stora sonen överraskar oss med glögg och då blir julkänslan ännu starkare. Jag lagar mat - det blir syrrans recept på en kycklinggratäng med bland annat paprika, mango och mangochutney och till det polenta. Gratängen blev god om än en aning för stark. Kanske jag tog lite väl mycket sambal oelek. Nästa gång tar jag lite mindre, och jag tror att jag slänger i några cashewnötter också. Fast Lars tyckte den var alldeles perfekt som den var. Efter maten tittade vi på en film i biorummet.  Idag har varit en familjedag, både med mamma och mina syskon med familjer samt med min egen lilla familj. En väldigt bra dag.   

Jag har inte alls haft vidare ont i dag. Detta trots att jag varit ute i kylan. Det är så skönt. Tänk om det bara kunde fortsätta så, vilken dröm!