Dag 297 (152) -  Funderingar kring min arbetssituation, underbar film och kärt besök!

1 november idag. På radion varnar de för snökaos. Det värsta ska komma över Dalarna men är finns risk för snö även här, det är en klass 1 varning utfärdat. Vi får se om snön kommer hit eller om det bara blir regn. 

Jag pratade med min chef om problemet med tiden på fredag men han tyckte inte det var så farligt. Den andra tjejen kan jobba fyra timmar och ta igen det en annan dag. Hon har deltids sjukpension och kanske det är annorlunda än när man är deltidssjukskriven. Så länge jag är sjukskriven tycker jag att det är en riktigt dålig idé att bara jag och en till jobbar eftersom stress är en katalysator för mer värk och mer hjärntrötthet. Nu får vi bara hoppas att det inte blir för stressigt på fredag. Jag tog upp det på vårt tavelmöte idag men det blev ingen vidare respons. Man kan faktiskt säga att det blev helt tyst... 

Jag trodde nog att jag skulle få förståelse för min situation så jag blev lite ledsen. Men ok, det blir inte alltid som man önskar sig och det måste man ju också acceptera. Jag gräver inte ner mig för det. Och jag förstår om de blir less på att behöva anpassa sig efter mina specialbehov. Men jag är den första att beklaga det, verkligen. Jag har inte bett om att få bli drabbad av den här skiten. Så här är det: Jag känner mig skyldig som inte kan bidra som förr. Jag kan inte rå för att jag drabbats av det här men ändå, på vissa sätt är jag en belastning. Jag försöker att göra så mycket som möjligt som gamla Ingela skulle gjort, men klarar det inte fullt ut, inte nu, inte än. Min sjukskrivning påverkar tyvärr  allas arbetssituation. Mina arbetskamrater har varit väldigt stöttande under den här tiden. Men hur länge tar det innan mitt tillstånd börjar att irritera dem? När börjar de se mina brister istället för mina tillgångar? När är måttet rågat?  Jag blir ju bättre. Jag känner hur jag långsamt närmar mig den gamla Ingela. Huvudet är med mig på ett helt annat sätt än från början. Värken är bättre, jag måste nog tro ändå att det inte är en tillfällighet att jag mår bättre. Jag måste dock vara självisk och sätta mig själv i första rummet för att kunna återhämta mig, och jag är lite dålig på det, jag får sånt dåligt samvete. Men det gäller att skynda långsamt för att inte få bakslag. Fy vad jag hatar den här skit Chiarin! Men den ska inte vinna över mig!

Det började spöregna på förmiddagen. När jag gick till bilen regnade det dock bara lite. Ingen snö i sikte än i alla fall. Jag gick in på ICA och köpte mjölk. När jag gick förbi brödavdelningen såg jag nybakade lussebullar. Åh så gott! Jag kunde inte låta bli att köpa några. När jag kom hem frågade jag grabbarna om de ville se på film idag med men det ville de inte. Då passade jag på att titta på en riktig tjejfilm "Livet efter dig". Jag har läst boken och den var riktigt bra så jag hade högt ställda förväntningar på filmen. Emilia Clark var förtjusande som Lou, helt rätt val av skådespelerska. Hon spelar för övrigt Daenerys i Game of Thrones. De övriga var också fantastiskt bra. Han som spelar Will är Finnick Odair i Hunger Games och pappan spelar även Bates i Downton Abbey.  Riktigt roligt var det att se en vuxen "Neville" från Harry Potter spela Lou's pojkvän. Miljöerna är underbara och filmningen är så vacker. Fantastiskt fin film. Väldigt sevärd, full pott från mig. 

Vännen T kommer upp med sin son D på höstlovet för att umgås med oss. Hon ska bo hos svägerskan och D ska bo hos oss. Han och Lilleman är uppväxta tillsammans och det är så roligt för dem att umgås så mycket som möjligt under tiden han är här. T har bott i Borås i flera år nu. Vi vänner saknar henne så mycket och önskar att hon ska flytta tillbaka till Sundsvall. Vem vet, ibland blir önskningar sanna. Under tiden fortsätter vi att njuta så mycket som möjligt när vi träffas. Efter middagen kom T, D och svägerska A samt hennes dotter R hem till oss och vi drack te och pratade i några timmar.  Sen begav de sig hemåt och D stannade hos oss. Jag har ledigt i två dagar så imorgon träffas vi igen. 

Fortfarande ingen snö, bara regn. Vi får se hur det blir under natten. Jag har betydligt mindre värk än vanligt nu på kvällen...tänk om....!