Dag 312 (167) - massa möten på jobbet och sen logemöte

En minusgrad ute, men det räcker för att göra det väldigt halt ute. Gårdagens regn och nattens minusgrader är ett recept för brutna ben och handleder. Jag går med pyttesteg till bilen. Idag visar sig månen från en klar himmel. Det duger minsann nu, när det inte är en "supermåne". Men den var väldigt maffig även om den inte var jättestor. Och himlen i öster var vackrare än jag någonsin sett den. Jag önskar att jag kunnat ta ett foto men vi satt ju i bilen på väg till jobbet så jag fick ingen chans. Den var orange i flera nyanser. Otroligt vackert. Jag hittade en bild på nätet som är på ett ungefär som himlen var. Men en bild kan inte visa hela sanningen, färgerna var så skarpa och lysande.

Idag har jag varit på möten hela dagen. Först en workshop om en enklare variant av e-ingivning av ärenden. Sen ett planeringsmöte inför en kommande utbildning. Det känns inte som att jag jobbat eftersom jag inte registrerat ärenden eller gjort annat vid mitt skrivbord. Men såna här uppgifter ingår ju också i min roll och det är kul med omväxling och arbeta med andra i huset än de jag jobbar med varje dag (vilka är jättetrevliga, snälla missförstå mig inte!). Jag tog bussen hem. Börjar bli van vid det nu. Jag har en hållplats kanske 100 meter från mitt hus så det är så smidigt. När jag kom hem satt jag i tystnaden och drack en kopp chai-te och åt en ostmacka.  Skönt att varva ner. Sen somnade jag visst. Hoppsan, så går det ibland. När jag vaknade tog jag en dusch eftersom jag blivit så frusen efter tuppluren. Ikväll är det loge-möte med gradering. Jag ska vara förare till en tjej som graderar. Lite nervöst är det eftersom jag går först men ceremonimästaren är väldigt bra. Glad, hjälpsam och leder oss på stadig fot i ritualerna. Det kommer säkert att gå jättebra. 

Det onda smög sig på mig efter lunch. Jag har inte stressat och inte varit frusen på jobbet. Men jag tog medicinen tidigare än vanligt i morse, sju istället för åtta. Då blir det längre tid till nästa dos. Kanske är det därför det var lite mer ont än vanligt? Jag tror det för det har hänt förut också. Jag får vara mer noga och ta medicinen på bestämda tider. 

Det var lite nervöst innan logemötet började. Jag vill ju inte göra bort mig. Det är viktigt att det blir en fin och värdig ceremoni, både för recipienterna och för de andra systrarna. Men generositeten släppte när jag väl satt inne på mötet och själva graderingen gick finfint. Efteråt blev det skål i bubbel och gratulationer innan vi åt en god middag - kyckling, rotsaksgratäng och pepparsås. Det blev rätt sent, Lars hämtade mig vid elva. Skönt att jag har semester imorgon.