Dag 305 (160) - President Trump och brev från Försäkringskassan

Vaknade upp och möts av en värld i kaos. Donald Trump blir USA:s nästa president! Alla opinionsundersökningar, förståsigpåare, experter och tidningar har haft fel, ja utom Marcus Olofsson då som sagt att "det är inte över än" när alla andra sagt att Hillary Clinton kommer att vinna.  Facebook svämmas över med skämtsamma bilder och jag kan inte hålla mig från att lägga ut några. "Orange is the new black" är ju en tv-serie jag tittar på så den var extra rolig.

Det fortsatte snöa och jag började bli orolig för hemgången. Kommer bussarna att gå som vanligt? Det "spösnöade" verkligen. Så var det dags för lunch. Jag hade ingen matlåda idag. Igår åt vi ju hamburgare och det blir av naturliga orsaker inget över då. Och om det nu hade blivit det, vem vill äta uppvärmda strips till lunch?  Inte jag i alla fall. Jag hittade pyttipanna i frysen och stekte den samt ägg. Det räckte till två matlådor. Eftersom jag tycker att fabrikslagad pytt är äckligt inte så gott så fick Lars och stora sonen ta matlådorna. När det närmade sig lunch fick jag ångest över tanken att behöva gå ut och köpa mat för vädret är riktigt ogint, det snöade vertikalt på grund av den hårda blåsten. Och typiskt nog så var det inget på Mitt Gastronomi som lockade mig. (Vi kan löpa mat därifrån och få den levererad hit.) Jag hade en korvmacka kvar sen förmiddags fikat och bestämde mig för att det fick räcka med den och en banan. Men då kom mina snälla medarbetare till min räddning. Först fick jag korv och mos av en och sen fick jag pasta och köttfärssås av en annan, och slutligen gurka av en tredje. Och om jag inte blivit så mätt hade jag fått paj av en fjärde medarbetare. Fint som snus det!

Jag hade tur för det lättade upp precis när jag skulle gå. Tack för det!   När jag kom hem skottade jag uppfarten. Men den här gången stoppade jag när jag började känna mig slut, inte som förra gången när jag körde på tills allt var skottat och jag föll ihop som en blöt trasa. Jag förstår att det inte är så smart att testa gränserna. Men jag måste ju av och till prova vad jag tål. Hur ska jag annars bli bra? Jag kan inte bara vila mig i form. Lilleman kom hem mitt i skottningen och undrade om han skulle hjälpa till. Det var snällt av honom att fråga, men jag visste att han var jättesugen på att spela spelet han fick i födelsedagspresent igår så jag sa: "-Tack det var gulligt av dig men den här gången fixar jag det själv. Gå in och spela ditt nya spel du." Behöver jag ens nämna hur fort han försvann in?Efter skottningen gick jag in, bytte till mysdress, kokade mig en kopp chai-te och satte mig i soffan och vilade. Så skönt med lugn och ro och tystnad. Sen tittade jag lite på tv innan det var dags att laga mat. Stora sonen kom hem. Jag hade varit lite orolig för väglaget, att det skulle vara moddigt och halt, men det gick bra sa han. Lars är på konstutlottning på jobbet så det var jag och grabbarna som åt mat. När Lilleman var klar resten han sig för att gå och då sa stora sonen till honom att sätta sig igen för jag hade inte ätit upp än. Se där, det var väluppfostrat av honom. Lilleman satte sig igen och satt kvar och pratade med oss tills jag ätit klart. Spelet lockar så det var snällt av honom att sitta kvar. Det är fina grabbar vi har.

Idag fick jag ett väntat brev från Försäkringskassan. Jag pratade med min handläggare för nån vecka sen och hon förvarnade mig då att det skulle komma ett brev med anledning av att de övervägde att inte medge ytterligare sjukpenning efter årsskiftet. I brevet står just det, och att jag bereds tid att yttra mig i ärendet. Försäkringskassans läkare har angett följande:

"I väl anpassade aktiviteter där det inte förekommer någon större belastning och där också kraven på fokusering och koncentration minskar bör aktivitetsnivån kunna vara högre."

Ok. Det väcker en hel del känslor hos mig, som ilska, ledsamhet och frustration. Det väcker också frågor. Först och främst - en högre aktivitetsnivå än idag är 100%. Det betyder alltså att jag inte får sjukpenning alls så länge jag jobbar med mina nuvarande arbetsuppgifter. Nähä. Då undrar jag även om det är någon som hört talas om ett jobb där det inte är någon större belastning och ingen fokusering eller koncentration behövs för att utföra arbetsuppgifterna. Vakta färg som torkar? Något mer? Nä jag kommer inte på något. Jag började skriva ihop en skrivelse direkt efter att jag pratat med handläggaren men ville vänta med att slutföra det tills jag fått brevet. Nu ska jag skriva klart det så fort som möjligt. Det är då tusan att de inte kan ge en den tid man behöver för att återhämta sig ordentligt. Jag mår ju bättre och bättre men vill inte gå tillbaka till 100 % för tidigt. Låt mig få den tid jag behöver, snälla!!!