Dag 317 (172) - en sån där dag som passerar rätt obemärkt...
Regnet det bara öser ner... är en passande låt att trall på idag. Vaknade till ösregn. Som tur är lugnade det ner sig en aning innan vi åkte till jobbet, men paraply det behöver man. SÅ synd att den fina snön försvinner. Och ett riktigt elände med all is. Marken är kall trots plusgraderna, så regnet fryser till is.
Natten har varit ok trots värk igår. Men jag var trött på morgonen. Måste gå och lägga mig tidigare ikväll. Jag har dock en kvällspigg make och jag har så svårt att somna innan han kommer och lägger sig. Han är trött på morgonen så han borde faktiskt lägga sig tidigare han med, i alla fall någon kväll i veckan.
Jobbet gick bra. Ett möte tog upp tiden från lunch till jag gick hem. Jag märker att de dagar som jag gjort lite av varje dels går smidigare och fortare, och dels att jag inte blir lika trött i huvudet och inte heller får lika ont. Det är ju inte bra att sitta statiskt och jobba vid ett skrivbord hela dagen och det gäller alla inte bara mig. Jag har tur som har ett sådant jobb som gör att jag nästan varje dag har något möte, utbildning, workshop osv. Tänk vilken skillnad det är på mig idag och den jag var i augusti när jag blev sjukskriven 25 %. När jag gick hem på eftermiddagen var jag ett vrak och gick hem och sov tills Lars slutade jobba. Nu är jag ofta i rätt bra skick när jag går hem. Visst behöver jag fortfarande vara sjukskriven mina procent, det råder det inget tvivel om, men jag är piggare och starkare när arbetsdagen är slut idag. Framför allt i psyket. Min hjärntrötthet är på väg bort med rask takt. Jag vilar definitivt fortfarande när jag kommer hem. Men jag kan titta på en film eller ta en fika eller bara sitta i tystnaden och tänka. Jag sover inte flera timmar som förut utan tar en tupplur. Sen beror det mycket på hur ont jag har. Värken är olika varje dag och jag kan inte förutse något. Idag har jag haft moderat med värk. Lite för mycket "kläderna gör ont på kroppen" värk för att jag ska vara helt bekväm. När jag kom hem bytte jag därför raskt till mina mjuka fleecepyjamasbyxor och en långärmad t-shirt (av med BH:n! Det är nästan det första jag gör när jag kommer hem. Too much information? Äh det bjuder jag på).
Jag pratade med Lilleman, tog en kopp chai-te och sen knäppte jag på tv:n. Men jag hann inte se så länge innan jag somnade i soffan. Ja det var ju det där med tupplurarna då! Det jobbigaste med en tupplur på dagen är att det är så jobbigt att vakna ordentligt. Men då är det bra att man somnar i soffan och inte i sängen. Ligger man in sängen så vill man aldrig vakna. När jag väl kom upp och vaknat ordentligt så kände jag mig pigg. Jag förberedde maten och var just på väg att sätta in "Lufsan" i ugnen (öländsk fläskpannkaka) när Lars och stora sonen kom hem. Efter maten förhörde jag Lilleman på spanskan och sen var det "fria aktiviteter" för familjemedlemmarna.
Jobbet gick bra. Ett möte tog upp tiden från lunch till jag gick hem. Jag märker att de dagar som jag gjort lite av varje dels går smidigare och fortare, och dels att jag inte blir lika trött i huvudet och inte heller får lika ont. Det är ju inte bra att sitta statiskt och jobba vid ett skrivbord hela dagen och det gäller alla inte bara mig. Jag har tur som har ett sådant jobb som gör att jag nästan varje dag har något möte, utbildning, workshop osv. Tänk vilken skillnad det är på mig idag och den jag var i augusti när jag blev sjukskriven 25 %. När jag gick hem på eftermiddagen var jag ett vrak och gick hem och sov tills Lars slutade jobba. Nu är jag ofta i rätt bra skick när jag går hem. Visst behöver jag fortfarande vara sjukskriven mina procent, det råder det inget tvivel om, men jag är piggare och starkare när arbetsdagen är slut idag. Framför allt i psyket. Min hjärntrötthet är på väg bort med rask takt. Jag vilar definitivt fortfarande när jag kommer hem. Men jag kan titta på en film eller ta en fika eller bara sitta i tystnaden och tänka. Jag sover inte flera timmar som förut utan tar en tupplur. Sen beror det mycket på hur ont jag har. Värken är olika varje dag och jag kan inte förutse något. Idag har jag haft moderat med värk. Lite för mycket "kläderna gör ont på kroppen" värk för att jag ska vara helt bekväm. När jag kom hem bytte jag därför raskt till mina mjuka fleecepyjamasbyxor och en långärmad t-shirt (av med BH:n! Det är nästan det första jag gör när jag kommer hem. Too much information? Äh det bjuder jag på).
Jag pratade med Lilleman, tog en kopp chai-te och sen knäppte jag på tv:n. Men jag hann inte se så länge innan jag somnade i soffan. Ja det var ju det där med tupplurarna då! Det jobbigaste med en tupplur på dagen är att det är så jobbigt att vakna ordentligt. Men då är det bra att man somnar i soffan och inte i sängen. Ligger man in sängen så vill man aldrig vakna. När jag väl kom upp och vaknat ordentligt så kände jag mig pigg. Jag förberedde maten och var just på väg att sätta in "Lufsan" i ugnen (öländsk fläskpannkaka) när Lars och stora sonen kom hem. Efter maten förhörde jag Lilleman på spanskan och sen var det "fria aktiviteter" för familjemedlemmarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar